En häst som är en skog är färdig!

En häst som är en skog är färdig!

posted in: konst | 0


Efter många veckors arbete är den klar – hästen som är en skog! Idag har jag haft riktigt, riktigt roligt när jag lagt till de sista detaljerna och kunde njuta av att den här stora hästen (104 cm hög – det största som jag skapat som skulptur) verkligen blev som jag hade tänkt mig.

Det är ju det som är det ångestfyllda med skapande – särskilt när man lagt ner många, många timmar. Jag hoppas ju alltid att det ska blir bra, jag har ju tänkt och drömt att det ska bli bra under så lång tid. Men man vet ju inte. Kanske gör jag någon felbedömning i någon av de allra sista faserna – lägger till en färg eller använder en teknik som förstör allting.

Men idag var det bara roligt. Fast jag aldrig brukar jobba mer än en timme åt gången med mitt skapande (annars är risken att man blir trött och råkar förstöra någonting) jobbade jag idag i tvåtimmarspass bara för att det var så roligt. Det var så mycket glädje och mina ögon blev så glada av att se hur färgerna och metoderna fungerade bra tillsammans.

Om du klickar på bakåtknappen i det här blogginlägget kan du se hur hästen som är en skog vuxit fram.

Den korta versionen är så här:

  1. Jag bygger upp en stomme av kycklingnät, aluminiumfolie och ståltråd.
  2. Jag använder skulpturlim för att bygga upp en häst med smala tygremsor som klistras ovanpå stommen.
  3. Jag skapar ett grenverk i polymerlera som jag monterar på hästens kropp.
  4. Jag skapar mängder av små löv i polymerlera med caningteknik.
  5. Jag monterar löven på hästens grenverk.
  6. Jag adderar skuggor och detaljer med pastell.

En fråga jag ofta får är varifrån inspirationen till mina skulpturer kommer. Svaret är inte riktigt enkelt, för jag vet inte alltid själv, men i det här fallet kan jag faktiskt gissa. Läs nedan.

Att det skulle bli en häst
Självklart. Jag gör alltid hästar.

Att den skulle bli en stor skulptur med tyg på stommen
I den härliga kreativitetsaffären WS&company hittade jag skulpturlim – mäste genast provas!

Att den skulle bli en skog
Här är jag nog rejält inspirerad av installationen Into The Forest där jag själv var en av de 300 deltagande polymerlere-konstnärerna från hela jorden. En hel del av inspirationen kom säkerligen också från en Creative Cruise runt Hawaii som jag gjorde för nästan exakt ett år sedan. Det var en fantastisk och extremt inspirerande resa med workshops nästan dygnet runt som öppnade upp många kreativa låsningar. Med mig från Hawaii har jag också de underbara och mättade färgerna – färgerna där är på riktigt lika klara som på den här hästen. Man kan fundera på om det är värt att kosta på sig att åka till andra sidan jordklotet för att utvecklas som konstnär. Mitt svar är: Ja – i det här fallet var det verkligen värt det.

Hur jag använder pasteller
Även här handlar det om kryssningen runt Hawaii, arrangerad av Christi Friesen, som är en av mina goda vänner och en av de verkliga drivkrafterna inom den globala polymer clay communityn. Innan jag började med polymerlera arbetade jag företrädesvis med torrpastell och gjorde “vanliga” målningar. Jag hade inte kommit på idén att kombinera torrpastell med polymerlera, men under den här kryssningen gjorde vi det under flera workshops och nu är även detta en teknik som jag kan använda tillsammans med den här fantastiska leran.

Klicka på bilderna nedan så blir de större!

skog_!4 skog_09 skog_10 skog_11 skog_12 skog_13

Nu är det vår – och löven spricker ut på hästen!

Nu är det vår – och löven spricker ut på hästen!

posted in: konst | 0


Som du såg i förra blogginlägget håller jag på och skapar en häst som ska bli en skog. Nu är själva kroppen klar och jag har också skapat grenar i polymerlera som jag limmat dit på kroppen. 

Därefter har jag skapat många hundra små löv-canes (små mönsterstavar i lövform) som jag sedan skivat tunt, tunt och härdat. 

Nu har jag påbörjat det mycket tidödande arbetat med att montera alla dessa löv, ett efter ett på hästen.

Det är som alltid med skapande: Först tycker jag att jag har en väldigt bra och spännande idé, sedan börjar jag skissa och i tankarna  hitta lösningar på alla problem och försöka hitta ännu fler möjligheter än vad som fanns från början. Sedan börjar själva jobbet. Det handlar ofta om mycket tidsödande hantverk, exempelvis tog det många dagar att tålmodigt bygga upp hästens kropp. Det är samma sak med alla dessa små löv där det tog lång tid att skiva obrach härda dem.

