Det här var tredje gången som jag deltog i Linköpings stora konststafett PopUpArt. Reglerna är enkla: Du som deltagande konstnär får börja skapa dina verk en lördag kl 10.00. Nästa lördag klockan 10.00 öppnar du utställningen och samtidigt påbörjar nästa konstnär i stafetten sitt skapande. Det finns däremot inga som helst krav på hur många verk eller vilken typ av verk som du ska skapa. Det är helt upp till dig själv.
Låter det utmanande? Det är det. Även om det inte finns några kvalitetskrav ställer du ju krav på dig själv – du ska ju visa upp dina verk för andra människor.
Samtidigt är det väldigt roligt. Du ser till att bli av med alla andras krav på dig och tillåter dig själv att gå in i din egen skaparbubbla, att helt och hållet fokusera på ditt eget skapande och din kreativa process i stort sett dygnet runt under hela din skapandevecka. Det är många känslor som snurrar runt i dig, men för mig har de flesta av dessa känslor varit av det positiva slaget, de har handlat om förväntan, om upptäckarglädje, om skaparglädje, om nyfikenhet och om någon sorts ro trots att du jobbar hårt.
Och det är ju inte över i och med att du skapat färdigt någon gång på fredagen. Nej, då ska du börja sätta upp dina verk inne i utställningslokalen, sätta upp lappar med titlar och priser, ordna med snacks och dryck till besökarna så att allt är klart inför själva vernissagehelgen som omfattar både lördag och söndag.
Och under hela tiden behöver du också vara aktiv på sociala medier, trots att orken till detta inte alltid finns – du vill ju först och främst SKAPA!
Förberedelser inför skapandeveckan
Så – för att allt det här ska fungera gäller det att vara förberedd. Punkt ett är att skapa utrymme för att skapa – både tidsmässigt och lokalmässigt. För mig var det ganska enkelt eftersom jag redan har min ateljé. Sedan handlade det också om att se till att kalendern var ren så att jag inte hade andra aktiviteter och möten som jag måste vara med på.
En del väljer att låta sin PopUpArt-vecka vara ganska oplanerad för att tillåta sig själva att skapa vad som faller dem in, men jag föredrar att ha lite mer struktur.
Därför valde jag ett tema som i år var ”Utanför ramarna”. Det innebar att alla tavlor skulle ha något som stack ut utanför själva canvasen på något sätt. Jag ville också att själva bilden skulle visa något som var lite ovanligt, alltså utanför ramarna i beteende eller förväntningar.
Eftersom jag är hästkonstnär skulle det naturligtvis finnas med en eller flera hästar i varje verk. Jag valde att låta samtliga hästar vara tredimensionella. Vanligen målar jag antingen tavlor med hästmotiv eller så skapar jag hästskulpturer. Den här gången valde jag att kombinera målningar och skulpturer. Varje verk skulle alltså vara en målning på vilket jag hade fäst en tredimensionell häst och ibland även något annat tredimensionellt föremål.
Mitt mål var att skapa sju verk under min skapandevecka. Till förberedelserna hörde alltså att köpa in sju W&N Deep Edge Canvas på 40×40 cm och att se till att jag hade både pastellkritor, polymerlera, akrylfärger, fixeringsspray med mera hemma. Under skapandeveckan skulle jag nämligen inte ha tid att åka iväg för att köpa hem material.
Här hittar du alla de sju verken med tillhörande beskrivningar.
Arbetsgång under skapandeveckan
Det var som sagt både roligt och intensivt. Mitt sinne gick hela tiden på högvarv eftersom jag, samtidigt som jag skapade, funderade på hur de kommande verken skulle se ut.
Arbetsgången var för det mesta att jag på morgonen grundade canvasen med de färger och det tema som jag tänkte skulle passa bäst till den kommande skulpturen. Samtliga skulle ha något som gick i den turkosblå färgskalan, vare sig det var himmel eller vatten.
Med staffliet stående bredvid arbetsbordet började jag sedan arbetet med att skapa själva hästen. Om det var mer av en hästskulptur började jag med en stomme av grov ståltråd som jag sedan klädde med kraftig aluminiumfolie så att formen var nästan klar. Därefter lade jag på polymerlera och formade hästens kropp. Slutligen lade jag på ett tunt skikt av ljus lera och skapade de sista detaljerna. Sedan skrapade jag pastellkritor till tunt pulver och färgade hästens kropp med detta pulver. Det gav en mjuk och levande yta till själva hästen. När detta var klart rullade jag svart polymerlera till tunna strängar som fick bilda hästens man och svans.
Efter härdningen limmade jag fast hästen på canvasen och fäste den också med häftklammer från baksidan. I de fall som trådar var inblandade använde jag svart lädersnöre.
På några tavlor skapade jag i stället hästarna som reliefer. Då är de skapade helt och hållet i polymerlera, men innehåller också aluminiumnät för att göra dem lite mer stabila. Även relieferna målades med pulvriserad pastellkrita på samma sätt som skulpturerna.
Och som sista steg gick jag igenom själva akrylmålningen på canvasen en sista gång innan det var dags att göra filmerna till sociala medier.
Utställningsförberedelser
På fredagskvällen träffades jag och Ella Söderlund som jag skulle ställa ut tillsammans med. Vi hjälptes åt att hänga våra verk och dekorera lokalen på det sätt som vi önskade ha den samt handlade snacks och dryck så att allt skulle vara klart inför morgondagens vernissage.
Vernissagedagarna
Ellas och min utställning var öppen lördag kl 10-17 och söndag kl 12-16. Sammanlagt kom det närmare 300 besökare, så vi hade fullt upp nästan hela tiden. Det blev många spännande samtal utifrån vad människor upplevde när de såg våra verk.
Det som var annorlunda med den här utställningen jämfört med andra konstutställningar som jag deltagit i är typen av besökare. På en ”vanlig” konstutställning är besökarna oftast sådana som är intresserade av konst, och de kommer till själva utställningen med en förväntan om att titta på konst. Här fanns vi i en lokal i ett av Linköpings största shoppingcenter – Galleria Gränden. Det innebar att det var MASSOR med människor i rörelse i gallerian, men det innebar också att de flesta av besökarna egentligen besökte gallerian i shoppingsyfte – de hade inte några planer alls på att titta på konst utan tittade bara in en kort stund för att vi råkade finnas där.
Extra roligt var det att möta de många ungdomar som tittade in och som hade så konstruktiva och intresserade kommentarer. Extra väl minns jag ett gäng om fyra killar i tioårsåldern som var helt underbara och spontana.
Det är en speciell glädje som uppstår inom dig som konstnär när andra människor blir berörda av dina verk. En del samtal blev nästan som terapisamtal – ytterligare ett bevis på att konst är viktig just för att hjälpa oss att nå fram till våra känslor. Just de verk som jag visade på den här utställningen kanske såg humoristiska ut vid första anblicken, men när besökarna funderade en liten stund till och även läste den korta text jag skrivit till varje verk började de se fler aspekter. Mina verk handlar nämligen ofta om att ge betraktaren kraft att ta tag i sitt liv på ett positivt sätt och att därmed skapa ett bättre samhälle för oss alla. Tillsammans gör vi världen bättre.
Jag fick väldigt många fina kommentarer som jag tagit till mitt hjärta och som jag ska ta med mig. Och som alltid är det så spännande att se hur andra personer reagerar på din konst. Till exempel fick det verk som jag själv tyckte var ”sämst” flest positiva kommentarer.
En intensiv vecka
Så, nu är jag som sagt rätt trött men mycket lycklig efter en oerhört intensiv och utmanande vecka där jag som sagt lärt mig så mycket, inte bara när det gäller själva skapandet utan även om mig själv och om andra människor.
Tack alla för att ni finns! <3
Och nu vill du naturligtvis följa även de andra konstnärerna som delar i PopUpArt 2025. Du hittar dem här genom att klicka på den här länken.
Lämna ett svar