Enligt Wikipedia är inspiration ett stimuli som sätter igång mental verksamhet.
Känner du igen det?
Du ser någonting, känner en doft eller känner en struktur med fingrarna – och plötsligt har din hjärna börjat skapa bilder och nya tankar. Ibland är det minnen som väcks, doften när du öppnar en gammal bok kan föra dig tillbaka till barndomens barnkammare och de böcker du så ivrigt läste när du var liten. Du får sand mellan fingrarna och plötsligt minns du semestern i Grekland för fem år sedan. Du ser en speciell klänning och du sveps iväg till den underbara festen du var på när din bästa vän gifte sig.
Enligt definitionen är det här inspiration. Men jag tror att många med inspiration menar att man får lust att skapa något nytt. En vacker blå färg på en sten kan få dig att undra hur det skulle se ut om du monterar samma sten i ett smycke. Du ser hur löven på en hängbjörk rör sig i den lätta bristen och du börjar fundera på om det skulle gå att skapa en grön klänning med samma skimrande rörelse. Du ser ett verk som någon annan konstnär har skapat och får en stark lust att skynda dig hem till den egen ateljé för att också kunna skapa något som rör vid andra människors känslor.
För det är det här som inspirationen ofta leder till: Att du inte bara börjar tänka på det du vill skapa – det är den som leder dig till att också skrida till verket och verkligen skapa det.
Men vad gör man om inspirationen inte kommer av sig själv?
Ja, då sätter man sig vid bordet och börjar skapa ändå. Och då händer det förunderliga nästan alltid – inspirationen och kreativiteten kommer! Först går det trögt men sedan är det som om det man vill skapa börjar skapa sig självt och man bara tittar förundrat på sina egna händer som är i febril aktivitet.
Lämna ett svar