Hur gör man ett mönster?

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

Den fråga som jag oftast får är hur jag får till de invecklade mönster som finns på mina hästar. Man förstår i stort sett hur det går till att forma en figur i lera, men det där med mönster är lite svårare. Många tror att jag köper färdiga mönster i något material och klistrar dit, ungefär som decoupage men det stämmer som sagt  inte. Jag gör nämligen mönstren själv. I samma lera som jag formar hästen i. Och det enklaste sättet att förklara hur det går till är att visa. Men eftersom inte alla kan vara hemma hos mig och titta på så ska jag försöka förklara här.

Först och främst vill jag understryka att varje mönster som jag skapar är helt unikt, själva tekniken och de olika momenten är alltså olika för olika mönster. Det som du ska få följa här är hur jag skapar ett fjärilsmönster. Du kan inte se det på någon häst än, för den hästen som ska ha mönstret har jag inte skulpterat fram grundformen till än.

Fjärilsmönster i polymer clay

monster_6Leran som jag använder heter Fimo Soft och den kommer i små paket om 56 gram. Den finns i många olika färger men för det mesta blandar jag olika färger för att få fram egna nyanser eller så gör jag toningar, så kallade skinner blends, mellan olika färger. Det innebär att jag väljer ut vilka färger som jag vill ska ingå i toningen, lägger ut färgerna  i ett ganska tjockt lager (ca 3 mm) bredvid varandra och därefter använder jag en pastamaskin för att upprepade gånger vika ihop plattan, ”mangla” den, vika ihop igen, mangla och så vidare. Detta upprepar jag gång på gång på gång tills jag har en platta som tonar utan gränser från den ena färgen till den andra. Därefter ställer jag in pastamaskinen på det tunnaste läget (en tredjedels mm tunn) och gör en mycket tunn och lång remsa av leran (som tonar från den ena färgen till den andra). När jag rullar ihop denna remsa kan jag välja att börja rulla med den ljusare färgen så att den hamnar i mitten och den mörkare längst ut eller tvärtom; jag börjar med den mörkare färgen och den ljusare hamnar längst ut.

 

monster_1Till höger ser du ett par skinner blends som är ihoprullade till rullar. Titta noga så ser du att en är ljusare i mitten och en är mörkare i mitten. Dessutom har jag gjort ett par rullar med vitt i mitten omgärdat av olika tjocklekar av svart. De sistnämnda ligger över kaveln av plexiglas som jag använder när jag kavlar ut lera för hand.

 

monster_2Jag gör sedan skivor av dessa rullar som jag  plattar ut och nyper till i ena änden. Dessa lägger jag intill varandra och längst ut lägger jag bitar av de svart/vita rullarna. Nu ser du förhoppningsvis att det liknar fjärilsvingar. Kan du ”se” de utplattade röda rullarna och hur jag lagt dem bredvid varandra? Kan du ”se” de vit/svarta rullarna som jag lagt längt ut?

 

Jag gjorde också skinner blends som tonar från ljust till mörkare grönt och rullar ihop till en rulle. Denna rulle skär jag i bitar på längden och passar in runt min fjäril. Om du tittar på måtten på linjalen som är med på bilderna kommer du att kunna följa hur fjärilsmönstret blir allt mindre efterhand som jag utvecklar mönstret och reducerar det.

 

monster_3

monster_4Nu tar jag den fjärilshalva jag har framför mig och formar den försiktigt så att den blir fyrkantig. Sedan börjar jag reducera den. Det innebär att jag försiktigt klämmer ihop den så att den blir mindre och längre. När den blivit cirka fem centimeter lång/hög delar jag  biten på mitten och pusslar ihop de två halvorna. Voila! en fjäril!

 

Därefter är det ”bara” att fortsätta att reducera den här fjärilen tills den blir så liten att jag kan använda tunna skivor (ca 0,5 mm)  av den på en Mosebacke häst.  Då är den cirka 1×1 cm och 20 cm lång.monster_5

Hjärtats Prins

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

Hjärtats Prins_4Får jag presentera Hjärtats Prins?

Som alla sina kompisar är han en Mosebacke Häst, och jag vill säga att han är den häst hittills som jag är allra mest nöjd med.

Det är nämligen så, att man lär sig hela tiden. Varje häst utvecklas från de tidigare hästarna och det som är lite roligt är att jag ibland återvänder till sådant som jag tidigare lämnat. Exempelvis har jag gjort några hästar med långa och smala ben där jag valt att inte göra knän utan helt enkelt har låtit benen vara långa och smala ”pinnar”. Kul och fritt på ett sätt, men till den här hästen valde jag att göra lite mer form på benen. En återgång till det tidigare var också att jag har lagt det detaljerade mönstret inte bara på rygg och hals, utan på Hjärtats Prins har jag lagt mönster på både ben och mage. Titta noga på bilderna så ser du hur oerhört fina detaljer det är på just magen och benen.Hjärtats Prins_6

På ryggen och halsen är mönstren fortfarande mycket detaljerade, men lite större för att fånga blicken. Det som man kanske ser först är de bruna hjärtana mot en turkostonad bakgrund som löper utmed sidorna. Det är naturligtvis detta mönster som gett Hjärtats Prins hans namn. Hjärtmönstret är omgivet av ett blommönster som tonar från ljust beige över guld och brunt till svart. Hjärtats Prins_5

EuroSynergy – konferens för Polymer Clay konstnärer

Jag ser verkligen fram emot månadskiftet april/maj i år. Då ska jag åka till Malta för att under en vecka delta i en konferens för Polymer Clay-konstnärer världen över. EuroSynergy – Together: The New Vision är namnet på konferensen som innehåller ett minst sagt fullmatat och späckat program. Jag har anmält mig till aktiviteter från morgon till kväll och hoppas att jag kommer att orka med alla dessa intryck.

Det kommer att vara seminarier, inspirationsföreläsningar, clinics, workshopar med de främsta i världen. Bland många andra kommer Bonnie Bishoff, Sage Bray, Maggie Maggio och Cynthia Tinapple att bidra med sina kunskaper.

Här är några av de programpunkter jag tänker delta i:

Maggie Maggio: Millefiore Magic: Color Tricks for Caners

Sue Heaser: Pietra Dura Techniques with Polymer Clay – simulation as a springboard to new visions and divine designs

Sage Bray: Standing Out Online: Building a Strong, Cohesive Internet Presence

Ana Belchi: Creative Thinking: Strategies and Tools

Natalia Garcia de Leaniz and Dani Torres: POLYMER LAB: new approaches to age-old techniques

Laura Tabakman: Mixed media – an exploration in material, repetition and scale 

Det kommer att bli mycket spännande dagar, och jag ser också fram emot att mingla och utbyta erfarenheter med de andra polymer clay-konstnärerna. Det enda som jag är orolig för är vad jag ska ta mig till med all inspiration som jag kommer att samla på mig. Hur ska jag hinna med att omsätta den i verklighet när jag kommer hem?

Fast det är ju egentligen underbara ”problem”…

Hur beskriva vad en Mosebacke Häst är?

posted in: Polymer Clay, skapande | 0

Bus_3Den här typen av konst och konsthantverk som jag sysslar med , och som i mina händer ofta blir till hästar, är mycket svårt att förklara. Jag har försökt på den här sidan, men jag inser hur svårt det är. Till och med när jag möter människor öga mot öga är det så gott som omöjligt att med ord beskriva. Jag brukar säga att jag måste visa för att det ska bli begripligt.

Jag frågade dock några av mina Facebookvänner om de kunde hjälpa mig att beskriva hantverket. Nedan ser du några av svaren. Tycker du att det är ett steg på rätt väg? Hur skulle du vilja beskriva mitt arbete i polymerlera? Ibland är det så enkelt och så självklart men man begriper det inte själv utan krånglar till det onödigt mycket.

