Back is Beautiful

back_01 back_02 back_03 back_04 back_05För ett tag sedan gjorde jag en häst som står rakt upp, som jag kallade Reflektion . Den var väldigt kul att göra, så jag bestämde mig för att utforska ungefär samma attityd ytterligare en gång.

Jag ville göra en väldigt stram häst, som skulle stå rakt upp och ha frambenen/armarna rakt ner längs med sidorna.

Men vad hände?

Jo, när jag hade lagt på leran på hästen och skulle börja forma kroppen så ville hästen inte alls bara smalna av nedåt benen. Den ville ha en rund och fin rumpa! Så det var som vanligt bara att hänga med och med ett stor leende börja forma en bullig bakdel på hästen. Och frambenen/armarna ville inte heller bara hänga rakt ner – de ville böja sig utåt lite kokett längst ner. Det blev en riktigt underfundig häst.

Och dessutom ville den mer – den ville ha något att hålla i handen/hoven. Så det fick bli en gyllene ring. Samt att den ville balansera ett äpple på huvudet…

Jag var så fascinerad av allt som hästen hittade på att jag blev väldigt ivrig när det kom till härdning. Så ivrig att jag helt glömde bort att matta ner ytan… Något som jag upptäckte när den var härdad… Inte riktigt vad jag hade förväntat mig, den var alldeles för blank i strukturen, tyckte jag.

Men – några veckor senare kom räddningen. Jag städade lite på ateljébordet och flyttade på paletten där jag hade rivna pasteller som jag använt bland annat till att fylla i mönstren på Reflektion. Jag tog lite pulver på fingrarna och började stryka över den alltför blanka hästen.

När jag försiktigt strök över ytan på den lilla skulpturen framträdde ojämnheterna i struktur tydligare. I vanliga fall patinerar man ju föremål genom att färga dem med någon mörk nyans som man sedan torkar bort så att den finns kvar i fördjupningar. Här fick jag fram en effekt av liknande typ genom att stryka över med ljusare färg i olika nyanser.

Jag brände in pastellen och mycket av den effekt jag fått fram försvann tyvärr i härdningen. Men det är ju inga problem när man använder polymerlera! Jag tog helt enkelt och behandlade den lilla hästen med pastellpulver ännu en gång och var noga med att använda ännu ljusare toner den här gången och vid den efterföljande härdningen hade jag exakt det resultat som jag hade förväntat mig.

Hur skulle jag nu göra hästen ännu bättre? Ja, jag använde lack som jag sprejade över hästen på ett sådan sätt att lacket kom i små klumpar istället för i en fin dimma. Resultatet? En härlig yta som på samma gång ger intryck av mörk/åldrad svartmetall och mörk marmor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *