I de tidigare blogginläggen om ”The Strand Horse”, inspirerad av Joseph Barbaccias artikel i The Polymer Arts har jag nu kommit till det spännande momentet där det är dags att sätta ihop de olika delarna. Tidigare har jag gjort en grundform för själva hästen, jag har klätt in den med lera, jag har blandat till de färger som jag vill ha lersträngar i och jag har gjort strängar av leran och lagt i små högar på arbetsbordet.
Jag började med att sätta ögon på hästen och på den där filuren som uppenbarade sig i svansen och som hästen tydligen pratar med. Sedan började jag montera strängarna, en efter en, och du kan följa arbetet bild för bild.
Hur man väljer vilka färger som ska sitta var och hur väljer man på vilket sätt de ska bölja? Tja, det är väl precis det som kan kallas konstnärskap. När man skapar något i form av skulpturer eller tavlor är det just det där som kan kan kalla konstnärens känsla som bestämmer vad som ska vara var. Man har en tanke från början, och man jobbar mot en speciell känsla, men samtidigt låter man sinnet vara öppet. Det är som att komma i kontakt med någon sorts större medvetande, det är inte bara jag som säger att det ibland känns som om man bara tittar på medan det man håller på med skapar sig av sig självt.
Och det är väl därför som ny teknik i form av 3D-skrivare med mera inte känns som konkurrens. Det är helt enkelt en annan sorts skapande. Exempelvis försvann inte allt oljemåleri bara för att kameran uppfanns? Däremot kom det fram en ny typ av konstnärer i form av fotografer som skapade fantastiska bilder 🙂
För dig som blir intresserad och vill prova på att göra en tavla eller figur med lersträngar kan jag meddela att det är otroligt pilligt och att det tar väldigt lång tid.
I nästa blogginlägg får du se den färdiga hästen!
Lämna ett svar