Knapp-söndag

knapp_1knapp_2knapp_3knapp_4Häromdagen berättade jag att en av mina grannar hade lagt ut en förfrågan på Facebook om vilken knapp som passade bäst till ett visst plagg. Jag föreslog att hon skulle komma hit och göra sina alldeles egna knappar istället, och idag gjorde hon det.

Tyger var rött med rosa prickar och efter att ha resonerat ett slag kom vi fram till att knappen skulle vara enkel, röd och med en rosa ytterkant. Jag blandade till en varmröd färg, och manglade ut ett lager på pastamaskinens tjockaste inställning.  Som stans  använde min granne sin förlovningsring – på det viset får dessa knappar en alldeles extra innebörd för henne. 🙂

Till kanten blandade vi till en rosa färg, liknande den som är på prickarna på tyget.

På bilderna här intill ser du det hela, från de första ”övningarna” i att lära sig hantera leran och fram till den färdiga knappen placerad på tyget.

Behöver jag säga att min granne numera också är helt ”såld” på polymerlera när hon inser vilka möjligheter materialet innebär – inte bara till knappar?

 

En kärleksfull utmaning

hjärtan_1Snart är det Alla Hjärtans Dag. Och naturligtvis vill jag då gärna skapa något kärleksfullt i form av hästar. En del kanske säger att hästar är kärleksfulla i sig, men eftersom jag är som jag är vill jag gärna gå lite längre.

Ett enkelt sätt är ju att göra ett hjärta och placera en häst i eller på hjärtat, men eftersom jag fortfarande är som jag är känns det för enkelt. Fast å andra sidan kan jag ju skapa mig en utmaning genom att göra en riktigt fin och detaljerad mönsterstav som innehåller ett hästhuvud… kanske jag gör det så småningom.

Men den utmaning som jag valt idag är att skapa det önskade hjärtat genom negativ rymd. Med negativ rymd menas att man jobbar med den form som uppstår mellan andra former. Och var kan man hitta ett sådant hjärta när det gäller en häst? Jag satt ganska länge och jobbade med det problemet, skissade och funderade och hittade inget riktigt bra så jag surfade runt på nätet för att hitta inspiration och idéer och plötsligt insåg jag var hjärtat fanns: Hjärtformen uppstår när man kombinerar två hästar!

Hjärtat ”finns” mellan halsarna när hästarnas bogar och nosar möts. Ser du formen framför dig?

Dessutom tänker jag mig att de bägge hästarna ska stå på bakbenen och stötta varandra. De ”klarar” sig alltså inte ensamma, utan den ena behövs för att stötta den andra. Och vice versa.

Är inte detta kärlek säg?

Nu återstår ”bara” för mig att lösa alla utmaningar på vägen mot de färdiga, samspelande hästskulpturerna. Det handlar inte bara om hästarnas form, utan jag måste också skapa mönster som är ”Alla Hjärtans Dag”. På bilden ser du hur grundformen till hästarna ser ut.  Håll tummarna!

 

Fler svenskar som arbetar i polymerlera

Jag har ju tidigare berättat att jag är ganska ensam i Sverige om att arbeta med polymerlera, att det är betydligt vanligare utomlands, nere på kontinenten och i USA.

Genom IPCA, International Polymer Clay Association, har jag dock blivit bekant med två andra svenskar som håller på med det här underbara materialet:

Hobbyrian

Karolina S driver Hobbyrian och jag tror att det var hon som startade Sveriges första polymerlerblogg. I vilket fall som helst har hon hållit på i 20-talet år och är främst specialiserad på smycken.

Klickar du på rubriken kommer du till hennes blogg/hemsida och genom att klicka här kommer du till hennes Facebooksida. Du kommer att hitta väldigt många väldigt fina smycken, både halsband, armband och örhängen.

Noani

Eva Källström driver Noani och gör också mycket härliga smycken; halsband, armband och örhängen.

På sistone har hon även börjat göra underbara blommor, rena rama små buketterna, i polymerlera. Klicka på rubriken för att komma till hennes webshop och klicka här för att komma till hennes facebooksida så att du kan titta på och beundra allt fint.

Knappar

På tal om facebook så såg jag idag att en av mina grannar funderade lite över vilka knappar hon skulle välja till ett plagg hon hade sytt. Valet var tydligen inte självklart eftersom hon lade ut tre alternativ på facebook och bad om råd.

Jag svarade genast att hon naturligtvis ska komma över till mig så fixar jag till exakt vilken typ av knappar hon vill.

I polymerlera, naturligtvis!