När jag började monterna dem på hästen var jag först lite undrande och lite nervös. Hur skulle det bli? Skulle det jag skapar i tankevärlden se lika bra ut i den riktiga världen?

Löv efter löv kom på plats. Från början såg det tvekande och tomt ut. Men efterhand som allt fler löv kom på plats var det som om hästen började glimma och bli levande. Det var som om våren på riktigt kom på besök till ateljén. Jag blev så lycklig, för nu börjar jag tro att hästen kommer att bli bra, kanske ännu bättre än vad jag planerat.

Ungefär hälften av löven är på plats nu, och det är en hel del annat som ska tillföras på hästen. Men häng med här på bloggen och på Instagram och Facebook så kanske du blir en av de allra första som får se hur den ser ut när den blir färdig!

skog_08skog_07skog_05 skog_06

En häst som blir en skog

En häst som blir en skog

posted in: konst | 0


Jag har aldrig gjort någon hästskulptur i den här storleken förut, helt enkelt för att det inte går att göra så stora saker i polymerlera. Det som man gör i leran måste ju härdas, och därför måste det kunna få plats i ugnen. Därför är det bara huvudet och hovarna som är i polymerlera. Resten av hästen är uppbyggd på en ram av kycklingnät och klädd med tyg behandlat med skulpturlim.

Nu har jag börjat med själva strukturen av hästen. Den ska bli en skog – kanske inspirerad av det stora Into the Forest-projektet som jag deltog i förra året. På bilden ser du hur jag bit för bit skapar ett grenverk av polymerlera som jag sedan limmar på hästen. Jag måste göra det i mindre delar som jag sedan sammanfogar med varandra – helt enketl därför att något så stort som hela hästen inte får plats i ugnen för härdning…

I nästa blogginlägg ska jag visa hur lövverket blir till.

 

Nu har jag kommit på det!

Nu har jag kommit på det!

posted in: Kreativitet | 0


Det har varit mycket funderande, mycket provande, mycket vändande och mycket vridande. Problemet har varit den mer-än-meter-höga (75 cm i mankhöjd) hästskulptur som jag just gjort själva grundformen på, men som visat sig vara instabil.

Jag har funderat på att stärka upp benen med trä, med metall, med att göra en ram innanför benen och sedan sätta på medar så att det blir en gunghäst, jag har funderat på att knyta knopar omkring hästen så att det blir någon form av hängande konstverk. När jag kört bil, när jag dryckit kaffe, när jag borstat tänderna, när jag vaknat till på natten, när jag fikat – hela tiden har jag försökt att lösa problemet, men inte hittat någon riktigt hållbar lösning.

Tills alldeles nyss.

Hästen är ju instabil, så jag provade med att ställa den mot en vägg. Och där passade den ju perfekt! Den här hästen kommer alltså att bli en väggdekoration, men inte en sådan som man hänger någonstans mitt på väggen. Den kommer att bli en väggdekoration som man hänger/fäster mot väggen, men där den har alla fyra fötterna på golvet.

På så sätt kan min dröm om att göra små, fina hästskor gå i uppfyllelse. På så sätt behöver jag – och hästens framtida ägare – inte vara rädda för att den ska trilla omkull, för den kommer att sitta fast på väggen på ungefär samma sätt som en tavla sitter fast på väggen, bara det att den har alla fyra hovarna i golvet.

Nu kan jag fortsätta med utsidans utsmyckning, helt enligt mina idéer och tankar. Så roligt det ska bli!

Och som vanligt är du varmt välkommen att följa med på resan i mina kommande blogginlägg!

Inte tillräckligt stabil

Inte tillräckligt stabil

posted in: Kreativitet | 0


Jag skapade huvudet och hovarna i polymerlera. När de väl var klara och härdade så monterade jag dem på själva häst-armaturen och började långsamt bygga upp hästens kropp med tyg i lager på lager. Jag lade någon timme om dagen på detta för att låta de olika skikten torka ordentligt innan jag gick vidare.

Under hela veckan har det också strömmat olika idéer genom mitt huvud kring hur själva ytan på hästen ska se ut. Idé efter idé har jag noga provat i olika färger och former med mitt inre seende, jag har provat olika tekniker och skapat olika typer av tekniska lösningar. Men inget har känts riktigt rätt. Jag tror att ungefär nio olika och noga genomtänkta idéer nu ligger i en liten skräphög någonstans inne i min hjärna.

