Min anfader Johan Törnström

posted in: konst, Kreativitet, skapande | 0

Min farfars-farfars-farfar var en på den tiden mycket känd galjonsbildhuggare. Och på sätt och vis är han väl känd fortfarande. Du som har besökt Marinmuseum i Karlskrona har säkert gått längst in i museet som finns mitt i vattnet, till galjonshallen där de stora galjonsbilderna står mot en bakgrund av hamn och hav. På de flesta står det ”Törnström” och även om jag inte har en enda liten bit med skapandet av dessa att göra, så känner jag mig ändå väldigt stolt.

Stolt över att tillhöra denna släkt. Stolt över att ha så många fina släktingar. Och stolt över att så många av dessa släktingar och ättlingar liksom jag ägnar sig åt olika typer av kreativt utövande. Det är egentligen fantastiskt att en enda mans gener kan var så ”starka” att de överför en obändig kreativitet som ofta tar sig form av konstnärliga uttryck genom generation efter generation.

Mina hästar är ju betydligt mindre än de imponerande galjonsbilderna, men min anfader gjorde faktiskt miniatyrer av sina stora verk innan han startade. Detta för att kunna komma överens med uppdragsgivaren, som ofta i de här sammanhangen var amiral Chapman.  Så här beskrivs en episod i skriften ”Johan Törnström – bondpojken från Tortuna som blev Kungl. Bildhuggare i Karlskrona” utgiven av Tortuna Hembygdsförening.

Törnström presenterar för Chappman en liten, begärd Båtsmans figur i vax, hvarvid amiralen visar sig mycket ond deröfver, att den där lilla …ten icke förr kunnat bli färdig, med tillägg att ’om han bara haft en bit vax, så skulle den längesen kunnat wara gjord’. Hwarvid Törnström hastigt hopkrammar den ypperligt modellerade figuren, och bockande räcker amiralen vaxet, sägande: ’där har Herr Amiralen en bit vax, – var så god.’

Han hade både humor och humör, min käre förfader! 🙂

Vill du se en film från Galjonshallen – världens finaste samling av galjonsfigurer – så klickar du här. Gör det!

Att göra en tiger

En del gör en pudel. Jag försöker göra en tiger – som samtidigt är en häst.

tiger_1Det skapar lite speciella utmaningar. Jag har suttit och sökt på nätet och tittat på otaliga bilder av tigrar, funderat på hur jag ska göra för att skapa det där speciella tigermönstret. En sak står klar för mig: Jag kan inte använda mig av de millefiori- och caningtekniker som jag är van vid. På en tiger handlar det om ett icke-repetitivt mönster av svarta ränder som ligger över päls som är tonad från vitt över gult till mörkare brunt.

Jag valde att använda mig av skinner blend-tekniken för att skapa toningarna från vitt till brunt. Svårigheten här var att de ska vara olika ”långa” beroende på om det är ben eller mage som det handlar om.  För att få fram rätt typ av effekt har jag efter det att jag lagt på toningarna dessutom suddat ut gränserna mellan dem ytterligare, så att de ska bli mera ojämna.

Idag har jag också skurit till smala, smala remsor av svart lera som jag placerat ut i tigerränder i tigermönster. Flera av dem har jag arbetat in i den underliggande tonade skinner blend och det verkar  fungera bra.

tiger_2I morgon ska börja arbeta med huvudet. Det kommer att ställa stora krav på precision när det handlar om så skarpt avgränsade fält. Hamnar något det minsta ”fel” får hästen också helt fel uttryck i sitt ansikte.

Håll tummarna!

På väg

posted in: Uncategorized | 0

på_vägJag har alltid lite svårt att skiljas från mina hästar. Jag håller ju på så länge med varje, och tycker så mycket om, bryr mig så mycket om varje liten häst medan jag arbetar med den, att det känns lite vemodigt när den ska lämna mig och åka till sin nya ägare.

Då känns det bra när jag gör iordning den för transporten genom att varsamt packa den i doftande halm.

Halm? undrar du då. Finns det inte modernare material att packa i?

Ja, det finns det. Men på något sätt passar hästar väldigt bra i halm, och halm är ett utomordentligt material som använts under långa tider att packa i. Så jag lägger försiktigt ett lager till av halm över den lilla hästen och stänger försiktigt locket innan jag skriver på adressen till dess nye ägare.

Hejdå, hästen! Hoppas att du får det bra! <3

 

Vad är polymerlera?

posted in: Polymer Clay | 0

leraFörst och främst måste vi klara ut vad en polymer är. ”Poly” betyder många och ”mer” betyder delar. En polymer är alltså något som består av olika delar som sitter ihop med varandra i mer eller mindre långa kedjor. Det finns både naturliga och tillverkade (syntetiska) polymerer och de som är lite mitt-i-mellan. Till de naturliga polymererna hör bland annat proteiner, bärnsten, läder och cellulosa men när man pratar om polymerer menar de flesta tillverkade/syntetiska polymerer. Och i dagligt tal kallas dessa för plaster. Det finns väldigt många olika plaster beroende på vad man byggt ihop de långa kedjorna av. Ett exempel är miljöcertifierade och komposterbara plaster som är uppbyggda av naturmaterial som exempelvis majsstärkelse.

Vill du prova på att syntetisera, dvs tillverka, plast av potatis kan du klicka här och hitta en skollaboration. 🙂

Den polymerlera som jag arbetar med för hästarna är baserad på polyvinylklorid och mjukgörare och innehåller även andra ämnen som ger den dess speciella egenskaper, exempelvis lerämnen som bentonit och kaolin, zinkoxid med mera.

De speciella egenskaperna är att den är mycket hanterbar i rumstemperatur på ungefär samma sätt som vanlig lera, att det både går att blanda de olika färgerna med varandra samtidigt som de med lätthet kan hållas åtskilda om man vill det. Att leran har lätt ”att fästa i sig själv” utan att bli alltför klibbig och svårhanterlig. Den torkar inte i rumstemperatur (men kan bli spröd om den får ligga framme länge) och den bränns/härdas i vanlig ugn. Man behöver alltså inte ha någon särskild brännugn för att arbeta med polymerlera. När den väl är härdad kan den inte bli mjuk igen – precis som vanlig lera 🙂

Här i Sverige används polymerlera mest av barn, men jag tror att allt fler kommer att upptäcka det här härliga materialet.

I stort sett alla polymer clay-konstnärer kan berätta om det ögonblick då de mötte leran för första gången. Hur det kändes som ett klubbslag i huvudet, och hur man allt sedan det ögonblicket varit helt ”fast” i det här materialet med dess i stort sett obegränsade möjligheter.

Det finns många varumärken som man kan köpa både i butik och skicka efter på nätet. Vanliga varumärken är Premo, Sculpey, Katoclay, Cernit och Fimo. De säljs för det mesta i ganska små paker om 2 oz (56 g), men ibland kan man hitta en del av de vanligaste färgerna i större block. Jag köper exempelvis vitt och svart i 350 g-block. Om vilket som är ”bäst” tvistar de lärde, men många professionella har Premo och Katoclay som favoriter. Jag själv använder oftast Fimo eftersom det finns i butik här i Linköping, men vet vet – efter EuroSynergy-konferensen på Malta i vår kanske jag kommer på andra tankar!

Corren igår

posted in: Inspiration, konst, skapande | 0

Som jag berättade för några veckor sedan hade jag besök av Jörgen och Pia från Corren. För dig som inte bor i Linköpingstrakten kan jag berätta att Corren är vår lokala tidning.

correnOch i fredags, på självaste Alla Hjärtans Dag, kom inslaget i form av en helsida i tidningen. Så här såg bilden ut, och jag fick massor av positiva kommentarer på min privata Facebooksida från alla härliga vänner som kände igen mig.

Det känns gott för egot samtidigt som Jante dyker upp och försöker ta udden av det hela – men jag försöker skjuta undan det. Inget blir ju faktiskt bättre om jag sitter och försöker intala mig att det jag gör inte är så bra? Det är ju betydligt bättre om jag låter mig bli inspirerad av alla glada tillrop så att jag tar höjd och sporrar mig själv till att bli ännu bättre?

För för mig är det viktigt att hela tiden utvecklas – mitt största nöje ligger i att låta mig utmanas och att lära mig nya saker. Och att inspireras av hur andra upplever mina hästar. Så häng med på ”resan” – jag har en hel del nya och spännande idéer som jag kommer att utveckla!

Här finns också en liten video på 24Corren!

Alla Hjärtans Hästar

ahh_1 ahh_2 ahh_3 ahh_4Idag är det Alla Hjärtans Dag. Och här är Mosebackes Alla Hjärtans Dag-hästar.

Det är två hästar, och hjärtformen finns inte bara i mönstren på deras kroppar, utan den viktigaste hjärtformen finns i den tomma ytan mellan den. Tittar du efter ser du nämligen att mellan deras halsar bildas ett hjärta.

Hästarna sitter inte ihopfästade med varandra, men de kan inte leva utan varandra. De stöttar nämligen varandra och måste ha varandra för att kunna stå upprätta. De gillar alltså inte att vara åtskilda.

Hur hästarna skapades kan du se under den senaste veckans bloggposter. Du hittar dem genom att klicka på länkarna uppe till höger eller genom att klicka på tillbaka-länkarna under det här inlägget.

Och kom ihåg att gilla Mosebacke Konst och Konsthantverk på Facebook!

Ser fram emot Eurosynergy

I månadsskiftet april/maj ska jag åka på min första Synergy-konferens. Det är en (den!!!) världskonferensen för alla som arbetar i Polymer Clay med föreläsare från den absoluta världstoppen. Jag har höga förväntningar, och när jag läser följande inlägg från konferensens Facebooksida ökar mina förväntningar ytterligare.

Ronna Sarvas Weltman:
”I’ve made life-long friends from Synergy. It feels like one big party that also offers so much to learn and see and touch and contemplate (oh … and buy … but let’s not talk about that). Usually I shy away from large events, but Synergy is different. Maybe it’s because the polymer clay community is so happy to help and support each other. It’s all about sharing.”

Adriana Ayala – Clay Cat Shop:
“Why? What is Synergy?” My friends ask me, after they learn that I will be traveling all the way to Malta from California, to attend the 2014 Euro Synergy conference. For me, Synergy is the ”Professional gathering for serious clay artists” where you ignite your inner fire and come back home inspired to be your best! In my opinion this conference is to the Polymer Clay Art world what How Design Conference is to the Design community. Synergy covers and has everything relevant to enhance your career and make you reach for the stars. From business tips & advice, to the latest trends, experiments, and tools while in a fun & relaxed ambiance, where you meet new and old friends, wonderful artists, authors & teachers. Yes, Synergy is for me the one event I will try to go every time!”

Cara Jane Hayman:
”I went to synergy for the first time last year and I really didn’t know quite what to expect. From the very first minute I was amazed by how friendly and welcoming everyone was – and I mean everyone! It was wonderful to see some of the amazing polymer pieces I had been admiring in photographs online up close in the gallery. We chatted endlessly about polymer and had a lot of laughs. Its a very special thing and very inspiring to be surrounded by so many people who share your passion. I learnt a lot both from the seminars and the converstations at breakfast. I made some great friends, friends who’ve been to visit from across the world, friends I know I will visit. Can’t wait to go back to do it all again!”

Att skapa ett hjärta

hjärtmönster_1

hjärtmönster_2

hjärtmönster_3

hjärtmönster_4hjärtmönster_6hjärtmönster_5Till mina Alla Hjärtans Dag-hästar ville jag skapa ett hjärtmönster. Jag utgick från det färgschema som jag bestämt mig för och började med själva hjärtat.

Först gjorde jag en skinner blend (en toning av leran) från vitt till rött. Den vek jag sedan ihop till en halv hjärtform och klädde med svart lera.

Därefter gjorde jag en rulle med brunrött i mitten, omgivet av först vitt, sedan svart och därefter grön-blått. Den här rullen skar jag i småbitar och passade in runt hjärtformen.

Så gjorde jag också en rulle med en skinner blend från vitt till ljusgrönt och varvade med rödbrun lera till en rulle. Denna rulle tunnade jag också ut och placerade runt hjärtformen. Jag gjorde också några rullar från rött till svar som jag skar i småbitar och placerade runt de bitar jag redan hade satt på plats.

Nu var halva hjärtformen klar. Jag skar av den på mitten och ”öppnade den” så att det blev ett helt hjärta  på cirka 10 x 5 cm innan jag började reducera ner mönsterstaven till sin slutliga storlek på ca 1,5 x 1.5 cm.

På den sista bilder ser du samtliga mönsterstavar som jag tagit fram till Alla Hjärtans Dag-hästarna. Samtliga är i samma färgschema, även om det är olika mönster.

Mönstret längst till höger är en så kallad Stroppel Cane. Det var första gången som jag provade på just den tekniken, uppfunnen av Alice Stroppel, och det var lika inspirerande som hon förklarar på videon. Det blev ett ganska tufft mönster – och det passade bra på mina hjärthästar – de är nämligen inga mesiga och gulliga hjärthästar, utan rätt tuffa.

Men snälla, som alla Mosebacke Hästar är.

 

Norska Polymer Clay-artister

Som jag tidigare nämnt har jag bara hittat tre som arbetar med Polymer Clay i Sverige. Än.

Men i Norge är de (minst) fyra. Det är Randi Björg Byström, Ella Stikk (som främst gör knappar), Bente Merete Söpstad och Elin Schjetne Dyrset. Länkarna går till deras facebooksidor och du kan se att vi allihop använder den här fantastiska leran på olika sätt.

För det är det som är så spännande med att arbeta i polymerlera. Det finns så gott som oändliga möjligheter. Man behöver inte vara rädd för att ”nu kan jag det här” eller att möjligheterna tar slut.

Karolina Söderberg (från Sverige) har dessutom nyligen skapat gruppen ”Polymer Clay – Polymerlera för skandinaver” på Facebook. Det börjar röra på sig!

 

Färgschema

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

färgschemaHärom dagen berättade jag att jag hade gett mig själv en kärleksfull utmaning som handlade om att skapa två hästar där själva utrymmet mellan hästarna bildar formen av ett hjärta. Det var inte helt lätt att få till det, men efter en hel del tråcklande och böjande och bändande kände jag mig tillräckligt nöjd. Det innebar bland annat att jag var tvungen att böja halsarna mycket mer än vad man skulle kunnat tro hade behövts.

Med själva grundformen för hästarna på plats gällde det nu att skapa mönster som passade på hästarna. Eftersom det handlar om alla hjärtans dag så ska grundfärgen vara röd – kärlekens färg.

När man skapar mönster handlar det mycket om att hitta färger som samspelar med varandra på ett bra sätt. Det gäller att hitta kontraster så att det blir ett mönster som syns, använder man för likartade färger blir det liksom så att färgerna murrar ihop sig med varandra och inte ger önskad effekt. Man måste också ta med i beräkningen att mönstret ser helt annorlunda ut när jag har förminskat det jämfört med när jag bygger ihop det i stor skala. Med stor skala menar jag att mönstret är ca 5×5 cm, men när jag har förminska det så att det ska placeras på hästen är jag ofta nere i 1 – 1,5 cm storlek på mönstret.

När jag börjar med mönstret väljer jag alltså en färgskala. Som jag tidigare skrev ville jag ha rött som grundfärg och till de här hästarna använde jag mig av en så kallad triad. Det innebär att jag inte riktigt använder mig av komplementfärgen till rött som är grönt, utan av färger som ligger intill komplementfärgen – det blev en blågrön och en ljusgrön färg.

Du ser de färger som jag använt till hästarnas mönster på bilden härintill. Dessutom har jag använt mig av vitt och svart. Svart fungerar väldigt bra som avgränsning mellan olika färger för att skapa ännu mer kontrast och vitt kan användas för att ljusa upp och i skinner blends (toningar mellan olika färger).

1 56 57 58 59 60 61 62 65