Vi ska titta närmare på det i helgen. Jag lovar att visa upp här på bloggen hur knapparna skapas och hur de ser ut. Än så länge vet jag inte, jag får lyssna på vad min granne har för önskningar 🙂

Cirkusprinsessan

cirkusprinsessan_5Den här hästen har jag haft i mina drömmar ett bra tag. En häst som ”står på händerna”, det vill säga liiite mer än att bara sparka bakut. Den ska stå i perfekt balans och den ska sträcka på vristerna.

En cirkushäst – som uppför sig som en riktig cirkusprinsessa.

cirkusprinsessan_2Skapandet innehöll flera utmaningar. Först och främst – jag var tvungen att göra den balanserad, så att det skulle kunna stå upp och inte falla omkull. Som alla min andra hästar har den en skelett av ståltråd, men för att göra den här tog jag och borrade ett par hål i en träbit, som jag sedan borrade ett par små hål rakt igenom för att kunna trä igenom frambenens ståltråd och därmed få hästen att stå stadigt.

Under skapandet av kroppen fick jag prova många gånger så att den som sagt skulle balansera, och sedan blev det lite extra utmaningar att placera mönstren eftersom linjerna på en häst som enbart står på frambenen blir lite annorlunda än på en häst som står på alla fyra benen.

cirkusprinsessan_3Jag funderade också över hur ”vilda” mönstren skulle vara, och valde att använda mig av komplicerade mönster, som dock var ganska milda i färgerna.

Eftebehandlingen – slipning och polering – innehöll också extra utmaningar eftersom jag var tvungen att vara mycket försiktig så att jag inte skadade de tunna frambenen som hästen balanserar på.

Men nu står hon här. I strålkastarljuset. Jag ser framför mig hur hon självsäkert travar in till mitten av manegen, gör en paus. Ler under lugg medan hon tittar på publiken så där som bara hästar kan le under lugg. Och så lyfter hon lugnt och balanserat bakbenen rakt upp och fäller dem sakta åt sidorna tills hon står i en perfekt split. Blickstilla. 

Det tar fem sekunder innan publiken inser vad de ser.

Sedan kommer applåderna.

 

Säj hej till Jörgen!

posted in: Mönster, Polymer Clay | 1

jörgen_2Här är Jörgen. Som du som läser den här bloggen regelbundet säkert minns så gjorde jag för någon vecka sedan en ”demohäst” som jag liksom bara svängde till för att för journalist och fotograf från Corren visa hur jag skapar mina hästar.

Men när de hade åkt härifrån Östra Harg och jag satt ensam vid ateljébordet, tittade jag lite närmare på hästen. Och den var inte så pjåkig. Varför inte fortsätta på den?

Så det gjorde jag.

jörgen_5Den såg ju lite finlemmad och ädel ut, lite som en arab, så jag satsade på att göra ganska intrikata och komplicerade mönster till den. Mönstren har alltså inte arabiska förlagor, utan jag tänkte liksom mer likt de detaljerade sätt som arabiska mönster ofta uppvisar. Ganska kort och tunn man, litet trekantigt huvud och hög svansföring.

Så här är Jörgen. Lite cool men livlig. Lite ädel. Snäll. Och lite komplicerad. På en och samma gång.

jörgen_3jörgen_1

 

Mönster inför helgen

posted in: Mönster | 0

mönsterstartSå här på fredagskvällen har jag börjat planera och plocka ihop diverse bitar inför de mönster som ska skapas i helgen.  Här ligger ”inledningar” i form av rullar som ska plockas ihop till trekanter som sedan kan plockas ihop till fyrkanter som sedan kan användas som delar av andra mönster…

I helgen kommer du att få se hur resultatet blir.

Vill också påminna om att du kan följa Mosebacke Konst och Konsthantverk på både Facebook, Pinterest och Twitter. Klicka på de små ikonerna som finns längst upp till höger på sidan så kommer du dit.

Nu börjar Hästens År!

posted in: Inspiration | 0

Nu är det kinesisk nyårsafton, och det år som vi går in i är Hästens år. Här kan du läsa ett kinesiskt årshoroskop och det verkar faktiskt bli rätt bra. Om man hanterar det hela rätt, inte förlitar sig på att andra ska fixa det hela utan tar egna initiativ kan man förvänta sig en massa bra saker. ”Allt finns därute och Hästen vet hur den ska nå i mål.”

Själv tänker jag fira det kinesiska nyåret på hästryggen, på Rappestad Ridskola, en av Östergötlands bästa ridanläggningar. Umgänget med hästarna och människorna där ger inspiration till många av mina hästskulpturer.

Att bygga mönster

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

monster_12Idag fick jag frågan hur jag gör när jag skapar mönstren, om jag ritar skisser eller om det helt enkelt blir som det blir.

Svaret är att det är en kombination.

