För några dagar sedan fick Satchmo, en
av trotjänarna på Rappestad Ridskola, kolik. Hans liv gick inte att rädda.
Till minne av Satchmo gjorde jag den här hästen. Stolt, cool, kaxig och häftig. Satchmo var nämligen en av de hästar som ansågs ”trögast” att rida. Men det berodde bara på att han var en mycket erfaren kille – varför anstränga sig i onödan? För han var en mycket, mycket duktig häst. Fick man kontakt med honom kunde han visa sina allra bästa sidor, och till en av mina höjdarupplevelser på hästryggen hör när jag under en Dressyrspecial för Lotta Esping red LA:1 på en alldeles otroligt mjuk och följsam Satchmo.
Mönstren är dels färgsprakande blommor i gult med röd mitten och röda fjärilar. Även mage och ben har ett slags blommönster, men med lite mer violett i. Det blå bandet i manen är en bit av ett balsnöre som sommartid flätades in i hans man för att hålla flugorna borta från ett sår han hade på halsen.
Hoppas att du har det bra i hästhimlen på de evigt gröna betesängarna, Satchmo!
Lämna ett svar