Luzy

Det är alltid spännande att skapa en Mosebacke Häst med en riktig häst som förebild. Ibland försöker jag göra dem porträttlika, och ibland försöker jag hitta något av själva ”själen” hos dem. När jag skulle göra Luzy tänkte jag mycket på färgerna – Luzy är en häst med mycket kraft i och behöver därför kraftfulla färger utan att det blir för utflippat – jag valde att göra henne i den här färgskalan, som ligger ganska nära en naturlig färgskala för en häst:

luzy_färgerNästa del var att göra mönstren, jag valde ganska komplicerade mönster över rygg och kropp, men valde kraftfulla mönster till benen, just för att visa på att det här minsann inte är något som står still.

luzyOch här hittar du Luzy när hon står i ugnen och härdas. Just när leran börjar härda börjar den också mjukna, och det är därför som jag behöver stötta upp hästarna. Jag har köpt ett antal små, små glas på IKEA för detta. Jag tror att det egentligen är snapsglas, men de fungerar alldeles utmärkt att bygga upp i rätt höjd för att kunna stötta på rätt sätt. För att göra det mjukare (så att glasen inte ger avtryck i leran) använder jag små frottébitar som jag rullar ihop på olika sätt.

luzy_ugn

Hur Luzy ser ut i verkligheten?

Titta längst ner på sidan så hittar du en liten film.

Nu kan du köpa Stolta Tjejen

Stolta tjejen_1Även en Mosebacke Häst kan råka ut för en olycka. Det hände till exempel Stolta Tjejen på väg till sin nya ägare. Hon råkade bryta högra frambenet – och naturligtvis skapade jag en ny häst till just den ägaren, eftersom hon ville ha en hel häst.

Men du kanske gillar Stolta Tjejens attityd och vill ha henne trots att hon är varit skadad. Rehabiliteringen har gått mycket bra och skadan är numera så gott som osynlig, man måste verkligen eta exakt var man ska titta för att kunna hitta den.

Däremot skulle jag inte drömma om att ta fullt betalt för en häst som varit skadad. Därför hittar du Stolta Tjejen i Rea-stallet – stallet där skadade hästar och sådana som jag inte är riktigt nöjd med får vara. Chansen finns ju att det finns någon därute som gillar dem skarpt!

Stolta Tjejen finns i Webshopen och Galleriet tillsammans med de andra Mosebacke Hästar som är till salu. Och hittar du ingen som du gillar där, så är det bara att önska – du kan få en Mosebacke Häst som skapats enbart för dig!

Några enkla mönsterstavar

Jag gör ofta ganska komplicerade ”canes” – mönsterstavar – till mina Mosebacke Hästar, men man kan också göra enkla sådana med ganska enkla medel. Du kanske till och med vill prova på själv? Här är en pedagogisk video som visar några enkla canes.

Du behöver inte använda just Sculpey, andra sorters polymerlera fungerar på precis samma sätt vare sig de heter Premo, Cernit, Fimo eller Polyclay. Eller något annat.

Det viktiga är att du innan du börjar skapa mönstren noga har konditionerat leran. Det innebär att du noggrant ska ha knådat den så att alla färger som mönstret ska bestå av är lika mjuka. Då kommer de också att behålla sina respektive proportioner när du reducerar (= gör mönstret mindre). Om någon färg är stelare/hårdare än de andra kommer den nämligen inte att följa med mönstrets förminskning på samma sätt som de andra färgerna.

Förstoringsglas

posted in: skapande, Verktyg 0

förstoringsglasDet är ganska fina detaljer på mina Mosebacke Hästar, och det är inte alltid som ögonen orkar med att fokusera hela tiden. Därför har jag en lampa med förstoringsglas. I vanliga fall är den en bra arbetslampa som ger ungefär motsvarande dagsljus. Men när jag verkligen vill arbeta med detaljer kan jag fälla upp ett lock och använda lampans inbyggda förstoringsglas.

