Sleipner, del 6 – nästan färdig

posted in: konst, Polymer Clay, skapande | 0

sleipner_7 sleipner_8 sleipner_9När du senast såg Sleipner hade jag just ändrat lite på honom så att han kunde ta avstamp från en sten för att ta ett mäktigt språng.  Det är nu som den riktigt krävande delen av skapandet börjar. Ju närmare själva färdigställande av hästen som man kommer, desto fler detaljer finns det på hästen, desto mer är det som tynger ner skulpturen och därmed är risken att man skadar eller förstör delar av det som man arbetat med så länge. Leran är ju mjuk fram till dess som den har härdats, och man måste vara väldigt, väldigt försiktig.

Som du såg i ett tidigare blogginlägg har jag gjort små run-stämplar. Beställaren har skrivit en personlig text, och nu stämplar jag in denna i Sleipners kropp i slingor, som på en runsten. Jag har valt att inte lägga ”avgränsningsband” runt runorna för jag tror att det kan bli för mycket, att det kan störa upplevelsen av hästens form och rörelse. Jag tror att det ger en mer fornnordisk och hästlig känsla om runorna inte ligger innanför linjer. Däremot har jag satt prickar mellan orden för att den som försöker läsa hästen ska få lite mer ledning kring vilka ord som hänger ihop. Därmed inte sagt att läsandet kommer att vara enkelt – jag har använt mig av en gammaldags, fonetisk stavning. Och jag har heller inte satt punkt mellan meningarna eftersom det är punkter mellan orden.

Med runorna på plats var det dags att matta ner Sleipners kropp. Jag gjorde det med grovt sandpapper, och tanken är att detta ska ge lite sten-effekt. Därefter kollade jag noga över alla åtta hovarna – det är väldigt lätt att någon av alla hovarna blir lite deformerad eller hamnar på sniskan så jag måste titta på alla hovarna och hela hästen om och om och om igen, ur alla tänkbara vinklar.

Sist monterar jag manen och svansen. Därefter förbereder jag Sleipner för härdningen. Eftersom leran mjuknar lite till innan den härdar är jag noga med att staga upp skulpturen så att det inte ska bli några oväntade överraskningar. Jag använder mig ofta av små snapsglas från IKEA och jag har små frotteremsor som jag lägger emellan glaset och skulpturen för att undvika att det blir blanka ytor där de har kommit i kontakt med varandra. För att svansen ska fladdra ut av fartvinden stöttar jag den under bränningen med aluminiumfolie.

I morgon är det dags för patineringen – på den här hästen är det ett måste för att runtexten ska framträda på ett bra sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *