I höstas var jag i Köpenhamn. Eftersom jag själv skapar hästar är jag naturligtvis väldigt intresserad av hur andra konstnärer tar sig an detta härliga djur. I Köpenhamn fanns det många av dem som du kan se i mitt Facebookalbum ”Hästar i Köpenhamn”.
En av hästarna var i naturlig storlek. Den var knallröd. Den kom rakt ut ur en grön vägg.
Och jag tänkte: Ja! Så kan man göra! Man kan låta hästen komma ut ur väggen!
Men inte förrän nu har jag hittat tiden att göra en häst som kommer ut ur en vägg. Som en väggprydnad. en blir inte riktigt lika stor som den häst jag såg i Köpenhamn, min blir betydligt mindre. Men den sk abli väldigt spännande att göra.
Jag har valt att ge den vingar. Dels för att jag gillar hästar med vingar – det visualiserar det där dröm- och sagolika, lite övernaturliga, som finns i varje häst. Dels tror jag att det blir en väldigt bra avslutning mot väggen, så att det liksom inte ser så avhugget ut. Och dessutom kan man sätta fästpunkterna för hästen i vingarna, så att den garanterat hänger rakt och intill väggen.
Jag började med en enkel skiss av vingarna på ett vanligt A4-papper. Och därefter byggde jag upp armeringen/skelettet för både vingar och häst i ståltråd.
Jag tog vit lera och blandade ut den med olika bruna nyanser, inklusive guld i en rulle som jag böjde på mitten och rullade ut igen gång på gång. På det sättet blev strimmorna av färg smalare och smalare och så småningom hade jag fått fram en levande färgstruktur, kanske något som påminner om ben, kanske om trä.
Jag började sedan att långsamt bygga upp vingarna, bit för bit. Jag placerade ut leran direkt på mönstret på papperet och skapade strukturer med ett litet vasst verktyg. När vingarna var klara penslade jag med antik-silver-färgat micapulver för att ge ytterligare struktur och glans.
Därefter härdade jag vingarna. Det är en av fördelarna med polymerlera; du kan härda olika delar var för sig och sedan sätta ihop igen. Du kan också kombinera härdad lera med ohärdad och därefter härda alltihop. De redan härdade bitarna tål att bli upphettade igen.
På en av bilderna ser du ett litet utrymmesproblem som jag ofta har i min ateljé. Det kommer nämligen en katt som heter Nala. Hon vill mycket gärna hjälpa till, så hon erövrar helt sonika den stol jag har tänkt mig att sitta på.
Tur att jag har fler stolar så att jag också kan få plats.
Lämna ett svar