Det är en bittersöt tid på året. En tid då jag tar farväl av några av mina käraste verk för att kunna välkomna nya. En gång om året, under en begränsad tid, säljer jag nämligen skulpturer och originalmålningar till halva priset. Det är min version av en kreativ vårstädning – ett sätt att skapa tomma dukar och ny luft i ateljén, så att nya berättelser kan få utrymme att födas.
Men det känns, det hugger liksom till i hjärtat varje gång. Särskilt när det gäller de där verken som varit sanna följeslagare i skapandeprocessen. De som nästan verkar ha skapat sig själva, som har viskat sina hemligheter till mig och som jag har byggt en alldeles särskild relation till. Att släppa dem vidare är att släppa en del av min egen resa.
Varje verk bär på sin egen berättelse
För mig är ett konstverk aldrig bara färg på en duk eller en form av lera. Det är en berättelse, en känsla, en tanke som fått ett uttryck. I min webbutik delar jag därför ofta med mig av min egen tolkning av den symbolik och de syftningar som jag vävt in.
Men min berättelse är bara en början. Det magiska med konst är ju att det inte finns ett facit. Där min tolkning slutar, tar din vid. Du som betraktare ser kanske något helt annat, något som speglar dina egna erfarenheter och drömmar. Och det är precis så det ska vara. Några av de mest värdefulla samtal jag haft har börjat med att någon delat med sig av sin unika tolkning. Det är möten som lär mig oändligt mycket om oss människor och den värld vi delar.
Hästarnas tidlösa visdom
Ofta landar dessa berättelser – både mina och dina – i den djupa visdom som hästarna bär. I mina verk är de budbärare för teman som är eviga och universella: frihet, kraft, sårbarhet, helande och den villkorslösa kärleken. De påminner oss om vad som är viktigt på riktigt.
Nu är jag nyfiken på vad du tänker. Ge dig själv en liten stund för att titta på mina hästar. Luta dig tillbaka och blunda. Vilken berättelse viskar de till just dig?
Dela gärna dina tankar i en kommentar nedan. Jag ser fram emot att läsa!
Lämna ett svar