Riktigt, riktigt användbart när jag ska arbeta med detaljer, exempelvis när jag ska kontrollera att det inte blir några glipor mellan mönstren.

På bilden ser du magen på en av Alla hjärtans hästar när jag kontrollerar att mönstren passar ihop på det sätt som jag vill.

Hästar jag inte kan visa

posted in: Inspiration, konst 0

Det har blivit en hel del hästar på sistone. Och jag är riktigt, riktigt nöjd med många av dem. Men tyvärr – jag kan inte visa dem. De är nämligen beställda som presenter, och jag kan ju inte visa upp dem här innan mottagaren har fått dem! Nu är de ju troligen inte alla presentmottagare som följer den här bloggen, men risken finns ju…

Det är extra roligt att göra Mosebacke Häst av hästar som jag känner eller har träffat. Då kan jag bygga in lite mer av hästens själv och personlighet också. En del hästar berättar riktigt spännande hemligheter för mig, en berättade till exempel att den egentligen är en sagohäst en enhörning…

Ryttareliten

posted in: Inspiration 0

Tittar på Ryttareliten på TV. Vilket fantastiskt program, man kommer så nära ryttarna och man förstår verkligen hur nära kamrater de är med sina hästar, hur mycket de betyder för varandra.

Man förstår också det otroliga slitet, oron och nervositeten för framtiden hos dessa elitryttare som alltid måste prestera på allra bästa nivå tillsammans med sina hästar. Man kan undra hur det kommer sig att människor orkar med att ha något så slitsamt som yrke och livsstil.

Men när man lyssnar till ryttarna förstår man: Det handlar om passion.

TACK alla i ryttareliten för att ni släpper oss TV-tittare så nära!

Och ett litet tips: Missa inte Ryttareliten Stallet som finns på SVT Play. Där får du träffa några andra väldigt viktiga människor i de här hästarnas och ryttarnas liv- hästskötarna.

Att skulptera en häst

Det som jag tycker är så spännande med att göra Mosebacke Hästar är att det innehåller så många utmaningar. Dels ska jag skulptera fram en grundform som ser ut som en höst, dels ska jag välja vilken färgskala jag vill göra den i, dels ska jag konstruera mönster i den färgskalan och som också passar till den attityd som hästen ska ha, dels ska jag klara av att rent tekniskt skapa mönstren, dels ska jag kunna applicera dem på hästen så de de passar ihop och bildar harmoni och dels ska jag göra efterarbetet med slipning och polering mm.

Här i bloggen brukar jag oftast visa hur jag skapar mönstren, men idag ska du få se hur jag gör för att skulptera fram en hästkropp.

P11203211. Först gör jag ett ”skelett” i ståltråd. Eftersom leran är mjuk, och dessutom mjuknar under bränningen, är det nödvändigt att armera den på det här sättet. Utan ett stöttande skelett skulle jag inte kunna göra långa, smala ben på hästen, och det skulle också bli vissa problem med huvudet.

2. Sedan är det dags att klä på skelettet med lera. Om jag har skräplera som blivit över vid tillverkning av mönster så använder jag i första hand den, annars brukar jag använda svagt rosa lera för då ser man konturerna bättre. Det är i det här stadiet inte så noga hur det ser ut, huvudsaken är att jag får fram en grund av lera för alla delar på hästen som jag sedan kan utveckla.stomme_1

stomme_23. Nu gäller det att ge hästen former. Jag gör klumpar av lera som jag trycker fast på de delar som behöver lite mer rondör och uttryck.

stomme_34. Därefter jämnar jag ut leran. Jag använder både en spatel och fingrar när jag jämnar ut. Nu ser jag också var jag behöver lägga på mer lera. Så fortsätter jag – lägger på och jämnar ut, lägger på och jämnar ut tills jag är nöjd. Då är det dags att ta fram mönstren. Antingen har jag dem redan färdiga eller också skapar jag dem nu, det är lite olika hur jag jobbat, om jag fått idén till hästens form eller till hästens mönster först.

Så blev hästmönsterstaven

Ibland förstår man varför det är enklare med engelska – hästmönsterstav är onekligen ett ganska klumpigt ord. Hade jag använt engelska istället hade jag helt enkelt sagt ”horse cane” och alla ”clayers” (polymerlerutövare) hade förstått vad jag menade.

Det var med ganska stor spänning som jag började arbetet med att reducera det mönster som jag hade skapat igår. Med reducera menar precis det som det låter som – man förminskar mönstret. Och man gör det genom att gradvis klämma in sidorna.

hästcane_5Själva det mönster som jag skapade igår var ju cirka 10 cm bredd men bara 3-4 cm högt. Det innebär att den blir en ganska stor förändring när jag nu jobbade för att minska ner 10 cm till ca 1-2 cm. Väldigt mycket av leran går till spille under den här processen och blir så kallad skräplera. Det är främst i ändarna som väldigt mycket inte händer med på det sätt som önskas. På bilden här intill ser du hur mycket mönstret har missformats ute i ändarna. (Klicka på bilden så ser du den i större format.) Man får leta sig fram till de ställen i mönsterstaven där mönstret inte är förstört – och innan man har tittat efter kan man inte ens vara säker på att mönstret har klarat sig alls. När man gör så här stora storleksförändringar ökar risken betydligt för att alla timmar man lagt ner på att skapa ett mönster är till spillo. Allt är förstört och det är bara att krama ihop alla timmars arbete till skräplera.

Men så småningom hittade jag små hästar som såg ut ungefär som jag hade förväntat mig. Tyvärr blev de för klara i färgerna för att passa på de hästar jag skapat i helgen, men det är inget problem – färdiga mönsterstavar håller sig bra och nu vet jag att jag har dem och kan återanvända dem i andra sammanhang. Jag har också fått mer erfarenhet, nu vet jag på vilket sätt färgerna blev för klara och nästa gång (ja! det kommer att bli en nästa gång! :-)) har jag kunskaper så att jag kan göra bättre färgblandningar så att de kommer att passa in bättre bland de andra mönstren.

hästcane_6Så här blev det slutliga mönstret! Den ”stora” är ca 2 cm  bred och de ”små” ca 1 cm breda.

Hästmönsterstav

Det var länge sedan jag försökte att göra en cane – mönsterstav – som föreställer en häst. Men idag fick jag för mig att det var dags. Idag skulle jag göra det.

hästcane_1Jag började med att rita en skiss med färgpennor på ett vitt papper. Jag gjorde skissen i samma storlek som mönstret sedan skulle bli.

hästcane_2Därefter valde jag vilka färger jag skulle använda och blandade till dessa färger samt konditionerade leran så att den blev mjuk. Idag sken solen in genom fönstret och värmde leran, så den var lätt att få tillräcklig mjuk. Jag började med bakdelen på hästen och gjorde med hjälp av pastamaskinen skikt av de olika färgerna som hade exakt samma tjocklek överallt. Jag började med den mörkbruna färgen på hästens bakdel.

hästcane_3Det krävdes mycket precision, och värmen från solen gjorde att leran faktiskt blev aningen för klibbig,  men efter några timmars noggrant arbete hade jag fått ihop själva hästen.

hästcane_4Nu var det dags att börja med bakgrunden. Jag valde att tona himlen från ljust gult längst ner till mörkare blått längst upp. Marken gjorde jag av olika gröna färger som jag hade blandat till genom att blanda olika färger av lera med varandra. Jag hade också lite brunt med. Så här blev det:

Nästa steg blir att bygga ihop en ram kring hästen och därefter att reducera den. Det är det allra mest spännande momentet. Hur kommer den att klara reduceringen? Har jag konditionerat de olika färgerna lika mycket så att den inte blir alltför förvrängd?

Hur det gick för du veta i morgon.

1 54 55 56 57 58 59 60 67