I fredags blev hästens kropp äntligen klar och jag tittade stolt på den där den stod på ateljébordet.

Det var troligen just att hästen blev färdig i formen som satte riktig fart på idéerna, för när jag vaknade på lördagsmorgonen visste jag äntligen hur hästen skulle se ut. Jag låg kvar en lycklig halvtimme i den goda sängvärmen, tittade på solskenet som strömmade in genom fönstret och planerade utseende, arbetsgång och tekniker i detalj.

Så gick jag upp och åt frukost, fortfarande med glada förväntningar på hur jag skulle jobba vidare med hästen under dagen. Då svimmade den och trillade ner från ateljébordet.

Jag insåg att jag hade gjort för klena ben i förhållande till dess tyngd. Nu måste jag hitta på ett sätt att stärka upp den innan jag går vidare. Troligen får det bli någon form av stålram på insidan av benen och under själva buken. Och sedan får jag skruva fast hovarna i en bottenplatta så att de inte kan glida isär. (Och jag som hade planerat att göra de allra gulligaste små hästskorna…) Benen kommer alltså att bli tjockare än vad jag tänkt mig från början. Men det kommer också att bli bra.

Men det är så här det är att hela tiden utmana gränserna och sällan göra samma sak flera gånger. Nu har jag den mödosamma vägen lärt mig det jag borde ha förutsett – att när jag går upp rejält i storlek måste jag också gå upp rejält i stabilitet för armaturen.

Att ständigt prova nya saker

Att ständigt prova nya saker

posted in: skapande | 0


Ibland får jag frågan vad det är för skillnad mellan en konstnär eller en konsthanverkare eller en pysslare. Egentligen skulle jag vilja svara “Ingen alls” för alla dessa gillar ju att utforska och att skapa. Möjligen skulle skillnaden kunna ligga i att som konstnär gör jag bara en enda av varje skulptur eller tavla där var och en är helt unik. Det är aldrig någon form av serietillverkning. Men å andra sidan så finns det ju gott om konsthantverkare och pysslare som bara gör en enda av varje sak de producerar också…

Troll_02 Troll_03Möjligen skulle skillnaden kunna vara att konstnären utmanar sig själv lite mer i sin strävan att utvecklas så mycket som möjligt. Som konstnär provar jag ständigt nya metoder och möjligheter, söker oupphörligt efter inspiration på olika ställen och försöker alltid att flytta gränserna. Det är mycket sällan som jag känner mig säker på att lyckas med det som jag tar mig för.

Den här gången vill jag göra en betydligt större häst än vad jag någonsin gjort tidigare. Alltså är det bara huvudet och hovarna som är skapade i polymerlera. För resten av kroppen har jag byggt en stomme av ståltråd, kycklingnät och aluminiumfolie. Nu ska jag använda skulpturlim för att klä själva kroppen i tyg.

Utmaningarna här är flera. Dels är det de “vanliga konstnärliga utmaningarna” kring proportioner, form, uttryck med mera. Men här tillkommer en hel del tekniska utmaningar i och med att jag inte jobbat med just den här kombinationen av mateial tidigare. Hur får jag den att hålla balansen – särskilt som huvudet blir tyngre än bakdelen? Hur får jag benen tillräckligt starka för att hålla upp kroppen? Hur får jag benen att “hålla ihop” så att de inte glider isär från varandra på grund av tyngden? Var ska jag sätta gränserna för ögat mellan tyg och lera? Och mhuvud och oånga, många fler frågor.

Hittills har jag gjort huvud och hovar och satt dit på kroppen. Jag har också börjat klä benen i tyg. Nu måste jag vänta tills i morgon så att de har stelnat innan jag vågar mig på att fortsätta.

Håll tummarna!

I Flygande Fläng

I Flygande Fläng

posted in: konst | 0

Som sagt så började det hela med en konstig dröm när jag hade feber för några veckor sedan. Drömmen måste ju helt enkelt bara bli verklighet, så jag åkte och införskaffade en stor canvas (100 x 100 cm) och började sedan skissa, spåna och klura.

Ett hus skulle det vara på bilden. Och ett antal stora träd med förunderligt platta trädkronor. Och över allting skulle vuxna människor sväva medan barnen och en robot var kvar på marken…

Flygande_02När huset var klart hade jag proportionerna till träden, så jag började att först göra stammarna av så kallad skräplera. Ni som var här på workshopen den 10 februari känner kanske igen en del av den lera som blev över då 🙂 Därefter gjorde jag så kallade canes (mönsterstavar) och skivade upp dessa tunt för att långsamt börja bygga upp ett bladverk på alla tre träden. Det känder verkligen som man hade våren i sina händer när blad lades till blad och det började prunka allt mer.

