Play Clay

play_clayIdag hade Anna och jag Play Clay. Vi sågs hemma hos mig och satt i ateljen i burspråket och skapade hästar. Jag visade Anna de olika momenten i att göra en häst; ståltrådsskelettet, hur man gör grundformen i lera, hur man skapar och applicerar mönster, hur man gör man, svans och hästskor, hur man bränner leran, hur man slipar fram färgerna och slutligen hur man polerar fram den djupa glansen.

Jag provade att göra en tjock häst med tonat stjärnmönster i blått och brunt och Anna gjorde en helcool islänning i svart och vitt, med gröna accentstreck. Rent fantastisk häst – särskilt som det var första försöket!

De flesta som kommer i kontakt med Polymer Clay och dess möjligheter blir obönhörligen fast redan vid första mötet med det här underbara materialet. Och jag misstänker att Anna redan har fastnat. Hårt. Vi har redan diskuterat att åka till Clay Carnival i Las Vegas i sommar…

Nya hästar på gång!

posted in: Inspiration, Kreativitet 0

P1020158Det har ju varit långhelger nu, och därmed tid för att låta kreativiteten flöda.  Under hösten har jag läst en kurs om bland annat Amerikas historia, och en hel del av den handlade om urbefolkningen, indianerna. Jag tittade på bilder av hur indianerna avbildade sina hästar, och det var ofta med väldigt långa halsar och lååååånga ben. Och javisst – naturligtvis ser hästar ut så!  Jag kände mig helt enkelt tvungen att prova – och i banneran längst upp på sidan kan du se hur de ser ut.

Jag ska fotografera dem lite mer i detalj snarast och de kommer i webbutiken om någon eller några dagar!

Vill inte gå till jobbet i morgon!

posted in: Kreativitet, skapande 0

mys

Underbart att sitta och skapa vid ateljébordet i det milda dagsljuset medan snön sakta faller, en värmande brasa sprakar i kaminen, de tända ljusen sprider adventsstämning  och pilfinkar, nötväckor, skator, talgoxar och blåmesar trängs runt fågelbordet. Då och då kommer en fasanherre förbi och jag undrar var honorna är, om de är för blyga/rädda för att komma fram eller om de är någon helt annan stans. Arbetet med leran går som av sig själv, det känns som om jag bara är en betraktare till vad min händer skapar och det är spännande att se vad det ska bli.

Jag vill inte sluta med det här. Jag vill inte gå till mitt vanliga jobb i morgon.

Eller jo – det vill jag visst. Jag har ett jobb som jag tycker mycket om om jag ser verkligen fram emot att träffa alla de människor som jag kommer att träffa och allt spännande som vi kommer att skapa tillsammans.

Men samtidigt, när man som jag den här helgen kommer in i ett kreativt flow, där idéer och möjligheter och nyfikenheter kommer i en strid ström, då vill jag vara kvar i den här känslan, då vill jag kunna koncentrera mig timme ut och timme in, inte behöva vara orolig för att jag inte ska hinna prova alla idéer innan jag måste avbryta mig. Sinnena är helt öppna och jag är i en sinnesstämning där jag orkar ta emot impulser och idéer utifrån och omforma dem till något i mitt skapande, jag kan se den här förväntansfulla stämningen i naturen inför nästa snöfall och försöka få med den känslan i en skulptur. Jag kan kisa ut genom de stora panoramafönstren från ateljén och inspireras av de blågrå tonerna som bryts av varmare toner från jord och torkat gräs, jag kan se en indianmålning och plötsligt förstå hur indianer uppfattar hästen, jag kan se dressyrtävlingar och uppfatta den styrka som skapar lättheten hos en häst. Jag kan se ett smycke och fundera över om en häst också kan vara ett smycke – eller om ett smycke kan vara en häst?

Jag såg ”Så mycket bättre” med Ebbot i går kväll, och jag funderar över om det inte är så att han som hyperkreativ människa  har hittat något sätt att hela tiden lyckas befinna sig i den här känslan, där man hela tiden är helt öppen för alla impulser och möjligheter samtidigt som man kan fokusera detta till att bli något kreativt och skapande. För kreativitet är inte bara att få idéer – kreativitet är att ha förmågan att omsätta dem i verklighet, annars är det ju bara helt fria fantasier. Och dessutom – vilken helt fantastisk sång som Lill Lindfors levererade! Jag hade ingen aning om att hon var en så bra soulsångerska, varför har hon inte visat den här sidan tidigare?

Men, men – det är väl så här det är att bara vara skapande konstnär på fritiden. Nackdelen är att jag har begränsad tid att ägna åt mitt skapande. Fördelen är att jag har en stadig lön så jag inte behöver skapa för att sälja så att jag får ihop till mitt dagliga bröd.

Alldeles för trött

smalbenad_hastDet har varit väldigt lugnt på den skapande fronten under hela hösten. Då och då har jag satt mig i ateljén och försökt skapa, men den där riktiga känslan när det liksom vibrerar i hela kroppen och jag bara ”vet” hur jag vill att det ska bli och är nästintill outhärdligt nyfiken på resultatet, och man börjar och jobbar nästan som i trans och timmarna bara flyger förbi… har inte infunnit sig.

Jag har inte riktigt förstått varför det varit så – jag som dels brukar ha sådan energi att komma igång med skapande och dels brukar få ännu mer energi genom det som jag skapar.

Det är egentligen underligt att man inte begriper det medan det pågår, men nu, när det har blivit lite lugnare igen står allt klart för mig: Jag arbetar ju heltid på ett vanligt jobb (ja, särskilt vanligt kan man kanske inte kalla det eftersom det är mycket mångfacetterat). Det är alltid mycket att göra, men under hösten har det varit mer än någonsin – och det är det som nu står helt klart för mig. Under hösten använde jag all den energi som jag hade till mitt arbete. Jag orkade helt enkelt inte uppbåda den energi som behövdes för att blåsa liv i den kreativa glöden. Om det ens fanns någon glöd, det kändes ett som det bara var kall aska.

Men nu idag, just idag, tändes glöden igen! Det har varit rent otroligt underbart att närma sig ateljébordet med positiva och kreativa känslor. Det var som om fingrarna snubblade på sig själva i ivern att plocka fram de saker som behövdes och former och färger hittade varandra lekande lätt.

Idag blev det en häst med lång hals och långa spinkiga ben. Kanske är det åt det här hållet som Mosebackehästarna ska utvecklas?

Naturmaterial

halsband2Mycket av det som skapas i polymer clay ser ut att vara av naturmaterial. Och det känns verkligen som om det är ett naturmaterial man arbetar med. Leran fungerar som naturmaterial och kombineras mycket lätt med exempelvis sten, textilier och trä. Man kan använda exempelvis växtdelar för att göra avtryck och mönster.

Men den här leran är inte naturmaterial. Den är kemiskt sett en plastisol eller plastigel.

Använder man istället termer som kreativitet och konsthantverk blir det enklare att förstå varför man känslomässigt hellre placerar polymerlera bland naturmaterialen. Man använder den nämligen på samma sätt som naturmaterial, den lockar fram kreativiteten på samma sätt. Eller kanske ännu mer – jag skulle vilja säga att utmaningen med de flesta andra material är att de har ganska stora begränsningar, något som polymerleran inte har. De möjligheter som finns för skapande med detta material är så gott som gränslösa. Det finns så oerhört många olika möjligheter och utmaningar.

Jag gör ofta hästkulpturer av leran, men det kan även bli stenar, tavlor och smycken. Här bredvid finns ett exempel på ett halsband – och visst ger det intryck av att vara av naturmaterial?

Vad är kreativitet?

De flesta är nog överens om att kreativitet handlar om att skapa något nytt.

Men frågan är: Hur nytt? Ofta är man inspirerad från något annat. Om jag till exempel tar de hästar som jag skapar i polymerlera. Naturligtvis har jag inte hittat på det där med ”häst”, hästar finns redan. Och de hästar som jag skapar har i alla fall vissa likheter med en levande häst. De färger och färgkombinationer som jag använder är inte heller helt nya, utan jag använder mig exempelvis av färgställningar som liknar riktiga hästars, eller kanske rör sig i en elfenbensskala av färger, inklusive skuggor och skuggningar.

Alltså hittar jag inte på alltihop helt och hållet själv, utan jag låter mig inspireras. Och här kommer den intressanta frågan: Vad är mitt eget konstnärliga uttryck och när handlar det helt enkelt om kopiering?

Å andra sidan har (troligen) ingen tidigare sett hästar som liknar de som jag skapar. Alltså har jag skapat något nytt genom att inspireras av redan kända företeelser och kombinera dem på nya sätt.

Här finns en intressant artikel från forskning.se, den nationella forskningsportalen, som inte fokuserar enbart på konstnärlig kreativitet utan kreativitet som produktionsfaktor i en kunskapsbaserad ekonomi.

Kan konstnärlig kreativitet även leda till kreativitet i arbetslivet? Hur tänker du kring kreativitet? På vilket sätt använder du dig av kreativitet i vardagen?

Inklusioner i polymer clay

glasenJag är ju liksom fast i det här med polymer clay, och har under de senaste dagarna för första gången på länge fått tid över så att jag kunnat ägna mig åt lekfullt skapande, något som du kommer att kunna se resultaten av här på bloggen under de närmaste dagarna.

Det som är så fascinerande är att lera ger så många möjligheter. En av alla dessa möjligheter är att den är blandbar med olika material – man behöver inte begränsa sig till bara leran och de nyanser som man kan skapa. Det går att skapa andra och nya effekter genom att blanda in olika ämnen i leran. Här är några exempel på inklusioner:

  • Paprikapulver
  • Örtkryddor
  • Chilipulver
  • Senapspulver
  • Kanel
  • Salt
  • Kakao
  • Torkade och mosade blomblad
  • Tavelkritor
  • Pastellkritor
  • Embossing pulver (används annats till kalligrafi)
  • Mica pulver
  • Ögonskugga
  • Sand
  • Snabbkaffe

På bilden som illustrerar det här inlägget har jag tagit ett par alldeles vanliga IKEA vinglas och gjort dem personliga genom att sätta ”wishing stones”, dvs stenar med önskerand, runt stjälken.  Stenarna är gjorda med transparent lera som jag sedan hottat upp med hjälp av Embossingpulver i färgerna svart, glittrande och sjöskum. Vinglas av den här typen finns inte in webbutiken utan är en beställningsvara, så om du vill ge bort mycket personliga vinglas i julklapp, hör av dig via mail för prisuppgift.

