2018 International Polymer Clay Awards

2018 International Polymer Clay Awards

posted in: Utställning | 0

Just nu håller jag på med hemliga grejer.

Det är nämligen så, att en gång om året så anordnas den världsomspännande tävlingen International Polymer Clay Awards av the International Polymer Clay Association. Bidragen ska ha varit skapade nägon gång under de senaste tolv månaderna, och de får inte ha varit publicerade eller offentliga nägonstans.

Alltså arbetar jag just nu utan att publicera en stor del av det som jag gör, men när juryn har sagt sitt senare i vår kommer jag att här på bloggen visa upp vad jag jobbat med, och jag kommer naturligtvis också att berätta hur det har gått i tävlingen. Håll tummarna!

När jag deltog i tävlingen 2015 blev jag till min stora överraskning och glädje utsedd till vinnare i kategorin Mixed Media. Det som jag deltog med då var en klänning där hela framstycket bestod av tunna medaljonger av polymerlera. Du ser mig bära den på bilden överst i det här blogginlägget.

Konurrensen är stor, för det finns många helt fantastiska polymer clay-konstnärer på vår jord. Klicka här så kommer du till galleriet för att beundra alla de mycket fina bidragen från förra året (inklusive mina 🙂 )

 

 

Små, små porträtt av hästar

Små, små porträtt av hästar

posted in: konst | 0


dust - kopia Jadey - kopiaconfidence - kopiapowerSom du vet jobbar jag oftast i ganska stor skala – de flesta av mina hästar är mellan 20-30 cm höga och jag har också gjort en del verk som är i storleksordningen en meter.

Men ibland är det kul att jobba litet. Jag har gjort en liten serie med små hästporträtt i olika färger. Det är väldigt roligt att jobba i det här lilla formatet för varje liten skiftning, varje liten nyans ger så stor effekt. Med små medel och med små färgskiftningar kan jag få de små hästhuvudena att totalt ändra uttryck.

För som alltid är varje Mosebacke-häst helt unik. Det finns aldrig två stycken som är helt lika, även om jag ibland utforskar samma tema.

Här ser du fyra små hästhuvuden som jag monterat i tavelramar. Själva hästhuvudet är ungefär fem centimeter. Visst kan de bli bedårande och uttrycksfulla även om de är i det lilla formatet?

En efter omständigheterna mycket glad häst

En efter omständigheterna mycket glad häst

posted in: konst | 0


Den här hästen heter Circumstance, vilket kan översättas till “omständigheter” på svenska. Tittar man i Cambridge Dictionary så kan circumstances uttydas som:  events that change your life, over which you have no control.

Låter spännande, eller hur?

Så var det för den här hästen också. Den stod på mitt ateljébord i lugn förvissning om att den skulle bli en mild och fin häst. Den såg redan hur jag hade tagit fram lera av olika färger och gjort en toning från nästan svart över rött och gult upp till porslinsvitt med en teknik som kallas skinner blend. Den var mycket förväntansfull över att kläs i den här leran och den blev nöjd – det ser man på hur den liksom sträcker på sig, som för att säga “Se på mig”.

Men så kom det oväntade: Man och svans blev inte alls som den hade tänkt sig. Man och svans hamnade på helt andra ställen på hästens kropp och gav uttryck för en rörelse och något mycket mer än en vanlig häst. Det var verkligen en händelse som hästen inte alls hade kontroll över. och som förändrade dess liv eftersom man och svans inte alls hamnade på de förväntade ställena.

“Men ok”, tänkte hästen.  “Så här får det bli. Jag är unik, jag är vacker och jag är stolt över det.”

Och det ser du i dess stolta, nästan lite trotsiga ansiktsuttryck.

Jupiter

Jupiter

posted in: konst | 0


Du känner säkert till den randiga jätteplaneten Jupiter, den femte planeten från solen. Jupiter är en gasjätte (består alltså av gas – mest väte och helium men också metan, ammoniak, deuterium, etan och vattenånga) och är den största planeten i vårt solsystem. Namnet kommer från den romerska mytologins största gud Jupiter, som ar gudarnas konung.

I min version av Jupiter finns också den mytomspunna röda fläcken med. Fast jag har med många fläckar – jag tror nämligen att det finns många fler, det är bara det att vi inte ser dem just nu.

Något annat som Jupiter är känd för är sina ringar. De är mörka och därför svåra att se, just därför upptäcktes de inte förrän 1979. Kanske har du också svårt att se dessa fyra ringar? Oroa dig inte, de finns där även om de inte syns.

Det var väldigt roligt att hålla universum i sina händer när jag skapade den här versionen av solsystemets största planet. Den har dessutom 63 månar! Om det blir du som köper Jupiter kan du placera 63 små stenar och gruskorn runt Jupiter så blir han komplett!

Unicorn Dream

Unicorn Dream

posted in: konst | 0


Vem har inte drömt om en enhörning? Sagans häst med magiska krafter. Eller snarare är det hornet som har magiska krafter, som kan hela, rena och till och med väcka döda till liv. Enhörningen symboliserar kärlek och godhet – “Allt det goda du sår får du igen”.

Inte undra på att jag ville skapa en enhörning!

En enhörning är ju en magisk häst – och själva skapandet kände också magiskt. Jag ville ha med det ljusa för att symbolisera just det ljusa och goda. För att den skulle skimra – vilket visar att den har magiska krafter på riktigt – tonade jag in gyllenskiftande lera i den vita leran.

En del av sägnerna kring enhörningen säger att hornet var mörkast i botten och sedan blev allt ljusare mot spetsen.

Jag lät det inte stanna bara vid hornet, utan jag har med hjälp av en teknik som kallas “Skinner blend” låtit leran över hela den lilla hästen tona från mörkast längst ner till ljusast längst upp. Även den långa och böljande manen och svansen tonar över samma skimrande färger och ger helhet och symmetri.

Som jag skrev i början är det här en mycket speciell häst för mig. Jag lade ner mycket arbete på att skapa ett personligt och uttrycksfullt ansikte – och som så många gånger när jag skapar så händer det att den lilla hästen börjar hjälpa till. Just den här gången är jag säker på att den gav mig ett uppmuntrande och vänligt leende som tack för att jag skapade den.

Påfyllning av inspiration

Påfyllning av inspiration

posted in: Inspiration | 1


Den svenska vintern är ibland rätt mörk och grå. Då behöver man livas upp lite med inspiration och färger. Eftersom jag är med i SMHIs konstförening så tog jag chansen att följa med på ett besök hos författaren och konstnären Melker Garay i hans ateljé i Norrköping.

När man gör ett besök hos en konstnär så vet man att man kommer att möta en personlighet, men man vet inte riktigt vilken personlighet. Kommer det att vara en svartklädd person som tar sig själv på mycket stort allvar? Kommer man att möta ett spralligt och sprudlande energiknippe som tar det mesta i livet inte bara med en utan med flera klacksparkar?

Eller nägot annat.

Vi möttes av en vänlig och korrekt klädd man som dessutom hade lärt sig att brygga kaffe, bara för vår skull. Omgivna av hans stora tavlor i brusande och flödande färger berättade Melker sin historia. Om hur han som liten pojke kommit till Sverige från Chile. Hur han valt att gå sina egna vägar genom livet. Hur han studerat både nationalekonomi och filosofi. Och om hur han slutligen bestämde sig för att börja skriva, med stor precision och lågmält, om de stora frågorna i livet. Och hur han startade kultursidan Opulens.

Men orden behövde kompletteras med något – och Melker började måla. Sprakande, fantastiska och vad jag skulle vilja kalla halvabstrakta tavlor. För i många av dem kan man ana figurer och varelser – inte sällan fågelliknande sådana som mycket tydligt har något att säga till betraktaren. Och eftersom min blick är som den är upptäckte jag naturligtvis ett par hästar i en av tavlorna…

Melker Garays konst är mycket tilltalande och man vill gå omkring länge bland hans stora dukar. Stanna framför någon och låta ögonen följa flödet av färger, linjer och rörelser. Gå tillbaka och återupptäcka en duk man tittat på tidigare – fast på ett nytt sätt för man har fått nya insikter när man sett ännu fler verk.

Jag har under många år arbetat nära eldsjälar i form av entreprenörer i den högteknologiska världen. Med startups och innovationer i Science Park Mjärdevi. Jag kände en hel del av samma förhållningssätt och samma vibbar i den här ateljén. Jag upplevde att Melker hade just det där positivt stolta och nyfiket entreprenöriella förhållningssättet till det han gör. Och jag tror att det är just det som gör honom både modig och unik i sitt bildskapande. Han går helt enkelt sin egen väg, han tror på sig själv och han vet att det är genom att vara genuint sig själv som han lyckas.

Whirlwind som tavla

Whirlwind som tavla

posted in: konst | 0


Tavla med stegrande häst i klara färger - Whirlwind
Det har varit väldigt roligt att måla en tavla – särskilt som det var så många år sedan som jag satte en pensel fylld med färg mot den duk. Det kändes nästan högtidligt på något sätt, samtidigt som det var oerhört spännande att se hur det skulle gå. Jag är ju inte van att kunna sätta dit en färgklutt exakt där jag vill – och det till och med ganska set i själva målningen. Det kan man inte alltid göra med leran. Där måste jag redan från första början ha planerat allt i detalj.

Möjligheter och svårigheter

Det är nämligen det som är den stora möjligheten – och svårigheten – med polymerlera. Eftersom färgen finns i leran så är den stora tekniska utmaningen att “måla” samtidigt som du skulpterar. Det finns mängder – vi pratar hundratals – med olika tekniker för att kunna skapa de mönster och effekter som man är ute efter – och så finns det naturligtvis stora möjligheter att hitta på egna. Eller egna kombinationer och tolkningar av sådana tekniker som redan finns. Samtidigt så blandar man i själva leran till sina egna nyanser och skiftningar på ungefär samma sätt som man blandar till egna nyanser i akvarell- eller oljefärg. Fast med lite andra möjigheter och begränsningar.

