Varje gång jag börjar på ett nytt projekt städar jag av ateljébordet och omgivningen ordentligt. Jag lägger allt material på sina platser, i sina fack och jag torkar av alla verktyg så att de är riktigt rena från ler-rester innan jag lägger in även dem på sina platser.
Så lägger jag fram arbetsskivan. Jag använder en vit laminatskiva som blivit över vid något möbelbygge här i huset. Den tål mycket och man kan skära direkt mot den utan att ytan skadas.
Därefter tar jag fram all lera i de olika färger som jag har hemma. Både oöppnade paket med lera, öppnade paket, lera i egna blandande färger och skräp-lera, det vill säga lera som blandats upp med andra färger. Särskilt skräpleran är bra när jag vill bryta de färger som leran kommer i, de färgerna är ofta för klara och rena. Vanligen arbetar jag med en typ av polymerlera som heter Fimo Professional, som inte finns i Sverige, men jag har också en del Fimo Soft, eftersom den går att köpa i svenska hobbybutiker. Den är lite mjukare än Fimo Professional, men när man som jag tänker göra här, mer eller mindre måla i färger, är det inte hela världen. En stor fördel med Fimo-lerorna är att de knappast ändrar färg alls under härdningen, vilket en del andra leror gör.
Därefter väljer jag vilken färgskala jag vill jobba i. Den här hästen kommer att bli ganska klar i färgerna och den dominerande färgskalan kommer att ligga mellan gulorange över till azurblå och blå. Som en gyllene solnedgång, ungefär. Jag såg snart att jag inte hade tillräckligt med gult hemma, så det fick bli en liten tur till hobbybutiken.
Jag ska försöka komma ihåg att ta bilder av ateljébordet lite senare i processen, så kan du få se vilket oerhört virrvarr det har blivit av alla lerbitar, alla verktyg och allt annat som kommit fram.
Lämna ett svar