Ibland kan man undra varför människor är så intresserade av att skapa. Jag är ju långt ifrån ensam om att ägna en stor del av den tid jag inte är på mitt ordinarie jobb åt just skapande. Sedan jag stötte på polymer clay för ett par år sedan är det främst i lera som jag tänker och skapar. Det händer numera sällan att jag målar i pastell eller tecknar med kol. Polymerleran är så mångsidig att den skapar så mycket av både utmaningar och möjligheter att den liksom räcker till på alla plan.
Det är inte alla människor som skapar sådant som kan kallas konstverk eller konsthantverk, men det finns ju många andra sätt att skapa också. Jag är till exempel inte ensam om att ha en trädgård, och samtidigt är ju skapandet där något som man inte gör ensam. Där är ju naturen – eller skaparen själv, skulle nog många säga – med i det kreativa arbetet. När det gäller trädgård blir det dock sällan exakt som man tänkt sig. Ibland går det inte alls – det man försöker få att frodas bara tynar bort, kanske på grund av att man valt fel plats för plantan eller för att väderomständigheterna just då inte passar. Det är alltid spännande att se vilka plantor som klarat vintern, även de som har många år på nacken och som har klarat sig genom de flesta olika varianter av vintrar kan helt plötsligt en vår ge upp för att inte komma tillbaka igen.
När det gäller trädgård kan man ju säga att denna form av ”skapande” har sitt ursprung i att den som är bra på att odla samtidigt är bra på att odla sin egen mat. Det är bra för artens överlevnad. Men varför gillar vi människor att göra bilder, att skapa med former och färger? Samtidigt gillar många att titta på dessa bilder och skulpturer.
Så – varför är människor intresserade av att skapa? Vad tror du?
Lämna ett svar