Att vara i himmelriket

lördag_1Idag har det varit den sista fullspäckade dagen av den här underbara konferensen. Huvudet är mycket, mycket trött av all inspiration och alla fantastiska idéer som de olika föreläsningarna, workshoparna och seminarierna har lett till.  Både för- och eftermiddagarna har det varit fem parallella seminarier, vilket har inneburit att jag inte kunnat gå på alla som jag egentligen önskat, men å andra sida är det kanske tur – det finns gränser för hur mycket inspiration en stackars hjärna kan klara av att bearbeta.

Dagen inleddes med en presentation av Europas första konstgalleri för Polymer Arts, Galerie Freisleben. Det kommer att öppna sommaren 2014 och ligger i Übersee, mellan München och Salzburg. Jag har pratat med innehavaren och hon är mycket intresserad av mina Mosebacke Hästar, vi får se om någon eller några kommer att ställas ut där.  Förutom 130 kvadratmeter utställningsyta kommer det också att finnas föreläsningssalar och utrymmen för workshops, en bar/café samt fem lägenheter och ett gästrum för konstnärer.

Morgonens General Session hölls av Dan Cormier f(USA) som berättade om ett internationellt konstprojekt som han drivit: The Broken Internet Project – inspiration in the digital age. Men han började med att berätta om The Broken Telephone Project, där han kontaktade ett antal konstnärer och bad dem leka en lek med honom. Inspirationen kom från ”viskleken”, den där leken där en person viskar ett budskap i en persons öra, som sedan viskar till nästa person och så vidare och så vidare. Vid lekens slut säger den sista personen vilket budskap hen tyckte sig ha uppfattat – och det är så gott som alltid något annorlunda än vad som sades från första början.

The Broken Telephone Project gick ut på samma sak – att en konstnär (Dan själv) gjorde ett föremål i Polymer som han sedan skickade till nästa konstnär i kedjan. Som i sin tur gjorde något med inspiration från Dans föremål, vilket han i sin tur skickade vidare. Varje konstnär hade alltså bara sett föregående konstnärs projekt – inte något annat i kedjan. Det var mycket spännande att se på vilket sätt inspirationen fördes vidare och vilka detaljer som fanns kvar genom kedjan. Det här var ett amerikanskt projekt.

När det handlade om The Broken Internet Project valde Dan istället att arbeta radiellt istället för linjärt. Han presenterade alltså samma utgångsobjekt för samtliga konstnärer vid i stort sett samma tillfälle och därefter fick allihop göra sin tolkning, med sin egen design, utifrån samma inspirationskälla. Eftersom det här var en bild som var utgångspunkt involverades även européer i projektet. Tillsammans deltog 26 artister från 20 länder som representerade 24 nationaliteter.

Jag gjorde själv en version av det här projektet i samband med att vi i Linköping öppnade multiaktivitetslokalen creActive Mjärdevi i höstas. Över sommaren 2013 var åtta olika deltagare engagerade i Viskleken, där vi på samma sätt som i ”The Broken Telephone Project” skulle skapa olika föremål med inspiration från föregående konstnär. Tyvärr var det några av deltagarna som inte fullföljde sina åtaganden, så linjen bröts totalt. Dock lyckades vi rädda projektet genom att övergå till det radiella tänkandet – och återstående konstnärer skapade sina verk med utgångspunkt från verk nummer 1. Och därmed kunde vi ha konstutställning i samband med creActives öppningsceremoni!

Angela Garrod (United Kingdom) gav i sitt seminarium ”The extruder – the underarrated tool in your armoury” vassa tips kring hur man använder extruder i sitt arbete, både för att skapa mycket hållbara spiraler till hur man kan skapa olika typer av mönster. Det som är viktigt här – för hållfastheten så att man kan skapa riktigt ”galna” grejer är att materialet måste vara mycket tunt och härdas vid tillräckligt höga temperaturer.

För mig var dock dagens höjdpunkt när Debbie Carlton (United Kingdom) höll sitt seminarium ”Polymer and metal clay heaven”. Det sätt som hon visade på hur man kan kombinera metal clay och polymer var verkligen mind-blowing, och jag kom till väldigt många insikter. Bland annat kommer jag att jobba och jobba och jobba och kämpa tills jag har lärt mig den här tekniken. Då kommer nämligen mina Mosebacke hästar att få små silverskor! Och dessutom fick jag idéer och inspiration till många andra kul grejer, men dessa kommer du att få läsa mer om i den här bloggen när det blir dags och tid att genomföra dem.

Slutligen var det en stor clinic  ”With one voice – the polymer community in print” med samtliga chefredaktörer av Polymer-tidningar; amerikanska Sage Bray (The Polymer Arts), holländska Saskia Veltenaar och Marjon Donker (From Polymer To Art) och franska Bea Picq (Polymère & co) där vi tillsammans diskuterade vad världens Polymer community vill ha ut av tidningar, böcker och nyhetsbrev.

En enkät hade i förväg sänts ut, och många som svarade på den enkäten ville ha mer avancerat material och ville slippa nybörjargrejerna. Jag instämmer i att det vore mycket intressant med mer avancerat material, men samtidigt tror jag att det är farligt om man inte har med grundläggande fakta i varje tidning och bok. Dessa kan nämligen bli köpta även av människor som inte kan så mycket om Polymer och ger man inte dessa människor grunderna kommer de inte att förstå vad det är det läser. För ett annat problem som vi tagit upp tidigare under konferensen är ju just att de flesta i omvärlden inte förstår vad Polymer är…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *