En maltesisk häst, del 1: Berättelsen

malta_hus malta_hål malta_kors malta_ögaI månadsskiftet april-maj var jag på Malta en vecka i samband med en konferens för Polymer-konstnärer. När jag sitter här i ett regnigt Sverige där försommaren just nu skimrar i en stilla explosion av olika gröna färger till ackompanjemang av en symfoni av olika fåglars jublande stämmor blir kontrasten mot torkan och kargheten i det maltesiska landskapet mycket tydlig.

Den häst som jag snart ska påbörja ska symbolisera Malta.

Malta är en klipp-ö, som reser sig stolt och stadigt i Medelhavet. Den ligger till och med söder om Tunis! Den dominerande färgen på land är en ljust honungsgul färg som återfinns i sandstenen som man också använder för husbyggnad. Man sågar helt enkelt ut sandstenen i fyrkantiga bitar som man sedan sammanfogar. Därmed blir många av husen också fyrkantiga i sin design, även om det finns en hel del mycket vacker (och äldre) arkitektur också, särskilt i de många katolska kyrkor och platser för tillbedjan som det finns gott om över hela den lilla ön. Den patina som vädret skapar blir sedan svart, effekten blir ett spännande samspel mellan mörker och ljus.

En annan viktig färg på Malta är medelhavets blå, som varierar över azurblått där det är grundare vatten till intensivt mörkblått över djupare. Eftersom ön är så liten är havet alltid närvarande, så även om det är en mycket torr och varm ö (under sommaren regnar det nästan ingenting, så sötvatten och dricksvatten är verkligen en bristvara) är det blå vattnet en mycket viktig ingrediens.

Eftersom sandstenen är mjuk och därmed mottaglig för erosion av vind och vatten är olika håligheter i form av spännande grottor, klippformationer och hål rakt igenom stenar en utmärkande del av landskapet.

Bland symboler och hantverk är Malteserkorset viktigt. Det återfinns nästan överallt, både inristat i byggnader och återkommande i olika typer av föremål och konsthantverk. Ett exempel är den knypplade malteserspetsen – bizilla – som inte knypplas på runda knyppeldynor som här i Sverige, utan på halvrunda stommar som knypplaren stöttar mot sin egen mage.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *