Demohästen Jörgen

posted in: Polymer Clay, tävling | 0

Jörgen_startIdag har jag haft finfrämmande. Det var Jörgen och Pia från Corren som intervjuade, filmade och fotograferade så att det stod härliga till. Meningen är att det ska bli en artikel i Corren den 14 februari – på allra finaste Alla Hjärtans Dag!

Jag hade tänkt att ta en bild på Jörgen och Pia, men glömde alldeles bort det eftersom vi pratade så mycket och det var så mycket som jag försökte förklara.

Däremot skapade jag början på en ”demohäst” för att visa hur jag arbetar när jag skapar hästar och mönster. Den blev faktiskt riktigt bra, och jag tänker göra den färdig någon av de närmaste dagarna. Och den ska heta Jörgen. Det är den du ser en bild på härintill.

– Auer, tyckte Jörgen.

– Nej, Jörgen. Jörgen är ett bättre hästnamn, sade jag.

Då såg han lite fundersam ut. Men eftersom det är jag som skapar hästarna så är det jag som bestämmer. Nu får Jörgen vara lite nyfiken ett par dagar för att få se vilka mönster jag skapar till ”hans” häst Jörgen.

Och ni andra får vänta till klockan 12 i morgon lördag, för då tillkännages vinnaren i tävlingen ”Vad gör hästen?” Du har ända fram till kl 12 på dig att lämna in ditt svar genom att klicka här.

Nu är det två hästar!

FTvå hästarör några dagar sedan startade jag ju en liten tävling här på bloggen. Den går ut på att gissa vad ett par hästar håller på med. Första bilden visade bara den ena hästen, och jag lovade att så småningom visa även den andra hästen. Så här kommer en bild på de båda.

Nu kanske det är enklare att svara på frågan om vad de gör? Skriv in svaret  som kommentar på tävlingssidan, jag har dolt kommentarerna så det bara är jag som kan se dem, ingen kan alltså se vad någon annan har svarat. Än så länge. På lördag kommer jag inte bara att visa hela bilden där det tydligt framgår vad hästarna håller på med, utan jag avslöjar också vem som gav det första rätta svaret och därmed kan välja valfri Mosebacke Häst under 400 kronor ur webshopen.

Millefiori

millefiori_1När jag skapar en häst är det faktiskt inte själva hästkroppen som är det största arbetet. Det som tar mest tid, och som kräver mest omsorg, är själva mönstren som täcker hästkroppen.

Mönstren är också gjorda i samma lera som hästen, och mönstren är den mest tålamods-, tids- och precisionskrävande delen av skapandet. Jag använder mig av en teknik som kallas för millefiori. Det betyder tusen blommor och har en lång historia och har använts inom flera andra områden, exempelvis som en teknik för att mönstra glas redan på 1800-talet. Millefiori som teknik för polymerlera är betydligt nyare och vad jag förstår (rätta mig gärna om jag har fel) började man arbeta med den här tekniken på 1980-talet.

Här kan du se en tutorial på hur man gör en enkel blomma i millefiori med polymer clay.

Bilderna här intill visar lite mer komplicerade millefiorimönster. De sitter på ”den andra sittande hästen” som jag ska visa här på bloggen om några dagar. Kanske är det fler som då kan gissa vad mina sittande hästar gör. 🙂millefiori_2

Tävling! Vad gör hästen?

posted in: Polymer Clay | 10

sittande_hästen_3jpgEfter det att jag bränt hästarna våtslipar jag dem noga innan jag omsorgsfullt polerar för att få upp den djupa glansen.

När jag våtslipade ”Sittande hästen” idag förstod jag helt plötsligt vad det är han egentligen gör. Och att han gör det tillsammans med en annan häst. Och att det behövs lite grejer till för att de ska kunna göra det de gör.

Så nu har jag idag börjat skapat den andra hästen (nej, du får inte se den än, då kanske det blir för lätt). Och under de kommande dagarna ska jag också skapa de övriga attiraljer som hästarna behöver för att göra det de gör. Först om några dagar ska du få se den andra hästen.

Tävling!

Skriv i en kommentar till det här blogginlägget vad du tror att hästarna gör. Jag kommer inte att låta de inkomna svaren/kommentarerna synas offentligt förrän på lördag kl 12.00.  Den som har inkommit med det rätta svaret först vinner valfri häst från Webshop och Galleri till ett värde av max 400 kronor.

På lördag den 25 januari 2014 kl 12.00 kommer jag alltså inte bara att avslöja vad hästarna gör, utan jag kommer också att avslöja vem som vunnit en Mosebacke Häst!

OBS! Det är enbart svar som skrivs in som kommentarer till den här blogginlägget som räknas – du kan inte maila in svaren eller skriva dem på Facebook eller Twitter.

Sittande hästen 2

sittande_hästen_2Nu har jag kommit en liten bit till på den sittande hästen. Den har fått mer muskler på kroppen där det behövdes och den har också fått på sig den tonade lerlager som jag lägger över huvud och ben.

Som du ser har jag inte öppnat ögonen på den än, men jag lovar, de  kommer att finnas där. Jag kommer också att göra näsborrar och mun, men det gör jag förrän jag är nästan färdig med hästen, när jag vet att det har fungerat med mönstren och allt annat. Den här hästen kommer att få mönster som till stor del är baserade på pastellblått och pastellgult, men med mörkare färger i främst svart och brunt för att ge kontraster.

Jag tycker att den ser ut att sitta rätt bekvämt, men när jag lagt på mönstret kommer jag nog att trycka in benen så. att de kommer närmare kroppen. Detta för att göra det lättare att få dit mönstren, det är nog svårt nog att få dit dem så att övergångarna blir bra när det är en sådan här skulptur med många ”vinklar och vrår”.

Varför hästen har så många färger just nu? Ja, det beror helt enkelt på att jag bygger kropparna av ”skräplera”. När man skapar mönstren blir det nämligen väldigt mycket lera där färgerna blandats huller om buller och inte går att använda till något. Inte till mönster i alla fall. Men till stommar och kroppar för andra projekt är denna lera väldigt användbar.

Sittande hästen

posted in: Kreativitet, skapande | 0

sittande_hästenJust nu håller jag på med en sittande häst.

– Hästar brukar väl inte sitta? säger du.

Och det har du alldeles rätt i. Det brukar de inte göra. I alla fall inte så som jag har tänkt mig att just den här hästen ska sitta. Jag vill nämligen att den ska sitta och se lite finurlig ut med både ”armar och ben” i kors.

Och det är det här som är fördelen med skapandet – att man är fri att göra sådant som är oväntat eller till och med omöjligt. Men samtidigt är det det här som är den konstnärliga utmaningen. Det gäller att få till det så att det omöjliga ser möjligt ut. Även om betraktaren vet att det är möjligt.

Här intill ser du hur hästen ser ut just nu. Jag är inte nöjd med benen, jag ska ändra dem en hel del, men jag tycker att ”armarna” är ganska rätt. Där behöver jag nog inte ändra så mycket. Vad tror du?

Mer om kreativitet

posted in: Kreativitet | 0

Professor Fredrik Ullén vid Karolinska institutet forskar bland annat kring kreativitet. I en artikel i Curie, som är en tidning från Vetenskapsråde,t berättar han om vad som (vad man tror) händer i hjärnan hos kreativa människor och funderar också kring om man kan träna sig i kreativitet.

Det verkar bland annat som om friska högkreativa människor har ett extra högt informationsflöde i hjärnan som kan bidra till att dessa ser samband som andra inte ser. Samtidigt är det en fördel att ha en så pass ”avvikande” personlighetstyp att man inte alltid anpassar till mängden utan vågar gå sin egen väg. Det verkar också som man kan träna sig till högre aktivitet genom att automatisera en del av hjärnans processer vilket bidrar till ökad kommunikation i hjärnan. Samtidigt förutsätter kreativitet ett visst mått av expertis, det vill säga att man måste vara duktig inom det område man ska vara kreativ inom.

Om jag känner mig kreativ? Ja, ganska ofta. Och jag instämmer till stora delar med Fredrik Ullén, jag upplever att kreativiteten kommer ifrån att jag noggrant har lärt mig eller tränat in inte bara ett utan flera olika områden. Det är i gränslandet mellan dessa olika kompetenser och kunskaper som kreativiteten uppstår. Och när den ”anfaller”, ja då är det som en naturkraft – idéerna och impulserna kommer i en strid ström och det är helt enkelt bara att åka med och försöka hinna med att ta till vara så mycket som möjligt.

