För någon månad sedan funderade en av mina Facebookvänner som studerar till civilingenjör över om det inte fanns ”vetenskaplig” konst. Hon skulle gärna vilja köpa sådan.
Och jag började fundera. Jag är ju kemistutbildad så min hjärna började omedelbart att fundera ut en ”kemisk” häst. Hur den skulle se ut kom jag på ganska snart. Och några dagar senare skred jag till verket.
Men det var inte lätt. Det som min hjärna tänkt ut fick jag inte att fungera. Och sedan dess har jag ungefär en gång i månaden försökt att koma på ett sätt att lösa de tekniska utmaningarna.
Så också idag. Idag har jag ägnat ytterligare en halvtimme av mitt liv åt att prova ett nytt sätt att göra den ”kemiska hästen” som inte fungerade. Men som sagt, man lär sig alltid mycket. Man lär sig kanske mest av det som inte fungerar.
Nu ska jag fundera någon vecka till. En dag kanske jag kommer på lösningen. (Sa kemisten 🙂 )
Lämna ett svar