Sittande hästen 2

sittande_hästen_2Nu har jag kommit en liten bit till på den sittande hästen. Den har fått mer muskler på kroppen där det behövdes och den har också fått på sig den tonade lerlager som jag lägger över huvud och ben.

Som du ser har jag inte öppnat ögonen på den än, men jag lovar, de  kommer att finnas där. Jag kommer också att göra näsborrar och mun, men det gör jag förrän jag är nästan färdig med hästen, när jag vet att det har fungerat med mönstren och allt annat. Den här hästen kommer att få mönster som till stor del är baserade på pastellblått och pastellgult, men med mörkare färger i främst svart och brunt för att ge kontraster.

Jag tycker att den ser ut att sitta rätt bekvämt, men när jag lagt på mönstret kommer jag nog att trycka in benen så. att de kommer närmare kroppen. Detta för att göra det lättare att få dit mönstren, det är nog svårt nog att få dit dem så att övergångarna blir bra när det är en sådan här skulptur med många ”vinklar och vrår”.

Varför hästen har så många färger just nu? Ja, det beror helt enkelt på att jag bygger kropparna av ”skräplera”. När man skapar mönstren blir det nämligen väldigt mycket lera där färgerna blandats huller om buller och inte går att använda till något. Inte till mönster i alla fall. Men till stommar och kroppar för andra projekt är denna lera väldigt användbar.

Sittande hästen

posted in: Kreativitet, skapande | 0

sittande_hästenJust nu håller jag på med en sittande häst.

– Hästar brukar väl inte sitta? säger du.

Och det har du alldeles rätt i. Det brukar de inte göra. I alla fall inte så som jag har tänkt mig att just den här hästen ska sitta. Jag vill nämligen att den ska sitta och se lite finurlig ut med både ”armar och ben” i kors.

Och det är det här som är fördelen med skapandet – att man är fri att göra sådant som är oväntat eller till och med omöjligt. Men samtidigt är det det här som är den konstnärliga utmaningen. Det gäller att få till det så att det omöjliga ser möjligt ut. Även om betraktaren vet att det är möjligt.

Här intill ser du hur hästen ser ut just nu. Jag är inte nöjd med benen, jag ska ändra dem en hel del, men jag tycker att ”armarna” är ganska rätt. Där behöver jag nog inte ändra så mycket. Vad tror du?

Mer om kreativitet

posted in: Kreativitet | 0

Professor Fredrik Ullén vid Karolinska institutet forskar bland annat kring kreativitet. I en artikel i Curie, som är en tidning från Vetenskapsråde,t berättar han om vad som (vad man tror) händer i hjärnan hos kreativa människor och funderar också kring om man kan träna sig i kreativitet.

Det verkar bland annat som om friska högkreativa människor har ett extra högt informationsflöde i hjärnan som kan bidra till att dessa ser samband som andra inte ser. Samtidigt är det en fördel att ha en så pass ”avvikande” personlighetstyp att man inte alltid anpassar till mängden utan vågar gå sin egen väg. Det verkar också som man kan träna sig till högre aktivitet genom att automatisera en del av hjärnans processer vilket bidrar till ökad kommunikation i hjärnan. Samtidigt förutsätter kreativitet ett visst mått av expertis, det vill säga att man måste vara duktig inom det område man ska vara kreativ inom.

Om jag känner mig kreativ? Ja, ganska ofta. Och jag instämmer till stora delar med Fredrik Ullén, jag upplever att kreativiteten kommer ifrån att jag noggrant har lärt mig eller tränat in inte bara ett utan flera olika områden. Det är i gränslandet mellan dessa olika kompetenser och kunskaper som kreativiteten uppstår. Och när den ”anfaller”, ja då är det som en naturkraft – idéerna och impulserna kommer i en strid ström och det är helt enkelt bara att åka med och försöka hinna med att ta till vara så mycket som möjligt.

Vad är dina tankar kring kreativitet?

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Hästens sinnen och beteende

posted in: Inspiration | 0

”Kursens mål är att ge studenten en introduktion till ämnet med fokus på sinnesbiologi och beteende hos hästen, samt även att ge studenten en inblick i hästens evolution och domesticering. Aktuell forskning tillsammans med kurslitteraturen kommer att ligga till grund för studentens kunskaper.”

Jäpp! I morgon startar kursen Hästens sinnen och beteende om 7,5 hp vid Linköpings universitet. Jag tänkte gå den redan förra året, men glömde bort att anmäla mig i tid. Den här gången kom jag ihåg anmälan och jag ser fram emot att få ytterligare insikt i hur hästar tänker och varför ”di är på dette sättet”. Jag hoppas att det ger inspiration till att ytterligare utveckla mina Mosebacke Hästar, både åt det mer naturliga och det helt fria, fantasifulla hållet. För det är ju så att för att kunna bryta mot reglerna så måste man kunna dem väl…

Satchmo

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

För några dagar sedan fick Satchmo, enSatchmo_1 av trotjänarna på Rappestad Ridskola, kolik. Hans liv gick inte att rädda.

Till minne av Satchmo gjorde jag den här hästen. Stolt, cool, kaxig och häftig. Satchmo var nämligen en av de hästar som ansågs ”trögast” att rida. Men det berodde bara på att han var en mycket erfaren kille – varför anstränga sig i onödan? För han var en mycket, mycket duktig häst. Fick man kontakt med honom kunde han visa sina allra bästa sidor, och till en av mina höjdarupplevelser på hästryggen hör när jag under en Dressyrspecial för Lotta Esping red LA:1 på en alldeles otroligt mjuk och följsam Satchmo.

Mönstren är dels färgsprakande blommor i gult med röd mitten och röda fjärilar. Även mage och ben har ett slags blommönster, men med lite mer violett i. Det blå bandet i manen är en bit av ett balsnöre som sommartid flätades in i hans man för att hålla flugorna borta från ett sår han hade på halsen.

Hoppas att du har det bra i hästhimlen på de evigt gröna betesängarna, Satchmo!

Pastamaskinen – min bästa vän

posted in: Polymer Clay, Verktyg | 0

Pasta_1Ett av de allra viktigaste verktygen när man arbetar med polymerlera är pastamaskinen. Naturligtvis går det att jobba med lera utan att använda en sådan, men den underlättar arbetet väldigt mycket.

 

Pasta_2Först och främst är den mycket användbar när det gäller att konditionera leran, dvs mjuka upp den så att den blir hanterbar och smidig att arbeta med. Särskilt viktigt är detta när man skapar de olika mönstren – de olika färgerna och lerorna som blandar måste vara lika mjuka annars kommer mönstren att bli förvrängda när de hårdare delarna behåller sin form medan de mjukare delarna flyter ut. Man kan naturligtvis knåda leran mjuk för hand, men ett lättare sätt är att gång på gång låta den gå igenom pastamaskinen på den tjockaste inställningen.

 

Med hjälp av pastamaskinen kan man också göra plattor av leran som är exakt lika tjocka överallt, något som är ganska svårt att få till om man kavlar för hand. Och med hjälp av pastamaskinen kan jag knåda samman olika färger till nya nyanser.

 

Pasta_3Pastamaskinen används också för att göra toningar mellan två eller flera färger. Då börjar jag med en ganska tjock platta som jag viker på mitten gång på gång och kör igenom pastamaskinen upprepade gånger. Till slut har jag fått fram mjuka övergångar mellan färgerna. Då kan jag exempelvis mangla ut denna toning till en lååååång remsa som jag sedan rullar ihop. Denna tonade rulle som jag då fått fram kan jag sedan använda som del i olika typer av mönster.  Pasta_4Pasta_5Pasta_6Pasta_7

 

”Måla” med polymer clay

Polymer clay har rent otroligt många användningsområden. Du som följer den här bloggen har sett flera exempel på hur jag använder den för att först skulptera hästar i lera och sedan dekorera dem med komplicerade mönster. Det vanligaste sättet att använda polymer clay är dock att göra smycken.

Men Gera Scott Chandler gör något helt annat. Hon ”målar” med polymer clay på vanlig målarduk för oljemålning. Nedan ser du hur inspirerande resultatet kan bli. Klicka här för att komma till Geras blogg a Mused Studio.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kim Korringa – Polymer Clay Artist

Det är så roligt att läsa på Kim’s hemsida där hon beskriver sig själv och sin ”resa” till polymer clay. Den är nämligen så lik min egen. Hon beskriver hur hon vuxit upp i en artistisk och kreativ miljö och under hela livet hållit på med konst och konsthantverk av olika slag. När hon första gången såg polymer clay och millefioritekniken (samma teknik som jag oftast använder mig av för att göra mönster) så tappade hon fullständigt hakan. Och nu är hon fast. Precis som jag!

Kim Korringa jobbar främst med olika typer av glada och färgglada smycken; örhängen, broscher, halsband, armband och hårspännen. Hennes utsökta arbeten har gjort att hennes verk har tagits med som goda exempel i en hel mängd böcker.

Jag har på min hemsida gjort flera försök att förklara hur man gör ett mönster (”cane”, dvs stav på engelska) och Kim visar på sin hemsida hur hon gör mönster i form av små tropiska fiskar. Hon berättar i FAQ-delen av hemsidan att ett mönster tar henne mellan 3 och 10 timmar att skapa.

Klicka här för att komma till Kim Korringas hemsida och se andra sätt att använda polymer clay än till hästar! Och ja, jag håller också på att utveckla olika smycken, men de är inte klara för presentation än. Jag kan dock avslöja att de inte är lika färgglada som Kims, utan kommer i mer naturnära och murriga färger. Än så länge finns bara ett enda halsband i Mosebackes webshop/galleri.

“Others may want to own or buy an object they admire, but I want to experience the process of giving birth to it”
/Kim Korringa

Jag kan inte annat än hålla med. Så tänker jag också.

Hur gör man ett mönster?

posted in: Mönster, Polymer Clay | 0

Den fråga som jag oftast får är hur jag får till de invecklade mönster som finns på mina hästar. Man förstår i stort sett hur det går till att forma en figur i lera, men det där med mönster är lite svårare. Många tror att jag köper färdiga mönster i något material och klistrar dit, ungefär som decoupage men det stämmer som sagt  inte. Jag gör nämligen mönstren själv. I samma lera som jag formar hästen i. Och det enklaste sättet att förklara hur det går till är att visa. Men eftersom inte alla kan vara hemma hos mig och titta på så ska jag försöka förklara här.

Först och främst vill jag understryka att varje mönster som jag skapar är helt unikt, själva tekniken och de olika momenten är alltså olika för olika mönster. Det som du ska få följa här är hur jag skapar ett fjärilsmönster. Du kan inte se det på någon häst än, för den hästen som ska ha mönstret har jag inte skulpterat fram grundformen till än.

Fjärilsmönster i polymer clay

monster_6Leran som jag använder heter Fimo Soft och den kommer i små paket om 56 gram. Den finns i många olika färger men för det mesta blandar jag olika färger för att få fram egna nyanser eller så gör jag toningar, så kallade skinner blends, mellan olika färger. Det innebär att jag väljer ut vilka färger som jag vill ska ingå i toningen, lägger ut färgerna  i ett ganska tjockt lager (ca 3 mm) bredvid varandra och därefter använder jag en pastamaskin för att upprepade gånger vika ihop plattan, ”mangla” den, vika ihop igen, mangla och så vidare. Detta upprepar jag gång på gång på gång tills jag har en platta som tonar utan gränser från den ena färgen till den andra. Därefter ställer jag in pastamaskinen på det tunnaste läget (en tredjedels mm tunn) och gör en mycket tunn och lång remsa av leran (som tonar från den ena färgen till den andra). När jag rullar ihop denna remsa kan jag välja att börja rulla med den ljusare färgen så att den hamnar i mitten och den mörkare längst ut eller tvärtom; jag börjar med den mörkare färgen och den ljusare hamnar längst ut.

 

monster_1Till höger ser du ett par skinner blends som är ihoprullade till rullar. Titta noga så ser du att en är ljusare i mitten och en är mörkare i mitten. Dessutom har jag gjort ett par rullar med vitt i mitten omgärdat av olika tjocklekar av svart. De sistnämnda ligger över kaveln av plexiglas som jag använder när jag kavlar ut lera för hand.

 

monster_2Jag gör sedan skivor av dessa rullar som jag  plattar ut och nyper till i ena änden. Dessa lägger jag intill varandra och längst ut lägger jag bitar av de svart/vita rullarna. Nu ser du förhoppningsvis att det liknar fjärilsvingar. Kan du ”se” de utplattade röda rullarna och hur jag lagt dem bredvid varandra? Kan du ”se” de vit/svarta rullarna som jag lagt längt ut?

 

Jag gjorde också skinner blends som tonar från ljust till mörkare grönt och rullar ihop till en rulle. Denna rulle skär jag i bitar på längden och passar in runt min fjäril. Om du tittar på måtten på linjalen som är med på bilderna kommer du att kunna följa hur fjärilsmönstret blir allt mindre efterhand som jag utvecklar mönstret och reducerar det.

 

monster_3

monster_4Nu tar jag den fjärilshalva jag har framför mig och formar den försiktigt så att den blir fyrkantig. Sedan börjar jag reducera den. Det innebär att jag försiktigt klämmer ihop den så att den blir mindre och längre. När den blivit cirka fem centimeter lång/hög delar jag  biten på mitten och pusslar ihop de två halvorna. Voila! en fjäril!

 

Därefter är det ”bara” att fortsätta att reducera den här fjärilen tills den blir så liten att jag kan använda tunna skivor (ca 0,5 mm)  av den på en Mosebacke häst.  Då är den cirka 1×1 cm och 20 cm lång.monster_5

1 59 60 61 62 63 64 65 66