En helt ny utmaning

Den här hästen var inte bara rolig att måla för att det var så länge sedan som jag målade. Den var också rolig att måla eftersom den innebar en för mig helt ny utmaning: Att måla en häst med utgångspunkt från en av mina egna skulpturer.

Jag valde just Whirlwind för att den hade mönster och färger som symboliserade rörelser och energi. Så jag ville måla en häst som också hade mycket rörelse och energi – och samtidigt följa de färgkombinationer som jag hade valt till lerhästen.

Att skapa en bakgrund

Det var också mycket spännande att skapa en bakgrund till själva hästen. När du skulpterar en häst fokuserar du ju helt och hållet på själva hästen, på det uttryck som du vill förmedla med färg och form. Du har ingen aning om – och har ingen möjlighet att påverka – den omgivning som den sedan kommer att vistas i. Vilket är befriande – eftersom du inte vet behöver du inte bry dig.

Här fick jag både möjligheten och utmaningen att skapa en bakgrund som måste samspela med hästen. Den ska ligga i en färgskala så att den dessutom framhäver det centrala motivet – själva hästen. Och här vill jag också få bakgrunden att ytterligare understryka energin och det som virvlar och sprakar.

Det här var roligt – det blir fler tavlor!

Eftersom det var så roligt – och eftersom jag tycker att det är väldigt spännande att utvecklas och prova på nya uttrycksformer så tänker jag fortsätta att måla tavlor baserade på mina hästar.

Har du något förslag på vilken av mina hästar som jag ska ta mig an nästa gång?

Nu börjar man kunna ana en häst

Nu börjar man kunna ana en häst

posted in: konst | 0


whirl07Då har det äntligen blivit dags att börja med att måla själva hästen. Jag måste erkänna att jag är lite nervös, det var många år sedan som jag målade något senast, men ändå känner jag krav på mig att det här måste bli bra.

Jag gör på samma sätt som med bakgrunden – jag börjar med att visa former och rundning med utspädd färg. Det hjälper mig att hitta rätt i intention och proportioner. Det svåra kommer när jag ska lägga till färgen på hästen – den ska ju likna Whirlwind…

WhirlwindÄn så länge känner jag mig dock rätt nöjd. Det finns fortfarande chanser att den ska kunna bli bra. Hjärnan jobbar på för fullt med att försöka klura ut hur jag ska göra med de linjer och streck som virvlar runt på originalets Whirlwind.

Det slutliga resultatet kommer i ett blogginlägg på söndag, så håll utkik då.

Och håll tummarna!

Fortsätter med bakgrunden till hästtavlan

Fortsätter med bakgrunden till hästtavlan

posted in: konst | 0

Påbörjad bakgrund till en hästtavla
Här har jag börjat med att lägga till de lite starkare färgerna. Jag tar de mörkaste partierna först.

I förra blogglägget såg du hur jag lade lite grundfärg på bakgrunden till hästtavlan, så att jag skulle ha en susning om hur färger och proportioner förhöll sig till varandra.

Nu är det dags att måla bakgrunden “nästan-klar”. Helt klar målar jag den inte förrän hästen är på plats.

Med lite hjälp från en kattunge

Med lite hjälp från en kattunge

posted in: konst | 0


Jamen då fortsätter vi väl med att se hur det går att göra en målning av en häst.

Som du ser på bilderna har jag nu överfört skissen till en duk.

Tunna svarta linjer på en canas som visar konturerna av en stegrande hästNu är det dags att börja skapa bakgrunden. Eftersom själva hästen ska vara färgstark och virvlande så måste också bakgrunden på något sätt svara upp mot det. I och för sig skulle jag ju kunna få en bra effekt om jag målar dit en mycket naturalistisk och vacker bakgrund i form av gröna vidsträckta fält med en inramning av vackra skogar, men jag har valt att skapa något som matchar hästens färger och rörelse.

På den här första bilden har jag bara lagt upp ungefärliga färger och områden för dessa med utspädd färg. Det handlar för det mesta om blått bakom själva hästen men också gröna och olika röda toner för att ge liv, rörelse och former som får betraktarens egen fantasi att skapa en känsla och ett sammanhang.

Början till en tavla - bakgrunden målad med utspädda färgerI nästa blogginlägg kommer du att få se hur jag fyller på med skarpare, tjockare och klarare färger för att göra bakgrunden “nästan-färdig”. Exakt hur jag vill ha bakgrunden kommer jag inte att kunna se eller bedöma förrän jag har själva hästen på plats och kan se vad som behöver läggas till.

Katten då?

Jo, det är vår nya lilla familjemedlem som heter Björne. Eller egentligen heter han SE* Winterpaw’s Ironhide för han är en sibirisk katt som kommit till oss ända från Borlänge i Dalarna. Han är bara sexton veckor gammal och ett riktigt litet underbart busfrö som är nyfiken på allt och med överallt. Just nu kollar han noga in mina penslar och bedömer kvaliteten på dem, jag gissar att han funderar över vilka som kan vara lämpliga att tugga på.

1 2 3 4 63