Blå hästskulptur som ser ut som ett coronavirus

En mycket fundersam liten häst

posted in: konst | 0

Som konstnär skapar man inte bara bilder och konstverk som är till för att tilltala andra. Man tolkar och kommenterar också det som händer i världen runt omkring en.

Och just nu är världen lite i gungning.

Huvudet på en blå hästskulptur som ser ut som ett coronavirusSom hästkonstnär reagerar jag genom att skapa en speciell liten häst som speglar och tolkar det som händer just nu. Det som upptar så många månniskors tankar.

På hästars magiska sätt har den redan gett mig tröst. Den säger till mig: ”I framtiden, när du tittar på mig, kommer du att minnas 2020. Inte bara det som kändes svårt, utan också all kärlek och allt det fantastiska som medmänniskor skapade tillsammans genom att stötta och hjälpa varandra genom en tid när mycket kändes osäkert.”

Den här hästen kommer du inte att hitta i webshopen, Den är inte till salu. För den är min. Den är mitt eget minne av den tid som är just nu.

Man ska inte ha alla hästar hemma

posted in: konst | 0

Huvudet på en hästskulptur som en får en kramNu är det äntligen dags för årets ”Man ska inte ha alla hästar hemma” vilket innebär att det är halva priset på de flesta av hästarna i webshopen.

Några få har inte fått någon prissänkning alls – och några få har mer än 50 procent lägre pris.

Först till kvarn

Sitande skulptur av en hästSom vanligt är det först till kvarn som gäller – eftersom alla hästskulpturer och tavlor är unika finns de bara i ett enda exemplar.

T-shirtarna är prissänkta med 100 kronor – och de kommer inte att kunna ta slut eftersom jag trycker upp efter hand som beställningarna kommer in.

Klicka här för att komma till webbshopen. Om den häst du vill ha redan är såld står det ”Slut i lager” med rött när du klickar på den.

Hästskulptur i polymerlera

Curiosity

posted in: konst, Kreativitet | 0

Hoppande häst - skulptur av polymerlera - meetingpriset till Linköping Horse ShowUnder två år har jag skapat meetingpriset till Linköping Horse Show. ´Till höger och till vänster ser du hur dessa hästar har sett ut. För att ge den speciella särprägeln använder jag mig av en teknik där jag först skulpterar en häst som sedan draperas i överlappande lager lera i olika  färger.

Testversionen

Men du har kanske inte sett Curiosity. Curiosity är nämligen den hästskulptur där jag provade den här tekniken för första gången. Han är en härlig, lite uppnosig filur som står stadigt på sina stora fötter. Tittar man tillbaka på honom ser det nästan ut som om han lite trotsigt undrar vem du egentligen är.

Blinkade han åt mig?

Det var mycket spännande att skapa honom, för jag anade att det här arbetssättet skulle ge lite extra liv till hästskulpturen. Och det är så underbart när det som man har planerat blir verklighet!

Först skapade jag en ganska enkel hästform och sedan blandade jag till lera i intressanta nyanser. Sedan började jag applicera leran, började uppifrån och jobbade mig neråt/bakåt. Och för varje färgrikt lager lera blev den lille allt mer levande – frågan är om han inte till och med blinkade med ena ögat åt mig när han skulle sättas in i ugnen för den slutliga härdningen.

Fler bilder på Curiosity hittar du på hans sida i webbshopen. Klicka här.

Mer bilder på Instagram och Facebook

Om du vill se fler bilder från mitt arbete i ateljén – titta in på Mosebackes Instagram eller Facebook. Där kommer de där oftast färgrika ögonblicksbilderna av vad som händer just nu…

Huvudet på en hästskulptur som en får en kram

Kram!

posted in: konst | 0

Händer det att du behöver en kram ibland? Eller att du delar ut en kram till någon som behöver det?

Funderar man lite på vad en kram är så är det en liten stund av närhet med en annan varelse. Oftast är det vi människor som kramar varandra – för att vi är glada, för att vi är ledsna, för att vi vill trösta någon annan som har det svårt. När du tänker efter så är kramen väldigt helande – när du är nere och får en kram är det som om du omedelbart får lite mer styrka att orka med det där svåra som du är mitt inne i just då.

Hästkulpur som får en kramÄven djur kramas

Och det är inte bara människor som kramas – visst är det så att dina djur också kan krama dig på sina egna sätt: Din hund när den sätter sig nära intill dig och ger dig en liten försiktig slick på kinden, din katt när på katters vis respektfullt tittar bort samtidigt som den stryker sig mot ditt ben och din häst när det böjer ner huvudet mot dig och ofta frustar lite mjukt.

I den här skulpturen har jag försökt att visa hästkramen. För den är mycket speciell. Det är något som går utanför den vanliga kramen – det är nämligen så att hästar har magiska krafter: De kan hela människor och de kan ge tröst till de människor som behöver det.

”Hästen räddade mitt liv”

En fantastisk – och helt sann – berättelse om hur en häst räddade Tims liv kan du lyssna till genom att klicka här i Verkligheten i P3.

Kram

Naturligtvis har jag försökt att förmedla det här genom en hästskulptur som heter Kram”.  Kram är inte bara en trygg och stolt häst med man och svans som tonar från rött till gult. Han har även med sig en liten människa som får styrka och värme ur kramen.

Här hittar du Kram i webshopen.

Skulptur med liten figur som vilar på en hästrygg

Vad är lycka?

posted in: konst | 0

Hästskulptur med liten figur på ryggenDet finns något som i stort sett alla människor strävar efter.

Att vara lycklig.

Men det är inte alla som lyckas med det. En stor anledning kan vara att lyckan inte alltid finns där vi oftast letar efter den. Många söker efter lyckan i form av pengar, status, prylar, befordran med mycket mera. Och det kan stämma att detta kan göra en människa lycklig på kort sikt, men det innebär inte att de lyckligaste människorna är de som har mest pengar, mest grejer och mest statusfyllda jobb. Lyckliga människor kan finnas i stort sett överallt, även under de mest knappa och svåra omständigheter.

Lycka är alltså något som finns inom dig, något som du aktivt är med och skapar. Just hur detta går till varierar naturligtvis från person till person, men ofta handlar det om att våga känna efter, att ta tillvara de där små stunderna i livet. Att vara närvarande. Att varje dag hitta de där små glimtarna och njuta av dem. Vara tacksam för att de finns. Ett leende från en främling i matvaruaffären, en vacker solnedgång, smaken av nybryggt kaffe, glädjen av att kunna hjälpa någon annan med en småsak eller att klappa en spinnande katt. Eller något helt annat.

Hästskulptur med liten figur på ryggenDet är svårt att beskriva lycka, och det är ännu svårare att försöka förmedla den i form av en skulptur. Ändå försökte jag. Och skapade den här lilla figuren som tryggt och avslappnat vilar på ryggen av en skimrande häst. När jag skapade den kände jag också lugn och lycka, och när jag betraktar den upplever jag hur jag liksom andas ut, hur jag blir påmind om att det viktigaste i livet sällan är sådant som kan köpas för pengar.

(Dock går just den här lyckan att köpa för pengar – du hittar Lycka i webshopen genom att klicka här.)

Hästhuvud i polymerlera

Narciss – en skimrande häst

posted in: konst | 0

Hästskulptur i polymerleraDet här är en häst som är fullständigt medveten om att han är vacker. Därför är han inte särskilt intresserad av att sällskapa med andra hästar, han är rätt nöjd med att sällskapa med sig själv. Bäst tycker han om när han finner en källa, vattenpöl eller vattenho där vattnet är alldeles stilla och utan krusningar. Då närmar han sig vattnet sakta, nästan andäktigt och spelar sig noga i vattenspegeln innan han sänker mulen för att dricka. Sedan vänetar han tills vattnet har stillnat igen, beundrar sig själv ett slag, och däreftr händer det att han blåser på vattnet så att det bildas ringar innan han återigen inväntar den klara spegelbilden.

Narciss har syskon

Narciss är bror till Feeling och Hello. När jag kallar hästar för syskon innebär det att jag har skapat dem ungefär samtidigt och har använt ungefär samma tekniker för att skapa mönstren på dessa hästar. Dock blir de aldrig någonsin identiska – varje Mosebacke Häst är alltid helt unik.

Bladkoppar under transparent lera

Den här tekniken går ut på att först kombinera olika färger av leran, i det här fallet främst blå-gröna nyanser, till ett ganska tunt och flexibelt ark. Ovanpå detta ark lade jag försiktigt på ett tunt lager av bladkoppar. När det hade klibbat fast ordentligt i den mjuka leran körde jag försiktigt arket genom pastamaskinen, denna gång på en ännu tunnare inställning. Detta fick bladkopparen att krackelera på ett (som jag tycker) mycket intressant sätt. Därefter gav jag arket ännu lite mer färg med hjälp av några droppar alcohol ink. När detta hade torkat lade jag ett tunt lager av transparent lera över det hela.

Problemet är bara att den transparenta leran inte är transparent innan den är härdad. Medan man arbetar med den är den vit. Så från och med det att jag lade den transparenta leran över mitt färgskimrande ark med lera hade jag ingen större kontroll över hur det färdiga resultatet skulle bli.

Så jag byggde på, fokuserade på formen, på uttrycket, på dimensioner och balans. Jag jobbade med något som såg vitt ut, och jag undrade hela tiden hur slutresultatet skulle bli. Skulle färgerna matcha med varandra? Skulle de bli för bleka? Skulle de bli för kraftiga? Skulle färgerna följa hästens form på ett bra sätt eller skulle de liksom motverka slutresultatet?

En skimrande häst

Hästhuvud i polymerleraNarciss är skapad i polymerlera i dova blå-gröna toner med inslag av krackelerad bladkoppar som skimrar till, särskilt mycket i vissa vinklar.

Vill du se honom i webbhopen så finns han här: https://www.mosebackeord.se/product/narciss/

Liten häst i polymerlera som har fem ballonher svävande över huvudet.

Ballonghästen Happy

posted in: konst | 0

Jag har varit på låååångresa ett slag, men nu är jag på plats igen och siktar på att uppdatera bloggen ungefär en gång i veckan i fortsättningen, oftast på söndagar. Hoppas att du vill fortsätta att följa mig och mina hästar. Ställ gärna frågor om exempelvis polymerlera och dess möjligheter, om hur jag får inspiration till alla de små hästarna eller något helt annat som du funderar över så ska jag försöka svara så gott jag kan!

Vi strävar alla efter lycka i våra liv, eller hur? Och lycka kan se ut på många olika sätt.

Den här hästen heter Happy, just för att den är en ovanligt lycklig häst. Just den här hästen gillar nämligen ballonger, och just den här hästen har fått hela fem stycken ballonger att hålla ordning på. Ser du hur glad och koncentrerad hon ser ut?

Liten stiliseradhäst i polymerlera med fem ballonger svävande över huvudetHappy är en handgjord, unik och personlig hästskulptur från Mosebacke Horse Sculptures. Happy är skapad på en bas av betong som har klätts med polymerlera i olika dova färger i den röda skalan.

När jag skapade Happy tänbkte jag just på lycka, på hur olika lycka kan vara för olika individer. Lycka kan ha olika färger, men eftersom lycka ofta är en varm känsla symboliseras den ofta av varma färger som gult, orange och rött. Just den här hästen drar sig åt det röda hållet och har lite skuggningar för att inte bara bli helt rosenröd, utan även lite mer dramatisk. Tittar du noga kan du även urskilja ett mjukt rött skimmer som kommer sig av att jag blandat in både skimrande mica och lite glitter i den röda leran. För visst är lycka även lite skimrande?

Vill du se Happy i webbshopen klickar du här.

Hästhuvud i polymerlera

Orinoco

posted in: konst | 0

Färgsprakande hästskulptur i polymerleraEn del hästar rör vid ens själ mer än vad andra gör. Och ofta händer det lite oväntat.

För det mesta när jag skapar hästar har jag i förväg noga tänkt ut hur den ska se ut, vad den ska ge för intryck, vilka tekniker jag ska använda, i vilken ordning jag ska göra de olika momenten. Jag har alltså under flera dagar noga tänkt igenom och provat olika möjligheter, förkastat, börjat om från början, provat igen och så vidare tills jag vet exakt vad det är som jag är ute efter innan jag säyter mig vid ateljébordet och mer eller mindre följer de instruktioner som jag tänkt ut till mig själv.

Närbild på färsprakande mönster i polymerlera

Så var det inte med den här hästen. Här började jag mycket vagare. Jag visste att jag skulle använda samma canes

(mönster) som jag använt till Diamond. Inte bara för att Diamonds mönster var så vackert och skimrande utan också för att jag som tur var hade skapat så mycket att det räckte till minst en häst till. Eftersom jag aldrig gör två exakt likadana hästar tänkte

jag att det här skulle bli lite mer långbent även om den fortfarande skulle ha en ganska rund kropp.

Så jag skapade en grundform utifrån detta och började placera mina canes på kroppen, på ungefär samma sät som på Diamond. Där hade jag ju redan tänkt ut hur de skulle placeras för att ge den effekt jag önskade och jag följde samma tankesätt.

Färgsprakande hästskulptur i polymerleraNär det kom till hals, huvud och ansikte hände återigen det här förunderliga som ibland sker när man skapar. Hästen blir som en medskapare. Den blir liksom levande och har mycket att säga till om när det gäller uttryck, färg och form. Den ville bli lugn, den ville bli innerlig och den ville förmedla den där speciella känslan av samhörighet som man kan känna med en häst.

Så här är den – Orinoco. Klicka på länken till vänster så kommer du till webshopen där du kan se fler bilder på Orinoco.

Hästskulptur med långa ben

Feeling

posted in: konst | 0

Som du som följer den här bloggen säkert redan vet så finns det inte två Mosebacke Hästskulpturer som är likadana. Varje häst är helt unik, och varje häst är skapad från sin egen idé från grunden, även om jag ibland använder liknande tekniker till flera hästar.

Det gör också att varje häst är mycket speciell för mig, och när jag tittar på själva hästen – eller bilder av den – så minns jag i stort sett alla de timmar jag lade ner på att skapa den, var jag hade problem, var det gick av sig själv liksom en dans och hur spännande det var när jag härdade den sista gången.

Det började med en känsla

Feeling började med en känsla. En blå känsla, lite av längtan, saknad och vemod men också mycket glädje och innerlighet. Som med alla hästar går jag omkring och funderar i flera dagar innan jag slutligen sätter mig ner vid ateljébordet. Under dessa dagar funderade jag på Feeling medan jag körde bil, medan jag promenerade i skogen och medan jag gick i mataffären och plockade varor i korgen.

Jag hade snart kommit fram till att det här skulle bli en långbent häst, med ganska kompakt kropp men med lång hals och uttrycksfullt ansikte. Färgerna skulle vara främst i den blå-gröna färgskalan och för att göra hästen ännu mer skimrande valde jag att använda en mycket speciell teknik.

Bladkoppar under transparent lera

Närbild på hästskulpturDen här tekniken går ut på att först kombinera olika färger av leran, främst blå-gröna, till ett ganska tunt och flexibelt ark. Ovanpå detta ark lade jag försiktigt på ett lager av bladkoppar. När det hade klibbat fast ordentligt i den mjuka leran körde jag försiktigt arket genom pastamaskinen, denna gång på en ännu tunnare inställning. Detta fick bladkopparen att krackelera på ett (som jag tycker) mycket snyggt sätt. Därefter gav jag arket ännu lite mer färg med hjälp av några droppar alcohol ink. När detta hade torkat lade jag ett tunt lager av transparent lera över det hela.

Problemet är bara att den transparenta leran inte är transparent innan den är härdad. Medan man arbetar med den är den vit. Så från och med det att jag lade den transparenta leran över mitt färgskimrande ark med lera hade jag ingen större kontroll över hur det färdiga resultatet skulle bli.

Så jag byggde på, fokuserade på formen, på uttrycket, på dimensioner och balans. Jag jobbade med något som såg vitt ut, och jag undrade hela tiden hur slutresultatet skulle bli. Skulle färgerna matcha med varandra? Skulle de bli för bleka? Skulle de bli för kraftiga? Skulle färgerna följa hästens form på ett bra sätt eller skulle de liksom motverka slutresultatet?

Den skimrar!

Huvud på hästskulpturJag hade inte behövt vara så orolig under de många timmar som jag arbetade med den lilla hästen. När den kom ut ur ugnen efter den sista härdningen hade den transparenta lera blivit transparent på riktigt och både färger och bladkoppar skimrade precis som jag ville.

Jag var mycket nöjd – och det kändes som om den lilla hästen log mot mig i samförstånd.

Webshop

Klicka här för att hitta till Feeling i webbshopen.

Färgglad hästskulptur i polymerlera

Diamond

posted in: konst | 0

För någon månad sedan arrangerades Östgötadagarna här i Östergötland. Det innebär att under en helg så håller alla möjliga sorters verksamheter ute på landsbygden öppet så att de som är intresserade kan resa runt och upptäcka allt fantastiskt som finns i hembygden.

Naturligtvis hade även jag öppen ateljé under dagarna två och fick ta emot en strid ström av besökare. Eftersom polymerlera inte är ett vanligt konstnärsmaterial så fick jag ägna mycket tid att förklara vad det är, hur det kommer sig att det erbjuder så fantastiska möjligheter och varför jag tycker så mycket om att arbeta med det.

Färgsprakande canes

Färgglad cane av polymerlera
Den första mönsterstaven till Diamond

Det som många blir fascinerade av är möjligheten att skapa färgsprakande canes – mönsterstavar. Då bygger man upp ett mönster, ungefär som en sushirulle, och sedan kan man skära upp denna mönsterstav och lägga ihop dessa skivor till ett spännande mönster.

Färgglad cane av polymerlera
Den andra mönsterstaven till Diamond

Jag visade hur jag valde färger som passar ihop med varandra och hur viktigt det är att arbeta med konstraster – särskilt när man vet att det mönster man skapar ska förminskas. Ett mönster ser nämligen mycket annorlunda ut när det är reducerat jämför med den storlek som man skapar det i.

Sedan måste ju de här mönstren placeras någonstans.

Eftersom jag är hästskulptör skapade jag en liten och rund hästform. Jag ville att den på sina korta ben skulle utstråla både stolthet och glädje. Jag ville att den riktigt skulle skina som en diamant.

Färgglad cane av polymerlera
Den tredje mönsterstaven till Diamond

Som alltid är det mycket spännande och mycket roligt att montera dessa tunna skivor av canes på en skulptur. Naturligtvis har jag redan från början haft en plan för hur jag vill att de olika formerna och färgerna ska samspela med varandra, men det är först när man sätter samman alltihop som man ser om det blir som man tänkt sig. Ibland blir det bara pannkaka av alltihop och ibland blir det ännu bättre än vad jag kunnat föreställa mig.

Den lilla hästen hjälpte till

Ibland är det som om den lilla hästen hjälper till och liksom anstränger sig för att göra det allra bästa av de mönsterbitar som jag placerar på den. Diamond var en sådan hjälpsam liten häst. För varje liten mönsterbit som kom på plats så blev det som ett allt större sammanhang, som en helhet och en mening. Till slut stod Diamond på mitt ateljébord. Och skimrade liksom av sig själv.

Hennes nästa hem är Creative Journey Studios galleri i Atlanta.

 

1 2 3 4 66