Nu börjar Hästens År!

posted in: Inspiration | 0

Nu är det kinesisk nyårsafton, och det år som vi går in i är Hästens år. Här kan du läsa ett kinesiskt årshoroskop och det verkar faktiskt bli rätt bra. Om man hanterar det hela rätt, inte förlitar sig på att andra ska fixa det hela utan tar egna initiativ kan man förvänta sig en massa bra saker. ”Allt finns därute och Hästen vet hur den ska nå i mål.”

Själv tänker jag fira det kinesiska nyåret på hästryggen, på Rappestad Ridskola, en av Östergötlands bästa ridanläggningar. Umgänget med hästarna och människorna där ger inspiration till många av mina hästskulpturer.

Att bygga mönster

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

monster_12Idag fick jag frågan hur jag gör när jag skapar mönstren, om jag ritar skisser eller om det helt enkelt blir som det blir.

Svaret är att det är en kombination.

Ibland ritar jag skisser, särskilt när mönstret ska föreställa något, exempelvis en häst eller ett hästhuvud. Då är en skiss en nödvändighet för att jag ska få proportionerna rätt.

Andra gånger provar jag och leker mig fram, arbetar förutsättningslöst och gärna lite ”galet” för att testa gränserna. Det här leder ofta till nya kunskaper och aha-upplevelser, men lika ofta till att jag får bekräftelse på att vissa saker helt enkelt inte fungerar.

Det händer också att jag letar upp inspiration på internet. Här är Pinterest en guldgruva. Jag letar upp något som jag tycker ser spännande ut och försöker räkna ut hur man har gjort för att få fram just det där uttrycket. Det är nämligen det som är en av tjusningarna med att göra mönster i polymer clay. Det är nämligen inte bara att göra, det handlar ofta om ganska invecklade tekniker, och man måste verkligen förstå i grunden hur mönstret är uppbyggt för att kunna skapa det. Jag har själv lagt år på att lära mig dessa tekniker, och jag är långt ifrån fullärd. Det finns så gott som oändligt med möjligheter.

Själva färgerna är ett kapitel för sig. I och för sig har jag ju jobbat med konstnärliga uttryck i hela mitt liv, så jag ”kan” färger och färglära, men det finns lite extra utmaningar när man gör mönster på det här sättet. Jag har för det mesta klart för mig vilken färgskala jag vill arbeta i, men utmaningen ligger i att kunna förutse hur färger och intryck av mönster förändras när mönsterstaven reduceras. Det är alltså en sak att se mönstren i ganska stort format jämfört med när de har reducerats till kanske en femte- eller tiondel av sin ursprungliga storlek.  Det handlar om att hitta färger som fungerar bra ihop, som ger det uttryck som jag vill men samtidigt måste man arbeta med ganska skarpa kontraster för att det hela inte bara ska flyta ihop till något som ser ut som en murrig gröt. Jag måste alltså vänja mig vid att det som blir de bästa mönstren ofta ser helt ”galet” ut när jag börjar bygga i storformat.

Och det är därför det är så otroligt spännande när man första gången skär itu mönsterstaven efter reduceringen. Hur ser det ut, vad är det som finns därinne?

Ibland funkar det inte alls – och ibland blir det jättebra

Under några dagar har jag kämpat med att få till bra mönster till den senaste hästen, den som ska heta Jörgen. Den är lite ädel, jag tror faktiskt att det är en del arab i den, så den behöver få detaljerade och intrikata mönster.

När jag berättar hur man jobbar med lera så visar jag ju bara upp de lyckade exemplen, och man kanske kan få för sig att det alltid går bra och att jag alltid har allt under kontroll.

Det har jag inte.

Många av de mönster – och ibland även hela hästar – som jag skapar blir helt enkelt inte bra alls. Jag tycker inte om dem och tycker inte att jag får till det som jag vill. Då är det bara att krama ihop alltihop till en enda stor klump som blir ”skräplera”. De olika färgerna går inte att separera från varandra och i bästa fall kan jag använda den färg-förstörda leran till stomme i hästar.

