Min farfars-farfars-farfar var en på den tiden mycket känd galjonsbildhuggare. Och på sätt och vis är han väl känd fortfarande. Du som har besökt Marinmuseum i Karlskrona har säkert gått längst in i museet som finns mitt i vattnet, till galjonshallen där de stora galjonsbilderna står mot en bakgrund av hamn och hav. På de flesta står det ”Törnström” och även om jag inte har en enda liten bit med skapandet av dessa att göra, så känner jag mig ändå väldigt stolt.
Stolt över att tillhöra denna släkt. Stolt över att ha så många fina släktingar. Och stolt över att så många av dessa släktingar och ättlingar liksom jag ägnar sig åt olika typer av kreativt utövande. Det är egentligen fantastiskt att en enda mans gener kan var så ”starka” att de överför en obändig kreativitet som ofta tar sig form av konstnärliga uttryck genom generation efter generation.
Mina hästar är ju betydligt mindre än de imponerande galjonsbilderna, men min anfader gjorde faktiskt miniatyrer av sina stora verk innan han startade. Detta för att kunna komma överens med uppdragsgivaren, som ofta i de här sammanhangen var amiral Chapman. Så här beskrivs en episod i skriften ”Johan Törnström – bondpojken från Tortuna som blev Kungl. Bildhuggare i Karlskrona” utgiven av Tortuna Hembygdsförening.
Törnström presenterar för Chappman en liten, begärd Båtsmans figur i vax, hvarvid amiralen visar sig mycket ond deröfver, att den där lilla …ten icke förr kunnat bli färdig, med tillägg att ’om han bara haft en bit vax, så skulle den längesen kunnat wara gjord’. Hwarvid Törnström hastigt hopkrammar den ypperligt modellerade figuren, och bockande räcker amiralen vaxet, sägande: ’där har Herr Amiralen en bit vax, – var så god.’
Han hade både humor och humör, min käre förfader! 🙂
Vill du se en film från Galjonshallen – världens finaste samling av galjonsfigurer – så klickar du här. Gör det!
Lämna ett svar