Fjordhästarna har konferens

Jag är med i ett underbart kollektiv för hästkonstnärer från hela världen. Det heter Paard Verzameld Collective och en gång i månaden ger vår coach Joyce oss en utmaning. Då har vi en vecka på oss att skapa ett verk utifrån ett antal förutsättningar. Nu i augusti handlade det om att låta sig inspireras av den japanske konstnären Hiroshi Yoshida och vi fick dessutom en specifik färgpalett att förhålla oss till.

Det var en mycket inspirerande uppgift.

I den palett vi skulle använda ingick varm ockra, elfenben och mjukt grått. Det kunde bara betyda en sak: Fjordhästar! Alltså tog jag en liten promenad till granngården där det finns många fjordhästar. Jag satte mig ner med korslagda ben och började studera och beundra den lilla hjorden medan de betade i sin hage.

Jag funderade över Hiroshi Yoshidas konst – dess enkelhet, lugn och den ständiga kopplingen till naturen. Mina tankar började leka med utmaningen att skapa ett verk med stark inspiration från Hiroshi Yoshida, men som visar hur vacker en svensk sommardag kan vara. Mina ögon betraktade själva landskapet omkring mig med dess frodiga grönska, den blå himlen, de vita molnen, björkarna, skogarna och det speciella, milda sommarljuset.

Skulle detta vara möjligt att åstadkomma inom denna månads utmaning? Jag bestämde mig för att jag ville prova, och så småningom hade jag skapat en tavla med syftet att skildra en magisk skandinavisk sommardag med en av de skandinaviska hästraserna: den norska fjordhästen.

Jag började med att måla duken med akrylfärger, men jag spädde ut dem rejält, så det var ungefär som att måla med akvarell. Jag ville också använda konturer på samma sätt som Yoshida ofta gör och tänkte mig att det skulle vara ett bra sätt att framhäva björkarna. Det blev tydligt för mig att jag inte kunde använda en svart penna; istället behövde jag måla konturerna med en mycket smal pensel och en mjuk grå färg.

Efter det var det dags att skapa hästarna. Jag ville arbeta tredimensionellt, så jag skulpterade dem av vit polymerlera. Det var särskilt roligt att skapa manarna, som vanligtvis är skurna på ett specifikt sätt på fjordhästar så att den svarta randen i mitten syns tydligt.

När jag var klar med dessa tredimensionella figurer tog jag fram torrpastellkritor ochskrapade pulver från dem för att med mjuk pensel måla hästarna i deras naturliga färger av elfenben och varm ockra. Efter härdning limmade jag  fast dem på duken, och målningen var klar.

Men.

Jag var inte nöjd.

Det kändes inte alls ”rätt”. Det kändes inte som om jag nått mitt mål att skildra svensk sommmar.

Så.

Jag ställde upp tavlan på staffliet igen och tog fram akrylfärgerna ännu en gång. Jag började måla på tavlan igen, men den här gången spädde jag inte färgerna med vatten, och jag målade också över alla de konturer som jag så noggrant och långsamt målat dit tidigare. Äntligen blev tavlan som jag ville ha den, och jag kände att jag kunde signera den.

Vad tycker du? Vilken version av tavlan är bäst? Som den var från början eller som den blev efter det att jag fortsatt att arbeta på den?

Här hittar du tavlan i butiken.