Blogg

Users who liked this:

Jag ville göra en hästskulptur som var riktigt nära jorden och naturen. För att nå fram till detta valde jag att använda riktiga grenar och kvistar som man och svans. Alltså gick jag ut i trädgården och letade efter torra fjolårskvistar. Att jag ville ha dessa ”gamla” kvistar var för att då har de torkat under en längre tid – jag kan känna om de är sköra, hur lätt de bryts av. Så tunna kvistar som jag valde kommer alltid att vara ganska ömtåliga, men på det här sättet kunde jag välja kvistar som tålde lite mer. För att ytterligare förstärka glans, färgernas djup och tålighet målade jag över kvistarna med ofärgad, genomskinlig och flytande polymerlera.

Jag band ihop de grövre kvistarna med ståltråd, och använde också tvåkomponentsleran Apoxie Sculpt för att göra det hela ännu stabilare. Vanlig polymerlera är nämligen lite flexibel även efter härdningen. Det är en stor fördel i många fall, men inte när man verkligen vill att något ska vara riktigt stabilt. Jag använder ofta Apoxie Sculpt för att stabilisera armaturerna inne i mina hästskulpturer.

Sedan var det dags att forma själva hästkroppen. Jag ville göra den rund, lite som jorden, och med ett huvud som var inte så lite egensinnigt. Till ytan på hästkroppen använde jag en cane som jag skapat för ett annat projekt. (Detta kommer du att få se i ett senare inlägg här på bloggen.) Och man och svans blev som sagt till av tunna kvistar, så att det liksom strålar om hästen.

Jag kallar den här hästen Earth, på grund av dess varma och jordiga färger och på grund av att den till stor del består av material direkt från naturen. Den är lite mer än 60 cm hög och kan med fördel monteras på en vägg. Det finns ett väggfäste på baksidan av hästens kropp.

Klicka här för att hitta Earth i webshopen.

Nu är det äntligen dags för årets ”Man ska inte ha alla hästar hemma” vilket innebär att det är halva priset på de flesta av hästarna i webshopen.

Några få har inte fått någon prissänkning alls – och några få har mer än 50 procent lägre pris.

Först till kvarn

Som vanligt är det först till kvarn som gäller – eftersom alla hästskulpturer och tavlor är unika finns de bara i ett enda exemplar.

T-shirtarna är prissänkta med 100 kronor – och de kommer inte att kunna ta slut eftersom jag trycker upp efter hand som beställningarna kommer in.

Klicka här för att komma till webbshopen. Om den häst du vill ha redan är såld står det ”Slut i lager” med rött när du klickar på den.

Det finns något som i stort sett alla människor strävar efter.

Att vara lycklig.

Men det är inte alla som lyckas med det. En stor anledning kan vara att lyckan inte alltid finns där vi oftast letar efter den. Många söker efter lyckan i form av pengar, status, prylar, befordran med mycket mera. Och det kan stämma att detta kan göra en människa lycklig på kort sikt, men det innebär inte att de lyckligaste människorna är de som har mest pengar, mest grejer och mest statusfyllda jobb. Lyckliga människor kan finnas i stort sett överallt, även under de mest knappa och svåra omständigheter.

Lycka är alltså något som finns inom dig, något som du aktivt är med och skapar. Just hur detta går till varierar naturligtvis från person till person, men ofta handlar det om att våga känna efter, att ta tillvara de där små stunderna i livet. Att vara närvarande. Att varje dag hitta de där små glimtarna och njuta av dem. Vara tacksam för att de finns. Ett leende från en främling i matvaruaffären, en vacker solnedgång, smaken av nybryggt kaffe, glädjen av att kunna hjälpa någon annan med en småsak eller att klappa en spinnande katt. Eller något helt annat.

Det är svårt att beskriva lycka, och det är ännu svårare att försöka förmedla den i form av en skulptur. Ändå försökte jag. Och skapade den här lilla figuren som tryggt och avslappnat vilar på ryggen av en skimrande häst. När jag skapade den kände jag också lugn och lycka, och när jag betraktar den upplever jag hur jag liksom andas ut, hur jag blir påmind om att det viktigaste i livet sällan är sådant som kan köpas för pengar.

(Dock går just den här lyckan att köpa för pengar – du hittar Lycka i webshopen genom att klicka här.)

Det här är en häst som är fullständigt medveten om att han är vacker. Därför är han inte särskilt intresserad av att sällskapa med andra hästar, han är rätt nöjd med att sällskapa med sig själv. Bäst tycker han om när han finner en källa, vattenpöl eller vattenho där vattnet är alldeles stilla och utan krusningar. Då närmar han sig vattnet sakta, nästan andäktigt och spelar sig noga i vattenspegeln innan han sänker mulen för att dricka. Sedan vänetar han tills vattnet har stillnat igen, beundrar sig själv ett slag, och däreftr händer det att han blåser på vattnet så att det bildas ringar innan han återigen inväntar den klara spegelbilden.

Narciss har syskon

Narciss är bror till Feeling och Hello. När jag kallar hästar för syskon innebär det att jag har skapat dem ungefär samtidigt och har använt ungefär samma tekniker för att skapa mönstren på dessa hästar. Dock blir de aldrig någonsin identiska – varje Mosebacke Häst är alltid helt unik.

Bladkoppar under transparent lera

Den här tekniken går ut på att först kombinera olika färger av leran, i det här fallet främst blå-gröna nyanser, till ett ganska tunt och flexibelt ark. Ovanpå detta ark lade jag försiktigt på ett tunt lager av bladkoppar. När det hade klibbat fast ordentligt i den mjuka leran körde jag försiktigt arket genom pastamaskinen, denna gång på en ännu tunnare inställning. Detta fick bladkopparen att krackelera på ett (som jag tycker) mycket intressant sätt. Därefter gav jag arket ännu lite mer färg med hjälp av några droppar alcohol ink. När detta hade torkat lade jag ett tunt lager av transparent lera över det hela.

Problemet är bara att den transparenta leran inte är transparent innan den är härdad. Medan man arbetar med den är den vit. Så från och med det att jag lade den transparenta leran över mitt färgskimrande ark med lera hade jag ingen större kontroll över hur det färdiga resultatet skulle bli.

Så jag byggde på, fokuserade på formen, på uttrycket, på dimensioner och balans. Jag jobbade med något som såg vitt ut, och jag undrade hela tiden hur slutresultatet skulle bli. Skulle färgerna matcha med varandra? Skulle de bli för bleka? Skulle de bli för kraftiga? Skulle färgerna följa hästens form på ett bra sätt eller skulle de liksom motverka slutresultatet?

En skimrande häst

Narciss är skapad i polymerlera i dova blå-gröna toner med inslag av krackelerad bladkoppar som skimrar till, särskilt mycket i vissa vinklar.

Vill du se honom i webbhopen så finns han här: https://www.mosebackeord.se/product/narciss/