Varför finns konst och konsthantverk?

posted in: konst, skapande 0

Ibland kan man undra varför människor är så intresserade av att skapa. Jag är ju långt ifrån ensam om att ägna en stor del av den tid jag inte är på mitt ordinarie jobb åt just skapande.  Sedan jag stötte på polymer clay för ett par år sedan är det främst i lera som jag tänker och skapar. Det händer numera sällan att jag målar i pastell eller tecknar med kol. Polymerleran är så mångsidig att den skapar så mycket av både utmaningar och möjligheter att den liksom räcker till på alla plan.

Det är inte alla människor som skapar sådant som kan kallas konstverk eller konsthantverk, men det finns ju många andra sätt att skapa också. Jag är till exempel inte ensam om att ha en trädgård, och samtidigt är ju skapandet där något som man inte gör ensam. Där är ju naturen – eller skaparen själv, skulle nog många säga – med i det kreativa arbetet. När det gäller trädgård blir det dock sällan exakt som man tänkt sig. Ibland går det inte alls – det man försöker få att frodas bara tynar bort, kanske på grund av att man valt fel plats för plantan eller för att väderomständigheterna just då inte passar. Det är alltid spännande att se vilka plantor som klarat vintern, även de som har många år på nacken och som har klarat sig genom de flesta olika varianter av vintrar kan helt plötsligt en vår ge upp för att inte komma tillbaka igen.

När det gäller trädgård kan man ju säga att denna form av ”skapande” har sitt ursprung i att den som är bra på att odla samtidigt är bra på att odla sin egen mat. Det är bra för artens överlevnad. Men varför gillar vi människor att göra bilder, att skapa med former och färger? Samtidigt gillar många att titta på dessa bilder och skulpturer.

Så – varför är människor intresserade av att skapa? Vad tror du?

Den lilla sjöhästen

sjohast_nyHär är den – den nya sjöhästen! Jag försökte faktiskt fotografera den för några dagar sedan, men jag blev inte alls nöjd med hur bilderna blev. Idag gick jag ut på morgonen och fotograferade den i det tidiga ljuset vid dammen – precis som om sjöhästen just klivit upp ur dammen för att värma sig i morgonsolen.

Jämför man med den förra sjöhästen så har den här fått varmare färger. Med den förra sjöhästen tänkte jag mer kring djupt vatten, fisk mm. Jag gissar att jag blivit påverkad av en varm sommar när jag gjorde en ny sjöhäst och istället valde varma och soliga färger för mönstren. Hästen fick dessutom små fenor vid ”axlarna”.

Som alltid är själva skapandet så spännande – jag har en idé kring hur jag vill att det ska bli, men sedan är det som om någon annan kraft är med och visar mig vad jag ska göra. Det är som att titta på, som att bli vägledd. Jag börjar med en idé och sedan är det som om jag ställer frågor: Vad ska jag använda för metoder och tekniker? Vad ska jag använda för material? Vad ska jag använda för färger för att de ska samarbeta med varandra på bästa sätt? När ska färgerna vara klara och när ska jag bryta dem? Åt vilket håll ska jag bryta dem – varmare eller kallare?

Och den här gången var det som sagt den hör lilla sjöhästen som ville se ut just så här!

Ett lejon!

posted in: Mönster, Polymer Clay 0

lejonDet blir inte alltid bara hästar. Här är ett lejon som är skapat med samma tekniker (och delvis samma mönster som den senaste sjöhästen, ser du kanske).

Först gjorde jag ett ”skelett” av ståltråd som jag klädde med lera. Därefter var det dags för att fundera på vilka färger ett lejon har. Efter lite funderande gjorde jag en bruten gul färg och skapade toningar (skinner blend) från det gula ner till det bruna. Så klädde jag på lejonet med denna tunna skinner blend. Det ljusaste fick bli vid fötter och nos och det mörkaste mer mot centrum på det lilla lejonet.

Jag använde bara ett enda mönster – samma som sjöhästen, som sagt! Det kändes som om det gav lejonet mer kraft om jag var sparsmakad i dekorationerna, och lät de färger som människor ofta sammanbinder med lejon – det gul/bruna – dominera.

Tassarna fick extra uppmärksamhet. Jag såg till att de blev stora, och jag ville också att de skulle ge ett mjukt intryck. Undersidan utformades så att den fick små trampdynor. Den som beundrar ett hantverk vänder nämligen ofta på det och studerar undersidan. Därför bör man vara noggrann även där – en välgjord undersida visar att man varit omsorgsfull.

Och nej – lejonet kommer inte att visas upp i webbutiken. Det skapades som en gåva till ett annat lejon.

1 62 63 64 65 66 67