Vad är dina tankar kring kreativitet?

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Hästens sinnen och beteende

posted in: Inspiration | 0

”Kursens mål är att ge studenten en introduktion till ämnet med fokus på sinnesbiologi och beteende hos hästen, samt även att ge studenten en inblick i hästens evolution och domesticering. Aktuell forskning tillsammans med kurslitteraturen kommer att ligga till grund för studentens kunskaper.”

Jäpp! I morgon startar kursen Hästens sinnen och beteende om 7,5 hp vid Linköpings universitet. Jag tänkte gå den redan förra året, men glömde bort att anmäla mig i tid. Den här gången kom jag ihåg anmälan och jag ser fram emot att få ytterligare insikt i hur hästar tänker och varför ”di är på dette sättet”. Jag hoppas att det ger inspiration till att ytterligare utveckla mina Mosebacke Hästar, både åt det mer naturliga och det helt fria, fantasifulla hållet. För det är ju så att för att kunna bryta mot reglerna så måste man kunna dem väl…

Satchmo

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

För några dagar sedan fick Satchmo, enSatchmo_1 av trotjänarna på Rappestad Ridskola, kolik. Hans liv gick inte att rädda.

Till minne av Satchmo gjorde jag den här hästen. Stolt, cool, kaxig och häftig. Satchmo var nämligen en av de hästar som ansågs ”trögast” att rida. Men det berodde bara på att han var en mycket erfaren kille – varför anstränga sig i onödan? För han var en mycket, mycket duktig häst. Fick man kontakt med honom kunde han visa sina allra bästa sidor, och till en av mina höjdarupplevelser på hästryggen hör när jag under en Dressyrspecial för Lotta Esping red LA:1 på en alldeles otroligt mjuk och följsam Satchmo.

Mönstren är dels färgsprakande blommor i gult med röd mitten och röda fjärilar. Även mage och ben har ett slags blommönster, men med lite mer violett i. Det blå bandet i manen är en bit av ett balsnöre som sommartid flätades in i hans man för att hålla flugorna borta från ett sår han hade på halsen.

Hoppas att du har det bra i hästhimlen på de evigt gröna betesängarna, Satchmo!

Pastamaskinen – min bästa vän

posted in: Polymer Clay, Verktyg | 0

Pasta_1Ett av de allra viktigaste verktygen när man arbetar med polymerlera är pastamaskinen. Naturligtvis går det att jobba med lera utan att använda en sådan, men den underlättar arbetet väldigt mycket.

 

Pasta_2Först och främst är den mycket användbar när det gäller att konditionera leran, dvs mjuka upp den så att den blir hanterbar och smidig att arbeta med. Särskilt viktigt är detta när man skapar de olika mönstren – de olika färgerna och lerorna som blandar måste vara lika mjuka annars kommer mönstren att bli förvrängda när de hårdare delarna behåller sin form medan de mjukare delarna flyter ut. Man kan naturligtvis knåda leran mjuk för hand, men ett lättare sätt är att gång på gång låta den gå igenom pastamaskinen på den tjockaste inställningen.

 

Med hjälp av pastamaskinen kan man också göra plattor av leran som är exakt lika tjocka överallt, något som är ganska svårt att få till om man kavlar för hand. Och med hjälp av pastamaskinen kan jag knåda samman olika färger till nya nyanser.

 

Pasta_3Pastamaskinen används också för att göra toningar mellan två eller flera färger. Då börjar jag med en ganska tjock platta som jag viker på mitten gång på gång och kör igenom pastamaskinen upprepade gånger. Till slut har jag fått fram mjuka övergångar mellan färgerna. Då kan jag exempelvis mangla ut denna toning till en lååååång remsa som jag sedan rullar ihop. Denna tonade rulle som jag då fått fram kan jag sedan använda som del i olika typer av mönster.  Pasta_4Pasta_5Pasta_6Pasta_7

 

1 58 59 60 61 62 63 64 65