Berätta i kommentarsfältet nedan hur just du skulle vilja beskriva mitt konsthantverk!

Här är några av de kommentarer jag fick av Facebokvännerna:

Fantasihästar unika levande mönster konstverk sagodjur 2 dm långa mm.”

”Jag tror att du ska berätta om tekniken först, att det blir hästar tror jag är av underordnad betydelse för att man ska förstå arbetet bakom. Många som ser din häst som finns hos mig, ser hästen först men det är först när jag berättar hur den är gjord som deras intresse verkligen väcks. Jag tror det är så, för att få i min omkrets har hästar som passion, men de är alltid intresserade av ett gott hantverk. Utifrån det resonemanget tror jag fler kanske skulle bli intresserade, för egentligen kan du ju göra vad som helst. Jag brukar ha din fina film i åtanke när jag beskriver hur du jobbar och så är det alltid viktigt att berätta hur lång tid något tar. Märkligt nog tycks alla tro att allting går på en kafferast… Det blir också lättare för mina gäster att förstå när de får hålla i hästen och jag pekar ut detaljer i den. Jag inser att du inte kan gå och ha en häst ständigt och jämt i handväskan men att få hålla i något samtidigt som man pratar om det kanske också skulle öka intresset. Om du vid något tillfälle visar bilder kan det kanske vara instruktivt att ha bilder med en linjal bredvid motivet i leran för att visa hur smått det blir när det är klart, en startbild och slutbild. Lång tanke det blev – sammanfattningsvis måste man nog se det framför sig på ett eller annat sätt och att tekniken i sig lyfts fram mer än hästen. Har man aldrig sett det förut är det jättesvårt att visualisera ditt arbetet eftersom så få har den tekniken som intresse. Kom nu att tänka på mitt arbete och folks ansiktsuttryck när jag säger vad jag gör – det finns inte ens i deras vildaste fantasi att man kan göra det jag gör. På det viset är ju smartphones bra, det är lätt att plocka fram en bild och visa.”

”Dina hästar är ett hantverk som är mycket speciellt, vilket du också har berättat om på din hemsida. Det är också hästar som är i rörelse, de är ”levande” och varje häst har sin egen stil. Sedan är det ju det fina mönstret! Var inne och tittade lite mer på dina bilder och det är bra att du har tagit foto från olika håll och att du också har fotat själva mönstret. Bra med platta som gör att man kan förstora och titta lite mer ingående. Sagohästar med sin egna unika ryggmönster…..kan det vara något?”

”Varje häst är unik i sitt uttryck och i sitt konstnärliga utförande.”

”Men vad du återger är ju hästen i sitt tillstånd, fast i form av lera.”

Vad tycker du? Hjälp mig att beskriva!

Nytt i webbshopen

posted in: Polymer Clay | 0

IvrigaDet är allt lite pyssel med en webbshop, men nu har jag varit flitig under dagen och uppdaterat det mesta där samt lagt in de nya hästar som tillkommit under helgerna. Kolla gärna i reafacket – där finns två riktigt, riktigt fina hästar som jag oturligt nog råkade skada medan jag polerade dem. Det är ett framben på varje häst som fått sig en spricka. Det är inget som egentligen syns, och det är ingen risk att benet faller av eftersom hästarna har ”skelett” av ståltråd, men jag tycker inte att man kan sälja defekta saker till fullt pris. Först till kvarn…

Jag har valt Tictail som webbshop. En av anledningarna var att jag deltog vid 33-listans final förra året och just Tictail var en av finalisterna. Jag blev så imponerad av killarna och deras presentation av upplägget med webbshop så jag bestämde mig där och då för att om jag skulle öppna webbshop så skulle det vara denna webbshop jag skulle prova allra först. Och än så länge är jag nöjd, så jag är kvar!

Play Clay

play_clayIdag hade Anna och jag Play Clay. Vi sågs hemma hos mig och satt i ateljen i burspråket och skapade hästar. Jag visade Anna de olika momenten i att göra en häst; ståltrådsskelettet, hur man gör grundformen i lera, hur man skapar och applicerar mönster, hur man gör man, svans och hästskor, hur man bränner leran, hur man slipar fram färgerna och slutligen hur man polerar fram den djupa glansen.

Jag provade att göra en tjock häst med tonat stjärnmönster i blått och brunt och Anna gjorde en helcool islänning i svart och vitt, med gröna accentstreck. Rent fantastisk häst – särskilt som det var första försöket!

De flesta som kommer i kontakt med Polymer Clay och dess möjligheter blir obönhörligen fast redan vid första mötet med det här underbara materialet. Och jag misstänker att Anna redan har fastnat. Hårt. Vi har redan diskuterat att åka till Clay Carnival i Las Vegas i sommar…

Nya hästar på gång!

posted in: Inspiration, Kreativitet | 0

P1020158Det har ju varit långhelger nu, och därmed tid för att låta kreativiteten flöda.  Under hösten har jag läst en kurs om bland annat Amerikas historia, och en hel del av den handlade om urbefolkningen, indianerna. Jag tittade på bilder av hur indianerna avbildade sina hästar, och det var ofta med väldigt långa halsar och lååååånga ben. Och javisst – naturligtvis ser hästar ut så!  Jag kände mig helt enkelt tvungen att prova – och i banneran längst upp på sidan kan du se hur de ser ut.

Jag ska fotografera dem lite mer i detalj snarast och de kommer i webbutiken om någon eller några dagar!

Vill inte gå till jobbet i morgon!

posted in: Kreativitet, skapande | 0

mys

Underbart att sitta och skapa vid ateljébordet i det milda dagsljuset medan snön sakta faller, en värmande brasa sprakar i kaminen, de tända ljusen sprider adventsstämning  och pilfinkar, nötväckor, skator, talgoxar och blåmesar trängs runt fågelbordet. Då och då kommer en fasanherre förbi och jag undrar var honorna är, om de är för blyga/rädda för att komma fram eller om de är någon helt annan stans. Arbetet med leran går som av sig själv, det känns som om jag bara är en betraktare till vad min händer skapar och det är spännande att se vad det ska bli.

Jag vill inte sluta med det här. Jag vill inte gå till mitt vanliga jobb i morgon.

Eller jo – det vill jag visst. Jag har ett jobb som jag tycker mycket om om jag ser verkligen fram emot att träffa alla de människor som jag kommer att träffa och allt spännande som vi kommer att skapa tillsammans.

Men samtidigt, när man som jag den här helgen kommer in i ett kreativt flow, där idéer och möjligheter och nyfikenheter kommer i en strid ström, då vill jag vara kvar i den här känslan, då vill jag kunna koncentrera mig timme ut och timme in, inte behöva vara orolig för att jag inte ska hinna prova alla idéer innan jag måste avbryta mig. Sinnena är helt öppna och jag är i en sinnesstämning där jag orkar ta emot impulser och idéer utifrån och omforma dem till något i mitt skapande, jag kan se den här förväntansfulla stämningen i naturen inför nästa snöfall och försöka få med den känslan i en skulptur. Jag kan kisa ut genom de stora panoramafönstren från ateljén och inspireras av de blågrå tonerna som bryts av varmare toner från jord och torkat gräs, jag kan se en indianmålning och plötsligt förstå hur indianer uppfattar hästen, jag kan se dressyrtävlingar och uppfatta den styrka som skapar lättheten hos en häst. Jag kan se ett smycke och fundera över om en häst också kan vara ett smycke – eller om ett smycke kan vara en häst?

Jag såg ”Så mycket bättre” med Ebbot i går kväll, och jag funderar över om det inte är så att han som hyperkreativ människa  har hittat något sätt att hela tiden lyckas befinna sig i den här känslan, där man hela tiden är helt öppen för alla impulser och möjligheter samtidigt som man kan fokusera detta till att bli något kreativt och skapande. För kreativitet är inte bara att få idéer – kreativitet är att ha förmågan att omsätta dem i verklighet, annars är det ju bara helt fria fantasier. Och dessutom – vilken helt fantastisk sång som Lill Lindfors levererade! Jag hade ingen aning om att hon var en så bra soulsångerska, varför har hon inte visat den här sidan tidigare?

Men, men – det är väl så här det är att bara vara skapande konstnär på fritiden. Nackdelen är att jag har begränsad tid att ägna åt mitt skapande. Fördelen är att jag har en stadig lön så jag inte behöver skapa för att sälja så att jag får ihop till mitt dagliga bröd.

Alldeles för trött

smalbenad_hastDet har varit väldigt lugnt på den skapande fronten under hela hösten. Då och då har jag satt mig i ateljén och försökt skapa, men den där riktiga känslan när det liksom vibrerar i hela kroppen och jag bara ”vet” hur jag vill att det ska bli och är nästintill outhärdligt nyfiken på resultatet, och man börjar och jobbar nästan som i trans och timmarna bara flyger förbi… har inte infunnit sig.

Jag har inte riktigt förstått varför det varit så – jag som dels brukar ha sådan energi att komma igång med skapande och dels brukar få ännu mer energi genom det som jag skapar.

Det är egentligen underligt att man inte begriper det medan det pågår, men nu, när det har blivit lite lugnare igen står allt klart för mig: Jag arbetar ju heltid på ett vanligt jobb (ja, särskilt vanligt kan man kanske inte kalla det eftersom det är mycket mångfacetterat). Det är alltid mycket att göra, men under hösten har det varit mer än någonsin – och det är det som nu står helt klart för mig. Under hösten använde jag all den energi som jag hade till mitt arbete. Jag orkade helt enkelt inte uppbåda den energi som behövdes för att blåsa liv i den kreativa glöden. Om det ens fanns någon glöd, det kändes ett som det bara var kall aska.

Men nu idag, just idag, tändes glöden igen! Det har varit rent otroligt underbart att närma sig ateljébordet med positiva och kreativa känslor. Det var som om fingrarna snubblade på sig själva i ivern att plocka fram de saker som behövdes och former och färger hittade varandra lekande lätt.

Idag blev det en häst med lång hals och långa spinkiga ben. Kanske är det åt det här hållet som Mosebackehästarna ska utvecklas?

Naturmaterial

posted in: Kreativitet, Uncategorized | 0

halsband2Mycket av det som skapas i polymer clay ser ut att vara av naturmaterial. Och det känns verkligen som om det är ett naturmaterial man arbetar med. Leran fungerar som naturmaterial och kombineras mycket lätt med exempelvis sten, textilier och trä. Man kan använda exempelvis växtdelar för att göra avtryck och mönster.

Men den här leran är inte naturmaterial. Den är kemiskt sett en plastisol eller plastigel.

Använder man istället termer som kreativitet och konsthantverk blir det enklare att förstå varför man känslomässigt hellre placerar polymerlera bland naturmaterialen. Man använder den nämligen på samma sätt som naturmaterial, den lockar fram kreativiteten på samma sätt. Eller kanske ännu mer – jag skulle vilja säga att utmaningen med de flesta andra material är att de har ganska stora begränsningar, något som polymerleran inte har. De möjligheter som finns för skapande med detta material är så gott som gränslösa. Det finns så oerhört många olika möjligheter och utmaningar.

Jag gör ofta hästkulpturer av leran, men det kan även bli stenar, tavlor och smycken. Här bredvid finns ett exempel på ett halsband – och visst ger det intryck av att vara av naturmaterial?

1 59 60 61 62 63 64 65