Men det handlar om att hålla ut. Även det som inte fungerar och känns som misslyckanden ger värdefulla kunskaper och erfarenheter. Det handlar ju hela tiden om att våga olika saker, att prova vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är så man utvecklas.

cane_1Och som sagt, när man håller ut så blir det som idag: Efter tre timmars arbete blev det så småningom ett mönster som jag var nöjd med och som kommer att passa på hästen.

 

På bilderna här ser du hur jag bygger ihop mönstret och på sista bilden ser du hur det färdiga mönstret ser ut.

Nu gäller det ”bara” att lyckas klura fram ett par mönster till som både passar till hästen och med varandra.

Kanske kan vi få se den färdiga hästen till helgen!cane_2cane_3cane_4

… och segraren är…

posted in: Polymer Clay, tävling | 0

schackspelarnaEtt jättestort GRATIS till Jenny Hägg! Det var hon som först kom med svaret schack. Hon skrev:

”Hästen spelar ju schack. Den funderar uppenbarligen över sitt nästa drag.”  Och det var ju helt rätt!

Det var faktiskt några fler som också hade sett att hästarna spelade schack, och vilka andra gissningar som kommit in kan du se i kommentarerna till tävlingssidan, som syns från och med nu. Men det var som sagt Jenny som var först.

Här kommer också en bild av schackpartiet för den intresserade. Kan du lösa schackproblemet? (Kanske lite svårt att se bönderna på fotot, men det är TRE svarta bönder på B3, G7 och H6.) schack_1

Demohästen Jörgen

posted in: Polymer Clay, tävling | 0

Jörgen_startIdag har jag haft finfrämmande. Det var Jörgen och Pia från Corren som intervjuade, filmade och fotograferade så att det stod härliga till. Meningen är att det ska bli en artikel i Corren den 14 februari – på allra finaste Alla Hjärtans Dag!

Jag hade tänkt att ta en bild på Jörgen och Pia, men glömde alldeles bort det eftersom vi pratade så mycket och det var så mycket som jag försökte förklara.

Däremot skapade jag början på en ”demohäst” för att visa hur jag arbetar när jag skapar hästar och mönster. Den blev faktiskt riktigt bra, och jag tänker göra den färdig någon av de närmaste dagarna. Och den ska heta Jörgen. Det är den du ser en bild på härintill.

– Auer, tyckte Jörgen.

– Nej, Jörgen. Jörgen är ett bättre hästnamn, sade jag.

Då såg han lite fundersam ut. Men eftersom det är jag som skapar hästarna så är det jag som bestämmer. Nu får Jörgen vara lite nyfiken ett par dagar för att få se vilka mönster jag skapar till ”hans” häst Jörgen.

Och ni andra får vänta till klockan 12 i morgon lördag, för då tillkännages vinnaren i tävlingen ”Vad gör hästen?” Du har ända fram till kl 12 på dig att lämna in ditt svar genom att klicka här.

Nu är det två hästar!

FTvå hästarör några dagar sedan startade jag ju en liten tävling här på bloggen. Den går ut på att gissa vad ett par hästar håller på med. Första bilden visade bara den ena hästen, och jag lovade att så småningom visa även den andra hästen. Så här kommer en bild på de båda.

Nu kanske det är enklare att svara på frågan om vad de gör? Skriv in svaret  som kommentar på tävlingssidan, jag har dolt kommentarerna så det bara är jag som kan se dem, ingen kan alltså se vad någon annan har svarat. Än så länge. På lördag kommer jag inte bara att visa hela bilden där det tydligt framgår vad hästarna håller på med, utan jag avslöjar också vem som gav det första rätta svaret och därmed kan välja valfri Mosebacke Häst under 400 kronor ur webshopen.

Millefiori

millefiori_1När jag skapar en häst är det faktiskt inte själva hästkroppen som är det största arbetet. Det som tar mest tid, och som kräver mest omsorg, är själva mönstren som täcker hästkroppen.

Mönstren är också gjorda i samma lera som hästen, och mönstren är den mest tålamods-, tids- och precisionskrävande delen av skapandet. Jag använder mig av en teknik som kallas för millefiori. Det betyder tusen blommor och har en lång historia och har använts inom flera andra områden, exempelvis som en teknik för att mönstra glas redan på 1800-talet. Millefiori som teknik för polymerlera är betydligt nyare och vad jag förstår (rätta mig gärna om jag har fel) började man arbeta med den här tekniken på 1980-talet.

Här kan du se en tutorial på hur man gör en enkel blomma i millefiori med polymer clay.

Bilderna här intill visar lite mer komplicerade millefiorimönster. De sitter på ”den andra sittande hästen” som jag ska visa här på bloggen om några dagar. Kanske är det fler som då kan gissa vad mina sittande hästar gör. 🙂millefiori_2

Tävling! Vad gör hästen?

posted in: Polymer Clay | 10

sittande_hästen_3jpgEfter det att jag bränt hästarna våtslipar jag dem noga innan jag omsorgsfullt polerar för att få upp den djupa glansen.

När jag våtslipade ”Sittande hästen” idag förstod jag helt plötsligt vad det är han egentligen gör. Och att han gör det tillsammans med en annan häst. Och att det behövs lite grejer till för att de ska kunna göra det de gör.

Så nu har jag idag börjat skapat den andra hästen (nej, du får inte se den än, då kanske det blir för lätt). Och under de kommande dagarna ska jag också skapa de övriga attiraljer som hästarna behöver för att göra det de gör. Först om några dagar ska du få se den andra hästen.

Tävling!

Skriv i en kommentar till det här blogginlägget vad du tror att hästarna gör. Jag kommer inte att låta de inkomna svaren/kommentarerna synas offentligt förrän på lördag kl 12.00.  Den som har inkommit med det rätta svaret först vinner valfri häst från Webshop och Galleri till ett värde av max 400 kronor.

På lördag den 25 januari 2014 kl 12.00 kommer jag alltså inte bara att avslöja vad hästarna gör, utan jag kommer också att avslöja vem som vunnit en Mosebacke Häst!

OBS! Det är enbart svar som skrivs in som kommentarer till den här blogginlägget som räknas – du kan inte maila in svaren eller skriva dem på Facebook eller Twitter.

Sittande hästen 2

sittande_hästen_2Nu har jag kommit en liten bit till på den sittande hästen. Den har fått mer muskler på kroppen där det behövdes och den har också fått på sig den tonade lerlager som jag lägger över huvud och ben.

Som du ser har jag inte öppnat ögonen på den än, men jag lovar, de  kommer att finnas där. Jag kommer också att göra näsborrar och mun, men det gör jag förrän jag är nästan färdig med hästen, när jag vet att det har fungerat med mönstren och allt annat. Den här hästen kommer att få mönster som till stor del är baserade på pastellblått och pastellgult, men med mörkare färger i främst svart och brunt för att ge kontraster.

Jag tycker att den ser ut att sitta rätt bekvämt, men när jag lagt på mönstret kommer jag nog att trycka in benen så. att de kommer närmare kroppen. Detta för att göra det lättare att få dit mönstren, det är nog svårt nog att få dit dem så att övergångarna blir bra när det är en sådan här skulptur med många ”vinklar och vrår”.

Varför hästen har så många färger just nu? Ja, det beror helt enkelt på att jag bygger kropparna av ”skräplera”. När man skapar mönstren blir det nämligen väldigt mycket lera där färgerna blandats huller om buller och inte går att använda till något. Inte till mönster i alla fall. Men till stommar och kroppar för andra projekt är denna lera väldigt användbar.

Sittande hästen

posted in: Kreativitet, skapande | 0

sittande_hästenJust nu håller jag på med en sittande häst.

– Hästar brukar väl inte sitta? säger du.

Och det har du alldeles rätt i. Det brukar de inte göra. I alla fall inte så som jag har tänkt mig att just den här hästen ska sitta. Jag vill nämligen att den ska sitta och se lite finurlig ut med både ”armar och ben” i kors.

Och det är det här som är fördelen med skapandet – att man är fri att göra sådant som är oväntat eller till och med omöjligt. Men samtidigt är det det här som är den konstnärliga utmaningen. Det gäller att få till det så att det omöjliga ser möjligt ut. Även om betraktaren vet att det är möjligt.

Här intill ser du hur hästen ser ut just nu. Jag är inte nöjd med benen, jag ska ändra dem en hel del, men jag tycker att ”armarna” är ganska rätt. Där behöver jag nog inte ändra så mycket. Vad tror du?

1 57 58 59 60 61 62 63 64