Här är Jörgen

jörgenIdag hade jag alldeles osedvanligt trevligt lunchsällskap. Det var Jörgen, en journalist från Corren som hälsade på här på Mosebacke tillsammans med fotograf Pia för ett tag sedan. För att visa Jörgen och Pia hur jag arbetade när jag tog fram mina Mosebacke Hästar påbörjade jag en liten häst för att visa dem de olika delmomenten i skapandet.

Det visade sig att den lilla häststarten blev riktigt bra, så när Jörgen och Pia hade åkt fortsatte jag med hästen. Och den fick naturligtvis heta Jörgen efter den person som hade gett inspirationen.

Det visade sig att Jörgen gärna ville ha Jörgen, så idag fick Jörgen äntligen komma till Jörgen. De träffades i den härliga multiaktivitetsarenan creActive som vi har i Mjärdevi Science Park. När jag tänker efter så är det faktiskt rätt många Mosebacke Hästar som träffat sina nya ägare i just den lokalen. Den är ju skapad för kreativitet – så det är nog inte helt fel.

Nu hoppas vi att Jörgen och Jörgen kommer att trivas med varandra. Själv ska jag alldeles snart slå på TV:n och titta på Ryttareliten.  Jag såg första avsnittet förra veckan och blev överraskad över hur ovanligt personligt det var, man fick verkligen komma ryttarna oväntat nära. Hoppas att programmet blir lika bra och intressant ikväll.

Här är syskonen

syskon_2Det är så härligt nu när det är lite ljusare om kvällarna. Jag behöver inte alltid vänta till helgen med att göra klart hästar.

Idag när jag kom hem från jobbet kunde jag ta ut de två syskonen som jag blev nästan-färdig med igår och polera dem. Det dammar nämligen ganska rejält från tygtrissan när jag polerar dem, så det känns bättre att göra det utomhus.

Poleringen är nästan den roligaste delen av skapandet. Då har man fattat alla svåra beslut kring form, färger och övrig design. Nu är det bara att nyfiket få se hur det verkligen blev. Hästen är nämligen ganska matt i pälsen när den är den är slipad, även om jag avslutar med riktigt, riktigt fin slipkloss. När jag börjar polera försvinner gradvis det matta och ersätts av en djup glans, ungefär som glaserat porslin. Färger och mönster får både djup och lyster.

Så här busiga blev de två syskonen! Ser du att de har ungefär samma mönster, men på lite olika sätt?

Ibland blir det syskon

posted in: konst, Polymer Clay, skapande | 0

syskonJag kallar det för ”syskon” när jag skapar två hästar ungefär samtidigt, och använder ungefär samma mönster på dem. De här två är inte riktigt klara, och står här och väntar på ateljébordet. Det som fattas är våtslipningen och poleringen, så om någon eller några dagar kommer du att få se hur de ser ut mer i detalj.

Ett av mönstren såg du i gårdagens blogginlägg.

Hur jag gör när jag skapar en häst

mönsterbitarHur jag gör när jag skapar en häst? Ja, ibland skulle jag vilja förklara det som så att jag bara tittar på och assisterar medan hästen skapar sig själv. Samtidigt vet jag ju att det är jag som gör hästen. Jag har ägnat år – och kommer att ägna år – åt att utveckla teknik och metoder när jag långsamt och mödosamt lär mig allt mer.

1. Det börjar med en idé. Jag vet på ett ungefär vilken häst det ska bli, antingen är det en beställning på en särskild häst eller så är det en idé som jag fått och som jag vill prova. Jag vet hur stor den ska bli, ungefär vilken kroppsställning den ska ha och har en tanke kring färger och mönster.

2. Jag bygger skelettet till hästen av vanlig ståltråd. Ståltråden behövs för att jag ska kunna göra smala ben. I början arbetade jag utan ståltrådsskelett, men då måste hästarna vara mindre och ha tjockare ben. Samtidigt hände det ofta olyckor under bränningen eftersom leran mjuknar till att börja med.

3. Jag klär på skelettet med lera och formar noga till hästen och ger den dess uttryck.

4. Nu är det dags att välja färger och färgschema till mönstren. Det handlar dels om att skapa kontraster, men också om att använda färger som harmonierar med varandra.

5. Därefter väljer jag vilka typer av mönster jag ska göra. Oftast använder jag minst tre olika mönster till en Mosebacke Häst. Och de måste dessutom passa ihop med varandra.

6. Skapandet av mönstren tar lång tid eftersom man måste arbeta med stor precision. Mönstren byggs upp av otaliga små bitar lera som tillsammans (förhoppningsvis) bildar en helhet. Det är inte ovanligt att det inte blir som jag tänkt mig, att jag tycker att jag har misslyckats med ett mönster. De är det bara att knåda ihop mönstret till en klump, lägga åt sidan och börja om igen. Hur lång tid det tar att skapa ett mönster beror på hur komplicerat det är, men varje mönster tar för det mesta flera timmar.

7. Slutligen skivas mönstren i tunna, tunna skivor. Du ser några mönsterskivor på bilden här intill. Det är ett väldigt pillgöra att placera dem på den lilla hästkroppen och få dem att samspela med varandra på det sätt som jag önskar. Jag jämnar också ut mönstren mot varandra så att det inte ska bli några större glipor.

8. Efter bränningen våtslipar jag hästen och slutligen polerar jag den med tyg för att få upp den djupa glansen.

Snart är det påsk

Som du som följer den här bloggen om polymerlera säkerligen redan har förstått, så finns det liksom inga gränser för vad man kan göra med det här underbara materialet.

Snart är det påsk. Och om man gillar att göra påskpynt är polymerlera ett alternativ. Det är ju många som gillar att hänga upp vackert målade ägg i påskriset. Och naturligtvis kan man dekorera (de urblåsta) äggen med polymerlera. På bilden här intill ser du hur ägget har dekorerats med sinnrika och snirkliga mönster, men man kan också använda mönsterstavar/canes som man applicerar på det tomma ägget innan man bränner det.

En hel del tips och idéer hittar du här på Polymer Clay Daily.

 

Polymer Arts Magazine

Polymerlera har i stort sett inga gränser. Men det är ju svårt att hitta alla de möjligheter det här underbara materialet erbjuder själv. Därför prenumererar jag på en tidning som heter Polymer Arts Magazine som utkommer fyra gånger om året. Den innehåller de mest skilda möjligheter och presenterar olika konstnärer och de olika sätt som de arbetar och tänker. Här finns också mycket intressanta artiklar om exempelvis färghantering, hur man fotograferar sina verk på bästa sätt, nya tekniker och mycket, mycket mera.

Klicka här så kan du läsa pdf:er med utdrag från de senaste utgåvorna. Njut av de fantastiska skapelserna.

Dokumentärprogram

posted in: Polymer Clay, skapande | 0

jillJag är en sådan person som har lite svårt att sitta stilla och titta på TV. Samtidigt finns det en hel del program som jag hör talas om och som jag inte vill missa. Då är det fantastiskt att jag lever i en tid när det finns play-kanaler. Det är inte ovanligt att jag tittar på TV-program i datorn på arbetsbordet medan jag modellerar fram kroppsformen på mina Mosebacke Hästar.

Just nu tittar jag på ”Jills veranda”. Jag har sett de tre första avsnitten (av sex) och blivit djupt berörd av allt jag sett hittills. Jill Johnson har en otrolig förmåga att med värme närma sig de personer som kommer och besöker henne och genom de aktiviteter som hon arrangerar för sina besökare får man vad som känns som en mycket sann och mänsklig bild av den amerikanska södern, i sammanhang man sällan ser i TV – och som man kanske inte heller skulle få se om man kom dit som vanlig turist. Titta du också om du inte har sett programmen tidigare. De finns på SVT Play och ligger kvar en liten stund till.

Men nu ska jag lägga undan leran. Nu ska jag slå på den ”riktiga” TV:n och titta på premiärprogrammet av ”Ryttareliten”. Hoppas att det är så bra som jag hoppas på.

Steampunk Mambo

steampunk_mambo_2Jag har under lång tid fascinerats av steampunk, och funderat på att prova på att skapa något i den stilen/genren. Och nu har jag gjort det. Det var otroligt utmanande, roligt och spännande. Och pilligt.

Vad är steampunk?

Ja, det kan väl enklast förklaras som en stil som är ungefär retro-sciencefiction. Det finns kläder, filmer, datorer, vapen och mycket mera. Samt hästar, naturligtvis 😉 Tänk liksom Jules Verne, tänk 1800-tal med mycket mässing och kugghjul och avancerad mekanik. Har du exempelvis sett filmen Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv vet du vad jag menar.

steampunk_skissDet hela började som vanligt med en skiss. Sedan gjorde jag en hästkropp på för mig vanligt vis där jag utgick från ett ståltrådsskelett som sedan kläddes på med lera. Den här gången täckte jag sedan hela hästkroppen med ett tunt lager svart lera (med hjälp av pastamaskinen på näst tunnaste läget). Därefter var det dags för pilljobbet där jag skulle klä hästen med steampunkdetaljer. För det mesta tog jag först fram en mall för detaljen i vanligt vitt papper som jag sedan skar till detaljerna efter i svart lera.

steampunk_mambo_3Effekten av mässing och antiksilver fick jag fram med hjälp av mica-pulver som jag penslade på med en tunn pensel.

Och det var så roligt! Jag verkligen längtade tillbaka till hästen mellan arbetspassen för det var så spännande att se hästens uttryck växa fram och det var så intressant att se vad de olika detaljerna tillförde till helhetsintrycket.

steampunk_mamboOch det som är extra roligt är att den här hästen blev så bra trots att den var mitt första försök i den här stilen/genren. Det ger gott hopp om framtiden. Trots att jag skapat så många hästar lär jag mig väldigt mycket för varje häst jag skapar, och det finns nog mycket att utveckla inom steampunkgenren också.

Ser fram emot det! 🙂

 

Vita Svarten

vita svarten_2Här är han – Vita Svarten. Han är resultatet av att jag antog en utmaning i Facebookgruppen Polymerlera för Skandinaver. Egentligen hade jag tänkt att göra en helt annan häst, men när jag hade böjt till hästens ”skelett” i form av ståltråd märkte jag hur jag började tänka i svartvitt istället för i de färgkombinationer som jag vanligen brukar experimentera med.

Varför inte? tänkte jag. Jag har ju aldrig gjort något i svartvitt. Varför inte prova på?

vita svarten_1Så jag provade. Först gjorde jag själva hästkroppen och sedan började jag komponera mönsterstavarna som du har kunnat se under de senaste dagarna. När mönstren överfördes till hästen blev det här resultatet.

Vad tycker du?

1 54 55 56 57 58 59 60 65