Det som är så roligt med att arbeta med polymer är alla utmaningar man stöter på under skapandet. Just nu håller jag på med en åttabenad häst – Sleipner.
Enligt de fornnordiska sagorna hade Oden ristat in runor på Sleipners tänder, men det blir nog alldeles för småttigt. Min plan är att lägga slingor av runtext över själva Sleipner, och beställaren ska själv få bestämma vad som ska stå i runslingorna. Han har inte riktigt bestämt sig än för vad som ska stå där, men jag har rekommenderat något som är lite magiskt – något som skapar positiva minnen eller lycka eller tur eller framgång. Eller allt på en gång.
Men hur gör man då runor? Jag funderade en hel del kring detta, för visserligen kan man ju rista runor i hästen, antingen i den mjuka leran eller först härda den och sedan rista i den hårda leran. Men det är lätt att göra fel, och ett fel kan bli ödesdigert och spoliera de många timmars arbete som redan ligger i hästen. Jag kände att jag gärna skulle vilja ha någon liten sorts stansverktyg för runorna, så att jag skulle kunna vara säker på att de blev bra.
Så kom jag på det.
Jag arbetar ju med polymer! Självklart skapar jag mina egna verktyg! Så jag tog fram en platta lera på den tjockaste inställningen i pastamaskinen. Därefter tog jag fram extrudern och vevade fram en liten, tunn tråd polymer på finaste skivan. Sedan skar jag polymertråden i korta små bitar som jag monterade i form av runor på plattan (spegelvänt, naturligtvis). Det här var ett verkligt pilligt jobb, och det är just för sådant här som jag har min lampa med inbyggt förstoringsglas. Den underlättar en hel del.
Innan jag härdade de små stämplarna skar jag plattan i små rektanglar, men en runa på varje rektangel. Sedan var det spännande igen. Skulle stämplarna fungera? Jag provade på en bit lera… och javisst!
Nu kan beställaren lugnt fundera ut vilken text han vill ha på sin häst 🙂
Lämna ett svar