Vem blir kreativ?

posted in: Kreativitet 0

Det här är naturligtvis en mycket svår fråga, och den behöver egentligen att man definierar vad man menar med kreativitet. Jag har alltid fått höra att jag är kreativ, och jag har alltid trott att jag är kreativ. På något sätt hänger det ihop, är jag ganska säker på. Om man tror att man kan något är chansen mycket större att man lyckas med det.

Samtidigt har jag genom åren träffat väldigt många människor som själva säger att de inte är kreativa. Eller konstnärliga för den delen, för det är många som blandar ihop konstnärlighet med kreativitet.

Och det är här som jag funderar på skolans roll. De flesta barn uttrycker sig på ett helt fantastiskt sätt genom att rita och måla. De gör fantastiska teckningar som förklarar samband – även sådana samband som inte finns än. Men när de börjat skolan är det som om denna kreativitet avtar. Plötsligt är man medveten om att man ”inte kan”, inte är ”tillräckligt duktig” för att rita och måla. Så man slutar.

Och hade inte jag kommit från en konstnärsfamilj så hade nog jag också slutat rita och måla. Men jag hade föräldrar och andra släktingar som uppmärksammade vad jag gjorde, som uppmuntrade mig och som visade hur jag skulle kunna komma vidare.

Här är en debattartikel från dagens Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/dagens-skola-gynnar-inte-kreativitet/om/debatt där innovatören Örjan Strandberg har åsikter i ämnet. Han talar inte i första hand om konstnärlig kreativitet, utan om den form av kreativitet och nytänkande sm leder till innovationer.

Vad tänker du? Det står i Svensk författningssamling 2010:80 (Skollagen) 4§ att skolan ska främja kreativitet. Gör den det?

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika
behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att
uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen
främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till
aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
och medborgare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *