Det här med inspiration och kreativitet

Det här med inspiration och kreativitet


För mig som arbetar med olika kreativa och konstnärliga uttryckssätt är inspiration och kreativitet otroligt viktiga tillgångar. Precis som många andra vårdar sin kropps kondition och styrka genom motion och styrketräning vårdar jag min kreativitets ”kondition” på olika sätt.

Vissa dagar finns den där, som en iver och en energi i kroppen och jag är så otålig att bli klar med alla måsten (som det vanliga jobbet, resan hem från jobbet, laga och äta middag, iordningplockande och så vidare) att jag nästan känner mig stressad. Tänk om all min energi kommer att ta slut innan jag kommer fram till den tid jag kan använda till kreativitet? Tänk om jag inte orkar? Tänk om jag glömt vad det var som jag tänkte göra? Tänk om det som verkade så roligt och konstruktivt i mina tankar inte alls är så roligt när jag väl börjar arbeta med det? Och jag har väl alla saker som behövs hemma?

För inspiration och kreativitet är något av en färskvara. Ofta skriver jag ner mina tankar, eller ritar en skiss, eller gör en skärmdump på det som jag såg på nätet eller tar ett foto om jag sett något inspirerande ute i den verkliga världen.

Men.

Det är inte alltid som känslan finns kvar senare. Det som var så lockande och så spännande och så fullt av gnistrande energi och inspiration har till viss del försvunnit. Jag har inte alls kvar samma känsla, utan när jag sätter mig vid ateljébordet är det som att börja om från allra första början, det är som ett tungt arbete jag inte riktigt förstår nyttan med.

Samtidigt vet jag att det bara är att jobba på. För som många ledande författare och konstnärer har uttryckt det tidigare: Det finns inget som kommer gratis. Det finns bara hårt arbete och svett. Jobbar man hårt kommer resultatet.

Och de har faktiskt rätt. Många är de gånger som jag verkligen fått skärpa till mig för att fortsätta med något som känns onödigt, dåligt och helt fritt från allt vad konstnärlighet och kreativitet heter. Men så plötsligt händer det något. Medan jag skapar får den lilla hästskulpturen liv och börjar tala om för mig hur den vill bli skapad.

Och så händer det där förunderliga när det är som om jag bara tittar på och hjälper till lite medan skulpturen skapar sig själv. Plötsligt står den där på mitt ateljébord och bara strålar som bara en Mosebacke Hästskulptur kan.

Leave a Reply