Då var det dags att forma hästen. Som jag tidigare sagt vill jag att den ska vara välkomnande och öppen, som om den vill krama alla i närheten. Detta för att understryka gemenskapen under konferensen.
Alltså måste hästen stå på bakbenen och välkomnande sträcka ut frambenen/armarna mot betraktaren.
För att den då ska kunna hålla balansen måste jag fästa den i något. Jag gick ut i vedboden och letade ut en lagom stor träbit som var tillräckligt platt på undersidan. Sedan borrade jag två hål i den (för att senare kunna trä i och förankra hästens bakben).
Så började jag på sedvanligt vis med ståltrådsskelettet. Bakbenen gjorde jag extra långa för de ska som sagt senare träs igenom träbiten och förankras på undersidan.
När jag började skapa kroppen på skelettet slogs jag av hur lika vi levande varelser faktiskt är. Hur vi uppfattas beror till stor del på vilken hållning vi har. Hade jag valt att ställa den här på fyra ben på sedvanligt sätt hade den verkligen liknat en häst, och medan jag arbetade med den såg den i vissa vinklar ut som en kyckling, och när den nu slutligen står på bakbenen finns det också stora likheter med en människa. Vilket det naturligtvis ska vara – hästen ska ju symbolisera öppna och glada människor.
Lämna ett svar