Ibland ritar jag skisser, särskilt när mönstret ska föreställa något, exempelvis en häst eller ett hästhuvud. Då är en skiss en nödvändighet för att jag ska få proportionerna rätt.

Andra gånger provar jag och leker mig fram, arbetar förutsättningslöst och gärna lite ”galet” för att testa gränserna. Det här leder ofta till nya kunskaper och aha-upplevelser, men lika ofta till att jag får bekräftelse på att vissa saker helt enkelt inte fungerar.

Det händer också att jag letar upp inspiration på internet. Här är Pinterest en guldgruva. Jag letar upp något som jag tycker ser spännande ut och försöker räkna ut hur man har gjort för att få fram just det där uttrycket. Det är nämligen det som är en av tjusningarna med att göra mönster i polymer clay. Det är nämligen inte bara att göra, det handlar ofta om ganska invecklade tekniker, och man måste verkligen förstå i grunden hur mönstret är uppbyggt för att kunna skapa det. Jag har själv lagt år på att lära mig dessa tekniker, och jag är långt ifrån fullärd. Det finns så gott som oändligt med möjligheter.

Själva färgerna är ett kapitel för sig. I och för sig har jag ju jobbat med konstnärliga uttryck i hela mitt liv, så jag ”kan” färger och färglära, men det finns lite extra utmaningar när man gör mönster på det här sättet. Jag har för det mesta klart för mig vilken färgskala jag vill arbeta i, men utmaningen ligger i att kunna förutse hur färger och intryck av mönster förändras när mönsterstaven reduceras. Det är alltså en sak att se mönstren i ganska stort format jämfört med när de har reducerats till kanske en femte- eller tiondel av sin ursprungliga storlek.  Det handlar om att hitta färger som fungerar bra ihop, som ger det uttryck som jag vill men samtidigt måste man arbeta med ganska skarpa kontraster för att det hela inte bara ska flyta ihop till något som ser ut som en murrig gröt. Jag måste alltså vänja mig vid att det som blir de bästa mönstren ofta ser helt ”galet” ut när jag börjar bygga i storformat.

Och det är därför det är så otroligt spännande när man första gången skär itu mönsterstaven efter reduceringen. Hur ser det ut, vad är det som finns därinne?

Ibland funkar det inte alls – och ibland blir det jättebra

Under några dagar har jag kämpat med att få till bra mönster till den senaste hästen, den som ska heta Jörgen. Den är lite ädel, jag tror faktiskt att det är en del arab i den, så den behöver få detaljerade och intrikata mönster.

När jag berättar hur man jobbar med lera så visar jag ju bara upp de lyckade exemplen, och man kanske kan få för sig att det alltid går bra och att jag alltid har allt under kontroll.

Det har jag inte.

Många av de mönster – och ibland även hela hästar – som jag skapar blir helt enkelt inte bra alls. Jag tycker inte om dem och tycker inte att jag får till det som jag vill. Då är det bara att krama ihop alltihop till en enda stor klump som blir ”skräplera”. De olika färgerna går inte att separera från varandra och i bästa fall kan jag använda den färg-förstörda leran till stomme i hästar.

Men det handlar om att hålla ut. Även det som inte fungerar och känns som misslyckanden ger värdefulla kunskaper och erfarenheter. Det handlar ju hela tiden om att våga olika saker, att prova vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är så man utvecklas.

cane_1Och som sagt, när man håller ut så blir det som idag: Efter tre timmars arbete blev det så småningom ett mönster som jag var nöjd med och som kommer att passa på hästen.

 

På bilderna här ser du hur jag bygger ihop mönstret och på sista bilden ser du hur det färdiga mönstret ser ut.

Nu gäller det ”bara” att lyckas klura fram ett par mönster till som både passar till hästen och med varandra.

Kanske kan vi få se den färdiga hästen till helgen!cane_2cane_3cane_4

… och segraren är…

posted in: Polymer Clay, tävling | 0

schackspelarnaEtt jättestort GRATIS till Jenny Hägg! Det var hon som först kom med svaret schack. Hon skrev:

”Hästen spelar ju schack. Den funderar uppenbarligen över sitt nästa drag.”  Och det var ju helt rätt!

Det var faktiskt några fler som också hade sett att hästarna spelade schack, och vilka andra gissningar som kommit in kan du se i kommentarerna till tävlingssidan, som syns från och med nu. Men det var som sagt Jenny som var först.

Här kommer också en bild av schackpartiet för den intresserade. Kan du lösa schackproblemet? (Kanske lite svårt att se bönderna på fotot, men det är TRE svarta bönder på B3, G7 och H6.) schack_1

1 57 58 59 60 61 62 63 65