Det började på flygplatsen i Denver, Colorado. Hela Colorado är i och för sig ett eldorado för den som är intresserad av konst, kreativitet och konsthantverk. Men det var i en av konsthantverksaffärerna på flygplatsen på väg hem till Linköping som någon slog till mig i huvudet med en hammare. I alla fall kändes det så.
Det som fick mig att tvärstanna och dra efter andan var en liten ödla i en teknik som jag aldrig sett tidigare. Den hade färger och en mönstring som jag inte kunde förstå hur den hade skapats. Den lilla ödlan slog an en sträng i mitt innersta och från den dagen (fast jag förstod det inte just då) var jag såld.
Det här hände våren 2011 och sedan dess har jag undersökt och utvecklat mig inom olika tekniker att använda Polymer Clay. Eller polymerlera som vi säger på svenska. I USA är det mycket stort att jobba med polymer clay, bland annat på grund av att materialet ger i stort sett obegränsade möjligheter. Här i Sverige säljs leran främst som någon form av barnleksak.
Polymerlera har nämligen en hel mängd spännande fördelar. Den är formbar i rumstemperatur. Den har speciella egenskaper som gör att man kan skapa de mest fantastiska toningar och mönster beroende på hur man låter färgerna blandas med varandra – eller inte blandas. När man skapat de former man vill bränner man dem i vanlig ungstemperatur – 130 grader – och därefter kan leran sandpappras, slipas, borras, poleras, ytbehandlas på många olika sätt.
Jag prenumererar på amerikanska tidningar speciellt för Polymer Clay Artists, jag är med i Facebook-grupper, jag köper böcker i ämnet (det finns många på engelska), och jag samlar oupphörligen på inspiration och erfarenhet.
För det är för mig precis som många andra har beskrivit: När man väl har kommit i kontakt med den här typen av material blir man fast. Omedelbart. Obönhörligt. Och man kan inte slita sig. Man kan inte sluta. Man vill bara mer.
Nu, två år senare, anser jag att jag har kommit så långt på vägen att jag kan visa upp mitt arbete för andra och regelbundet blogga om kreativitet, polymerlera och det som ger mig inspiration att gå vidare.
Välkommen att följa med på resan!
Lämna ett svar