Flygande_04Så var det dags för människorna. Lite olika sorter skulle det vara, och var och en föddes utifrån mitt sinne när jag skapade dem – det var alltså inte klart på förhand vilka uttryck de skulle ha. Samma sak gällde de små människorna som skulle vara kvar på marken.

Sist gjorde jag som markstenar – eller gigantiskt stora kullerstenar – som skule hjälpa till med perspektivet.

När allt var härdat målade jag med acryl en bakgrund på canvasen – en himmel med moln mot en mycket ljus solnedgång och så en fond av gräs/äng och träd. Det var lite svårt att måla när jag inte kunde veta riktigt exakt hur de övriga lerdetaljerna skulle se ut när det kom på plats.

Flygande_03Den roligaste och mest spännande delen var när jag limmade lerdetaljerna på plats med smältlim. Jag hade ju jobbat i många dagar med att färdigställa alla detaljer, och nu gick det FORT! Det var riktigt, riktigt roligt att se hur scenen kom till liv under mina händer och att äntligen få se om allt som jag hade klurat och planerat fungerade tillsammans på det sätt som jag hade förväntat mig.

Jag kan bara säga att – ja det gjorde det! Nu är tavla i stort sett färdig, men jag ska faktiskt gå och klura på den lite till. Kanske ska den kompletteras med ännu mer figurer? Kanske ska jag lägga ner lite mer krut på att måla till bakgrunden? Kanske ska bakgrunden till och med få några (oväntade) lerdetaljer den också?

Det börjar med ett hus

Det börjar med ett hus

posted in: konst | 0


Ja, nu är det ju inte så att huset kommer att vara det viktigaste på den här tavlan, spm jag påbörjade “på riktigt” igår. Men huset är viktigt, det ger liksom ramen till allt det andra som ska ske på bilden.

Inspiration har jag fått från ett ganska känt gammalt Linköpingshus – du kanske känner igen det?

Runt omkring ser du “lerskisserna” till en hel del människor som också kommer att vara med på bilden. För mig är det enklast om jag först gör liksom en skiss som sedan får vila en liten stund innan jag ger mig på att jobba med själva detaljerna. Det här är det en av de stora fördelarna med polymerlera – att man kan påbörja ett arbete och sedan låta det vila ett tag innan man jobbar vidare. Men man får inte vänta för länge, inte mer än några dagar, för annars börjar leran liksom “själv-härda” och blir smulig och så gott som omöjlig att arbeta vidare med.

 

 

Ur feberdimmorna

Ur feberdimmorna

posted in: Inspiration | 0


Under den senaste veckan har jag legat däckad i influensa, och inte kunnat ta mig för någonting alls nästan. Men en natt hade jag en väldigt konstig halvvaken feberdröm, och mitt i den drömmen fick jag tanken att det här kan nog bli en helt fantastisk tavla.

Så medan jag långsamt tillfrisknat har jag låtit mina tankar gå till tavlan lite då och då. Det är ju så att det mesta av mitt skapande sker i förväg, inne i mitt huvud. Där provar jag tekniker, färger och former. Jag drar ifrån. Jag lägger till. Och blir det inte bra kan jag alltid börja om ända från början. Nu är den i stort sett klar. Inuti mitt huvud alltså. Nu är det dags att börja skapa.

Så idag åkte jag och köpte en stor canvas, 100 x 100 cm.

Ikväll ska jag göra själva grundskissen och på något sätt pilla in den under skyddsplasten.

I morgon ska jag börja bygga motivet med polymerlera på skyddsplasten. Jag hoppas kunna få till någon liten livesändning på Facebook vid cirka 13-tiden så att du kan vara med och se hur det går till. Och du får naturligtvis också ställa frågor under direktsändningen som jag då kan svara på omedelbart.

Som vanligt är det här superspännande för mig. Kommer jag att lyckas? Kommer tavlan att bli som jag vill ha den?

Man ska inte ha alla hästar hemma!

Man ska inte ha alla hästar hemma!

posted in: konst | 0


En gång om året öppnas fantastiska möjligheter för dig som gillar Mosebackes underfundiga hästar. Då har jag nämligen halva priset på alla hästar i webshopen under temat “Man ska inte ha alla hästar hemma”. Rabatten på 50 procent dras automagiskt av när du klickat dig fram till själva utcheckningen i kassan.

Man ska inte ha alla hästar hemma pågår under tiden 15 februari till 1 mars 2018.

Klicka här för att hitta alla hästarna!

1 2 3 4 5 6 63