Något som blev tydligare för mig på EuroSynergy-konferensen är vikten av de historier som våra konstverk berättar. Även om jag i mitt dagliga yrkesliv arbetar med just berättelse och historier så har jag inte tänkt så mycket på att även mina konstverk berättare en historia. Eller snarare – jag har alltid vetat att det är just berättelser och historier som jag ger liv till genom mina hästskulpturer, men jag har på något sätt upplevt denna del av skapandet som något helt naturligt, något som med stor självklarhet finns där.
En annan intressant fråga är om jag ska berätta vilken ”min” berättelse kring de olika hästarna är, eller om jag ska låta varje betraktare skapa sin egen historia kring de olika skulpturerna? Jag tycker nämligen att det är mycket intressant att titta på människor och ta del av deras upplevelser. Ibland ser de nämligen helt andra saker än vad jag har tänkt mig – och detta är så otroligt inspirerande för jag lär mig så mycket om hur olika symboler och olika färgkombinationer kan betyda så olika saker för olika personer. Och jag märker också att olika personer sätter in hästarna i helt olika sammanhang. Det beror till viss del på vem betraktaren är – om det är en person som exempelvis har en personlig relation till just den hästen, om det är en person som är van vid att betrakta konst, eller om det är en person som inte tycker om hästar alls.
Det som jag ska prova ett tag framöver är just att börja skapandet av en ny häst med att tydligt skriva ner den historia som jag vill berätta. Kommer det att ge mer kraft till min kreativitet eller kommer det att kännas hämmande? Och ska jag dessutom berätta historien om hästen för betraktaren eller ska denne även fortsättningsvis erbjudas att skapa sin egen historia?
Och nu har jag bestämt mig. Nästa häst som jag skapar (ja, jag börjar idag!) ska ha en tydlig historia. Och jag kommer att berätta historian här på bloggen. Och alla som läser bloggen kommer att få följa med i hela processen fram till dess att hästen är färdig.
Lämna ett svar